Krönika

Simon Bank

Kampen för överlevnad

Simon Bank träffar Albin Ekdal i krisens Bologna: ”Alltid nåt på tok”

Albin Ekdals Bologna kämpar för sin existens.
Albin Ekdals Bologna kämpar för sin existens.Foto: ap
FOTBOLL

BOLOGNA. En premiärminister som vacklar, en president utan pengar, ett projekt som kraschat. I dag kommer Zlatan Ibrahimovic till Bologna. Sportbladet åkte i förväg för att prata om en revolution som kom av sig.

Stefano Martelli skjuter fram bröst-korgen över bordet, upphetsad:

– Vet du vad du borde kalla din text? ”Dal comunismo al consumismo”. Från kommunism till konsumism!

Vi sitter i ett litet kontor, halvt inklämda mellan böcker och stenciler med forskningsrapporter. Signore Martelli är professor i sociologi och kulturella kommunikativa processer vid idrottsfakulteten på Bolognas Universitet. Hans kollega Ivo Germano deltar ivrigt i samtalet. Vi diskuterar kollektiva processer, sociala mötesplatser, mitt i ett Italien där politiken svajar och kyrkan har problem.

Och fotbollen?

Tja, här i Bologna kämpar den för att leva en vecka till.

– Det löser sig säkert, men det är jobbigt att det alltid är nåt tok, säger Albin Ekdal, och fortsätter:

– Jag har inte tänkt så mycket på det. Kanske har man inte riktigt förstått allvaret i det heller, att klubben faktiskt kan försvinna.

Stefano Porcedda, den sardiske affärsmannen som köpte klubben i somras, har fortfarande vare sig betalat in skatter eller betalat ut löner. Bologna har straffats med en minuspoäng redan, det kommer att bli tre om inget händer.

Ekdal har inte fått en krona sedan han kom hit, och i fredags gick spelartruppen gemensamt ut och satte press på klubben.

– Porcedda och Menarini (den andre ägaren) har noll trovärdighet, förklarade skyttekungen och symbolspelaren Marco Di Vaio.

Om spelarna inte får sina pengar inom tre veckor kommer de att vara fria att lämna klubben. Konkurshotet är en realitet.

Bologna darrar. Och de är inte ensamma om det.

Jag har tagit tåget hit, sju timmar från Nice. Havet längs med Rivieran, snön i Ligurien, den lombardiska fuktdimman. Här är solen så vintervit att det skär i ögonen.

Det är helgmarknad på Via San Giuseppe, det ryker om de rostade kastanjerna längs med Via dell’Independenza. Arena del Sole-teatern gör reklam för premiären av Roberto Savianos pjäs Terra Padre, boklådorna har öppet till kvart i två på natten, Corriere della Sera ägnar sina första nio sidor åt Berlusconis regeringskris och från tidningskioskernas löpsedlar skriker satirmagasinet il Vernacoliere om ”il crollo dello Berlusconismo”, ”Berlusconismons kollaps”.

Ett nytt Italien? Ett gammalt Bologna?

I Sverige har det – förstås – rapporterats mer om Berlusconis bunga-bunga, hans sexpartyn. Men de har inte inneburit någon tung kris för honom (snarare tvärtom). Däremot står hela hans politiska liv och darrar inför en förtroendeomröstning i parlamentet på tisdag. Det hänger på en röst hit eller dit, tidningarna detaljbevakar varje liten skiftning. Det är som att bevaka de sista dagarna innan transferfönstret stänger: ”Har någon ändrat sig?”, ”Ska någon byta lag?”.

I den här staden går studenterna ut på gatorna i de kraftigaste protesterna på många år. De demonstrerar mot regeringens snåla universitetsreform.

– Det är svåra tider för universitetet,

säger professor Martelli. Staten ger inte en cent till forskningen. Inte en. När Florentino Pérez köpte Cristiano Ronaldo till Madrid betalade han 97 miljoner euro. Vet du vad alla Italiens universitet fick av staten samma år, till forskning? 95 miljoner.

– De kväver universiteten. Premiärministern tänker bara på sig själv, på sina affärer.

Professor Germano fyller i:

– På sina italiensk-ryska affärer...

Misstron mot makten sipprar fram i nya former.

Roberto Saviano, författaren som vågat slåss med maffian, har gjort dundersuccé med tv-programmet Vieni via con me, ett tvåtimmars intervjubaserat samhällsprogram som slagit alla rekord i Rai 3. I ett land där man vant sig vid skrikiga, sexiga nöjesshower samlar ett debattprogram miljonpublik, fler tittare än Big Brother.

Bologna är en studentstad och en medelklasstad, men det är också en röd stad. Med ett miniavbrott kring sekelskiftet så har vänstern styrt här sedan världskriget. Länge var stan den italienska kommunismens eget skyltfönster.

Och idrotten hade sina egna drömmar.

Fotbollsklubben radade upp scudetti på 20- och 30-talet och 1964 ordnade Giacomo Bulgarelli, mittfältaren som gett namn åt supportercurvan på Dall’Ara-stadion, ytterligare ett mästerskap i en legendarisk skiljematch mot Inter.

Bologna har inte vunnit ligan sedan dess. Bulgarelli dog i fjol, stans två stolta basketklubbar lamslogs (Virtus) och kraschade (Fortitudo) för ett par år sedan. Och Bologna FC går in på sitt andra århundrade som säsongens stora, finansiella skämt.

– Jag trivs ändå mycket bättre här än i Siena. Jag behöver rörelse runt omkring mig, och det här är en större stad. Jag hänger med Krhin och Radovanovic. Vi är i samma ålder och funkar bra ihop.

Albin Ekdal pausar innan han fortsätter.

– Det går ju bra på planen i alla fall.

Bologna har vunnit tre av sina fyra senaste matcher och inför lunchmatchen (avspark halvett) mot Milan i dag är de obesegrade på hemmaplan. Ekdal spelade hela matchen mot Chievo i onsdags, i rollen som trequartista alldeles bakom anfallarna.

– Det är inte min position, och det är en svår plats att bara komma in på.

Så jag är nöjd, säger han.

Han har spelat i hälften av matcherna hittills, tränaren Alberto Malesani gillar att skyffla om i sina uppställningar.

I dag kommer ligaledarna på besök, med Zlatan Ibrahimovic i startelvan.

Bologna mot Milan, Sergio Porceddas klubb mot Silvio Berlusconis. Eller, som La Repubblica skriver: ”Silvio mot Sergio: mannen som anklagas för att köpa parlamentsledamöter mot mannen som inte ens kan betala sin egen vänsterback”.

När Porcedda köpte 80 procent av Bologna Football Club i somras pratade han om ett ungt projekt. Talanger (Ekdal, Krhin, Ramírez, Paponi, Esposito, Rubin, Radovanovic...) anlände, när tränaren Franco Colomba inte trodde på projektet fick han sparken bara timmar före seriepremiären.

Men allt var byggt på luft.

– Porcedda har inte betalat oss en enda euro. Vi känner oss lurade både som familj och som stad, förklarade Francesca Menarini.

När familjen Menarini klev in i klubben för fem år sedan hade de gigantiska planer. ”Progetto Romilia” sjösattes, en vision om en hel fotbollsstad mitt i staden.

Affärer, vägar, restauranger, en tågstation, tusentals anställda på 300 hektar mark, en halv miljard euro i investeringar. Efter en politisk maktkamp med vänsterborgmästaren (och interistan) Sergio Cofferati föll allt ihop i ett enda stort ingenting.

Och nu... tja, när familjeöverhuvudet Renzo Menarini var på matchen i veckan fick han ha polisvakter.

Det krävs minst 30 miljoner euro för att rädda klubben nu, de senaste dagarna har banken Intermedia arbetat för att hitta en ny köpare. I morgon ska de presentera en lösning där kaffemagnaten (Segafredo) Massimo Zanetti går in som minoritets-ägare, med andelsägande av supportrar och lokala affärsman.

Misslyckas de rasar allt.

Misslyckas de vaknar Bologna upp mitt i en iskall vinter, utan en klubb att värma sig med.

– Parma har maten, Modena har Ferrari. Bologna verkar rikt, men det är ingen rik stad. Det produceras ingenting här, det som finns är en konsumtionskultur och en

besatthet i ”mitt, mitt, mitt”, säger Ivo Germano.

– Var femte invånare här är över sextio år. Vilken framtid har en sån stad? säger Stefano Martelli.

Jag frågar om han inte ser en motrörelse. I Saviano, berlusconismons problem, demonstrationerna bland studenterna.

– Jag kanske ser en början till en ny rörelse. Kanske. På 70- och 80-talen fanns starka sociala rörelser i Italien. Jag hoppas det kommer en ny.

I Bologna har man först och främst en fotbollsklubb att rädda livet på.

Albin Ekdal vet att det är viktigt.

– Våra supportrar kommer på bortamatcherna, de är på varje träning, och när lag-bussen kommer till arenan står det tusen fans där och jublar, en och en halv timme före match, säger han.

– Det känns väldigt bra här. Förutom det som händer runt omkring då.

FAKTA

Bolognas kris och kaos

7 juli

Familjen Menarini säljer 80 procent av klubben till Sergio Porcedda, en affärsman från Cagliari som lovar att satsa på ett ungt projekt med spännande spelare. Porcedda firar köpet kärnfullt:

– Som nybliven president har jag bara en sak att säga: Forza Bologna!

18 oktober

Porcedda har inte betalat in någon inkomstskatt, vilket leder till att Bologna döms till en minuspoäng i Serie A-tabellen.

15 november

Det står klart att Porcedda inte betalat ut spelarlönerna. Klubben är öppet i kris.

23 november

Banken Intermedia lägger ut Bologna till försäljning. Nya och nygamla namn far genom lyften, bland dem förra ägarfamiljen Menarini och basketklubben Virtus ägare Claudio Sabatini.

8 december

Segafredo-magnaten Massimo Zanetti lyfts fram som ett trovärdigt alternativ.

10 december

Spelartruppen, med stjärnan Marco Di Vaio som talesman, går till attack mot Porcedda och ställer genom spelarfacket ett ultimatum. Klubben har 20 dagar på sig att betala ut lönerna, annars är spelarna fria att lämna.

Idag

Bologna möter Milan, avspark 12.30.

Imorgon

Zanettis finansieringsförslag läggs fram, Bologna kan få en ny ägare.

Källor: Gazzetta dello Sport, Sky.