Krönika

Simon Bank

Guldet är redan Malmös

Bank: Helsingborg har inga alternativ – MFF har två

Foto: scanpix
FOTBOLL

MALMÖ. De har kånkat den förbi ett ledarbyte och en röd vår. De har burit den genom mittfältsändringar och spelarköp.

Malmö FF:s alla småkillar har släpat säsongen till sista söndagen – och guldet är redan deras.

Det enda som återstår?

Att vinna det, eller förlora det.

Jo, det här handlar om Malmö.

Det är klart men iskallt i stan, man måste stryka längs med väggarna för att komma undan svinvinden och känna solen.

Men det är som Roland Nilsson säger – man kommer inte undan pokalen.

Lennart Johanssons buckla ligger som en Batman-skugga över hela Malmö, och om ni tror att det är här festen finns så... har ni nog fel. Det är Helsingborg som kan gå in i den här sista söndagen och ha roligt, jaga och pressa utan att kunna förlora en enda position. Conny Karlsson, Marcus Lantz, Alexander Gerndt och pojkarna har gjort en otroligt stark säsong inför den här matchen, och oavsett hur det går så kommer de att ha gjort en otroligt stark säsong efter den här matchen.

HIF har inga alternativ.

Malmö FF har två, och en avgrund att vandra över i eftermiddag.

Det ser enkelt ut, och det ska vara enkelt. MFF möter Mjällby på hemmaplan, inför en finklädd och himmelsblå hemmapublik. De är i form, de har ett fungerande anfallsspel, de har bara förlorat en hemmamatch på hela säsongen och Mjällby har både Tobias Grahn och Bagarn Rosengren avstängda.

Om MFF gör vad de ska, vad de gjort de senaste två omgångarna, så är det här en promenad på en en halvmetersbred spång.

Om de inte gör vad de ska så upptäcker de att det under den där spången finns ett svindeldjupt, bottenlöst hål.

Om Malmö skulle missa? En vurpa i sista omgången? Som skickar guldet till HIF? Det skulle vara en magsop fullt i klass med kollapsen 1964 eller finalförlusten på bortamål mot IFK Göteborg 1987, ett mörkt blåmärke för evig tid.

Ett speciellt lag

Men ingen pratar så här.

De pratar i och för sig inte så mycket om guld heller. Jeffrey Aubynn stod igår och myste i Anelka-vikta fotbollsstrumpor, Daniel Andersson gick runt i tofflor och var kapten och alla småkillarna, med Guillermo Molins i täten, satt med självförtroendet som sittkudde och såg tvåmeterslånga ut.

Det är ett speciellt lag det här, med en annan själ.

En sån själ sitter aldrig i vad folk säger. Den sitter i omklädningsrummet, i mellanrummen, i de skitiga träningströjorna och oputsade skorna. Vill man veta hur väl skickade Malmö FF är ska man prata med någon som kan omklädningsrummet mer än alla andra.

Jag pratade alltså med Kenneth Folkesson.

Folkesson är den korte, ljuse killen som suttit längre än någon annan på MFF:s bänk. Han är IFK Malmös tränare, men framför allt är han MFF:s materialförvaltare. Det har han varit sedan 2004, när de blev mästare senast.

– De här unga grabbarna är fantastiska. Bra killar, säger han. Väluppfostrade. Jag är ju längst ner i näringskedjan om man säger, men jag känner mig oerhört uppskattad av dom.

– De har mognat mycket i år, det är ingen som behöver vara på och säga till dom.

För sex år sedan var det ett annat Malmö. Bröderna Andersson och Yksel Osmanovski värvades himm, etablerade allsvenska stjärnor som Niklas Skoog, Afonso Alvés och Jon Inge Høiland drog tunga lass. Zlatan-pengar investerades, MFF hade sitt sponsornätverk och sina Zlatan-pengar och Tom Prahl byggde ett lag som var bäst i Sverige.

De var Real Malmö.

Det här är the Real Malmö.

Om storsatsningarna 2004 sa mycket om en klubb och en stad som höll på att bygga nytt och tänka stort och kaxigt, om Zlatan och Madsen och Turning Torso och Öresundsregion, så finns 2010 års Malmö-själ i ett uppspel från Daniel Andersson till Guillermo Molins och vidare till Agon Mehmeti. Om MFF vinner SM-guld i dag så är det lika mycket staden Malmö som vinner det.

– Nu är det mest arenan som står för kaxigheten. De i klubben behöver inte vara det, säger Kenneth Folkesson.

Alla är övertygade om att MFF löser det här, att de slår Mjällby. Det är jag också, men om Helsingborg nu ska leta efter en öppning i fasaden, en lucka där de kan smita in och sno en pokal, så finns den förstås.

HIF har varit bäst senaste månaden

Malmö har ett Ivo Pekalski-format hål mitt på planen. Ivo är avstängd, och matematiken är enkel: MFF har tagit 2,5 poäng i snitt med honom i startelvan i år, 1,5 poäng utan honom. Det är ett rött argument. Det andra är att HIF varit allsvenskans bästa lag den senaste månaden. De har varit en maskin, en välorganiserad urkraft som sprungit sönder allt.

Gör de samma sak mot Kalmar i eftermiddag skickar de en snabb signal till Swedbank Stadion om att jakten är igång.

Och vad gör Malmö då?

Mot Brommapojkarna senast svarade de rätt på den frågan. Roland Nilsson och Pep Clotet Ruiz gjorde rätt byten, MFF fortsatte hålla en hög passningskvalité, och till slut kom målet som öppnade vägen till tre poäng.

Ikväll leder den vägen rakt till svensk fotbolls allra finaste pokal. Den står på Swedbank Stadion när matcherna börjar i eftermiddag.

Det lär blåsa kallt, det lär slita och dra i nervtrådar överallt.

Men om the Real Malmö kommer till spel kommer inget att kunna flytta pokalen härifrån.