Bank: Malmö FF missar inte den här straffsparken

FOTBOLL

I Helsingborg satt man och kisade. Såg det inte ut som... var det inte... en putsad pokal de såg där genom dimman?

Bra nära.

Men nä, det var bara den blankpolerade MFF-skallen hos en som varit med förut.

Mästarfotografen Agon Mehmeti stod på en bänk inne i omklädningsrummet och hojtade. Ivo Pekalski pratade lågmält och lite sorgset om sin varning. Jiloan Hamad tassade snabbt förbi. Guillermo Molins stod kvar länge framför diktafonerna, Yago Fernandez ställde upp för foton med fansen och Dardan Rexhepi hade en ljusblå halsduk stiligt Mancini-knuten om halsen.

Grimsta var inte allsvenskt längre, novembernatten var på väg in, men här stod Sveriges finaste fotbollsdagis och hade en bra kväll till. Det är svårt att inte förälska sig i alla modiga Malmötalanger som springer och springer tills någon förklarar för dem att de är trötta.

Men MFF vinner inte guld på bara glädje.

De behöver guldvana gamla gnetar också.

Igår hade 1500 himmelsblå packat in sig på läktare i en modest stockholmsförort, de hade hoppat och sjungit, men efter en timmas spel hade de slutat hoppa och börjat sjunga allt lägre.

Utan offensiv spets

BP-tränaren Roberth Björknesjö hade använt tejp och gem för att över huvud taget få ihop en startelva, men han hade fått ihop ett lag och det ska BP ha all heder av. De sjönk hem i ett 4-1-4-1, med Mikkel Jensen som sopkvast i mitten och Olof Guterstam som defensivsmart andreanfallare.

Malmö spelade med hög passningskvalité (2010 känns det obegripligt att de fram till alldeles nyligen hatade konstgräs) men utan någon offensiv spets.

Agon Mehmeti och Daniel Larsson var för synkrona i sina rörelser, båda felvända, och eftersom varken Wilton Figueiredo eller Ivo Pekalski är typen som dyker in i straffområdet – det som May Mahlangu är så skicklig på i HIF – så rörde de till det alldeles för lite bakom BP:s backlinje.

Enda gången det hände saker var när Guillermo Molins drog sig inåt och hittade utrymme för sitt skott.

Det var inte tillräckligt mycket. Dessutom: för att vara ofarligt var BP inte ofarligt.

En bit in på andra halvlek stod det fortfarande 0–0, MFF började se lite nervöst ut och hade fortfarande svårt att hitta några nya vägar framåt.

Spåren började så smått leda fram emot en sista omgång då SM-pokalen tog plats på Olympia, åtta mil och en evighet från Malmö.

De kunde följt de spåren.

Istället bytte de.

Roland Nilsson och Pep Clotet Ruiz plockade av Jiloan Hamad, och satte in den naturlige vänsteryttern Jeffrey Aubynn. Fyra minuter senare förlösningsforcerade Aubynn in 1–0 med den där blankpolerade skallen.

Tre av de största löftena

Han gjorde det eftersom han fullföljde en löpning rakt mot mål, och eftersom Ulrich Vinzents hittade ett av de där längre inspelen in bakom BP:s backar som MFF knappt hade testat före paus.

Det är också mycket möjligt att han gjorde det eftersom han gjort det förr.

Malmö FF är en klubb som samlat femton SM-guld, men det är ett lag som knappt samlat nåt alls. I Agon Mehmeti, Dardan Rexhepi och Ivo Pekalski ser jag tre av svensk fotbolls absolut största löften, men de har aldrig varit här förut. De har aldrig spelat för SM-guld.

Daniel Andersson är svensk mästare, Jeffrey Aubynn är det också. Ricardinho har amlat på sig ett par statsmästerskap med Coritiba hemma i Paraná.

Om man har varit någonstans förut är det lättare att inte gå vilse, och igår var det Jeffrey Aubynn, 33, som nickade MFF rätt.

Flerfilig motorväg

All världens tyngd föll från himmelsblå axlar efter målet. Klacken började hoppa istället för att hoppas, BP flyttade upp för att desperat försöka rädda sig kvar i allsvenskan men det gav bara Malmö en flerfilig motorväg att kontra in mål på.

Aubynn drog upp ett anfall, släppte ut på fenomenet Dardan Rexhepi som rullade fram Agon Mehmeti till 2–0. Game, set, Malmö.

Det blev 4–0 (Rexhepi, Andersson) till slut, och om jag sa att Mehmeti aldrig spelat för SM-guld förut så ljög jag.

För fyra år sedan spelade han JSM-final. Malmö mötte Brommapojkarna då också, och fick straff när de låg under med 1–0. Agon slog den, Kristoffer Nordfeldt räddade – och BP vann med 4–0.

– Jag har inte missat en straff sen dess, förklarade Agon Mehmeti igår.

Han lär sig. Malmö lär sig. Igår släppte Nordfeldt in straffen, igår vann MFF med 4–0, på söndag spelar de för SM-guld hemma hos sig och de sina.

Jag kan inte tänka mig att de missar den straffsparken heller.