Krönika

Simon Bank

BRA, BÄTTRE, BREST

Den lilla franska klubben har rest sig från förnedringen och konkursen

FOTBOLL

Med David Ginola i laget gick de i konkurs. Med Franck Ribéry i laget spelade de i division tre.

Brest kom tillbaka, utan stjärnor.

De lyser upp fransk fotboll ändå.

Nolan Roux jublar efter ett av Brests mål i år. Laget har överraskat och är med i toppen av Ligue 1.
Nolan Roux jublar efter ett av Brests mål i år. Laget har överraskat och är med i toppen av Ligue 1.Foto: AFP

Bretagne är inget varmt ställe i slutet av november, men den 30 november 1991 var det kallare än vanligt.

Brest, hamnstaden allra längst ute på Frankrikes västkust, hade haft ett fantastiskt fotbollslag på åttiotalet. Akademin hade fostrat Guivarc’h och Makelele, de hade fyllt på med stjärnor som Ginola, Sergio Goycoechea, Bernard Lama och Roberto Cabañas.

Men 1991 var det roliga över.

Brest hade tvångsnedflyttats från Ligue 1, nu slogs de för livet. Den sista november åkte laget de tio milen till Guingamp för att möta arvfienden, vars president Noël Le Graët samtidigt var president i den ligaförening som just hade sparkat ner Brest i Ligue 2.

Brests fans stormade planen, spelarna flydde in i omklädningsrummet. Matchen kunde inte slutföras förrän David Ginola vädjat till publiken att lugna ner sig.

Det blev 1–0. En vecka senare gick Brest i konkurs med gigantiska skulder.

– Jag var supporter då, jag såg Le Graët komma med sitt lag och sätta oss i skuggan med sina 7 000 invånare. Det var hemskt, fruktansvärt för Brest.

Det är Michel Guyot som säger det. 1991 stod han på läktaren och led när hans klubb upphörde att existera.

I dag, nitton år senare, är han president i klubben som leder Ligue 1.

Den heter fortfarande Brest.

I maj 2009 skrev en handfull Brest-supportrar ett öppet brev, riktat till presidenten Michel Guyot.

Budskapet var enkelt:

– Vi vill att Alex Dupont ska vara kvar som tränare.

”Arenor som doftar chips och öl”

Det var inte svårt att förstå dem. Dupont, en tränare som alltid gjort bra jobb med småklubbar, hade tagit över laget med bara fyra omgångar kvar, när Brest balanserade på gränsen till division tre. Det första han gjorde var att rada upp sina stukade spelare och ge dem en order:

– Jag förbjuder er att komma hit på morgnarna utan ett leende på läpparna. Ni ska inte vara rädda för att förlora.

På fyra matcher räddade han dem kvar

i Ligue 2. Ett år senare stod halva staden ute på Place de la Liberté och firade avancemanget till Ligue 1, nitton år efter förnedringen i Guingamp. Den unge anfallaren Nolan Roux hade debuterat i U21-landslaget och trots att de bara hade ligans åttonde största budget hade Brest vräkt in mål, flest av alla i ligan.

Samma dag åkte Guingamp, alltjämt med Noël Le Graët som president, ner i division tre. Det var mest en bonus.

– Passion gör människor levande. Visdom gör att de förblir det, säger Alex Dupont i ett försök att förklara sin filosofi.

– Jag gillar andan här i Bretagne, den påminner mig om hur det var uppe i norr där jag kommer ifrån. Jag gillar också bra fotboll, och arenor som doftar chips och öl.

Men chips och öl vinner inga matcher i Ligue 1. Inte gladfotboll heller.

Brest satsade inte stort inför återkomsten, de gjorde inga spektakulära värvningar. Tjeckerna Mario Licka och Tomas

Micola kom från Banik Ostrava, men de tog bilen och körde de 150 milen till Finistère när affären var klar.

Brest hade i stort sett inte ändrat någonting, de hade en samling spelare där de flesta aldrig hade spelat Ligue 1-fotboll. De hoppades på Nolan Roux, de litade på tjeckerna, de trodde på sin kongolesiske kapten Oscar Ewolo, som är präst när han inte tränar fotboll.

Efter tre matcher hade de bara tagit en poäng och låg näst sist.

– Brest är ett fint lag. De spelar fin fotboll, berömde Lyon-tränaren Claude Puel efter att ha slagit dem.

Där och då, efter 0–1 i Lyon, vände Brests säsong.

Höll nollan – i 832 minuter

Alex Dupont bestämde sig för att inte nöja sig med beröm och snälla ord.

– Vi fick en massa klappar på axeln efter matchen mot Lyon, men vi förlorade ju! Jag hatade den känslan, så jag tänkte att om vi ska vinna matcher så måste vi göra på ett annat sätt.

Det nya sättet var 4–4–2, en mer defensiv balans.

Det nya sättet var framför allt ...

mycket bättre.

När Moussa Sow nickade in 1–0 för Lille mot Brest i söndags var det inte ett dugg sensationellt. Lille är en storklubb, med en stor budget, som satsar stenhårt mot Europa. Det sensationella var inte målet – utan att det var det första som Brest släppte in på nästan 14 timmars spel.

Efter förlusten i Lyon höll målvakten Steeve Elana nollan i 832 minuter, Brest tog 20 poäng av 24 möjliga och gick upp i serieledning.

– Det är en fullkomlig överraskning. Spelarna överraskar mig match efter match, tack vare sin kvalité, sa Dupont, och fräste åt alla som undrade om deras mer defensiva fotboll:

– Men det där är skitsnack! Man vill alltid vårda bollen. Det går inte alltid. Men en bra tackling, luftspelet, det är också en del av spektaklet. Alla vill spela upp från målvakten, slå femton passningar och göra mål. Men det händer aldrig. Jo, det har hänt mig en gång, i en träningsmatch, mot ett korplag.

Tidningarna hyllar Brest

Dupont har snabbt blivit en fransk hjälte. Han kallar en spade för en spade, en skithög för en skithög, och kräver – med väldigt mycket glimt i ögat – att kallas ”Sir Alex”.

Nolan Rouxs fantastiska fysik har fungerat lika bra i Ligue 1 som i andraligan, 22-årige krulltotten Paule Baysse är en av fransk fotbolls intressantaste mittbackar och målvakts-Elana utsågs överlägset till ligans bäste spelare i oktober.

Brest är fortfarande mest känt för sin hamn och för att det alltid regnar där – men det finns mer än vatten i Finistère.

Brest har inte ens en sjundedel av den budget som mästarna Marseille bollar med, men de har fått hela Frankrike att skriva rubriker om ”le Tonnerre de Brest” (”Dundret i Brest”, kapten Haddocks favoritsvordom) och de mullrar fortfarande.

I går mötte de Sochaux på hemmaplan.

– Det är nu vi får se vad förlusten mot Lille betyder, om vi har problem eller inte, menade Mario Licka.

Hur det gick?

Nolan Roux ordnade 1–1, ett litet mirakellag från Brest leder fortfarande Ligue 1.

Och det luktade precis som vanligt chips och öl på Stade Francis-Le Blé.

FAKTA

Tabelltoppen

1. Brest 13 6 4 3 13– 8 22

2. Lille 13 5 6 2 22– 15 21

3. Montpel. 13 6 3 4 12– 12 21

4. Rennes 11 5 5 1 13– 6 20

5. PSG 12 5 4 3 18– 11 19

6. Marseille 12 5 4 3 20– 14 19