Bank: Svensk fotboll måste ta tillvara på Zlatans erfarenhet

FOTBOLL

När Zlatan Ibrahimovic blir 35 ska han sätta sig och ta en rök.

Det kan han väl få.

Men se för guds skull till att han är med och formar svensk fotboll medan han bolmar.

Alexander Gerndt gjorde dagens finaste mål (en snyggt böjd vänstervolley i bortre hörnet), Mikael Lustig tränade för fullt, Mikael Antonsson utmanade Jonas Olsson om den där andra mittbacksplatsen, och Råsunda var precis lika svinkallt som i lördags.

Värmen kom, och det är rätt ofta nu för tiden, från Zlatan Ibrahimovic.

Först var det en situation ute på träningen, jag såg inte riktigt vad som föregick den men jag såg att Pontus Wernbloom och Zlatan plötsligt stannade upp och började skratta med eller kanske åt varandra. Svensk fotbolls två finaste flin, ett par meter ifrån varandra. Det betydde inte ett dugg, men det var fint.

Klart han tänker på pensionen

Sedan gick vi inomhus och lyssnade på en lagkapten som börjat fundera på vad som kommer sedan.

Zlatan Ibrahimovic säger att han inte brinner på riktigt samma sätt längre, han pratar återigen om att han börjat få idéer i huvudet om vad som väntar sedan, på andra sidan, när han inte jagar ära och titlar längre.

Zlatan fyller 30 i år. Det är klart att han tänker på pensionen, men det är tydligt att han inte riktigt vet hur den ska se ut.

– Då sitter vi nånstans och... rökar. Inget bra exempel för ungarna du... men det är sanningen, flinade han när SVT:s Staffan Lindeborg frågade vad han gör om fem år.

Och... det är ju inte det att jag inte kan uppskatta bilden av Zlatan som en avslappnad svensk-bosnisk-kroatisk farbror som puffar lite förstrött över ett schackbräde nånstans, men det finns en annan stol som borde vara reserverad åt honom.

Ingen har haft samma möjligheter

Jag har svårt att tänka mig honom som tränare (”Hur du ska göra? Stoppa in bollen i målet. Jag brukar testa med klacken två meter upp i luften”), men han har en unik erfarenhet, och om svensk fotboll inte försöker ta tillvara den är svensk fotboll idiotisk.

Det går inte att välja en bättre utbildningsväg än den Zlatan Ibrahimovic valt.

A-lagsspel som sjuttonåring, ansvar i superettan, stjärnstatus i allsvenskan. Det var hans barndom. Fostran under den briljante läraren Co Adriaanse i världens bästa fotbollsskola i Ajax. Det var hans pubertet. En stenhård taktisk bildningsperiod i Fabio Capellos inrutade Juventus. Där blev han vuxen. Och så titelsamlande med Inter, en psykologisk universitetsexamen med mästermanipulatören José Mourinho, innan han drog till Barcelona och fick en inblick i den moderna fotbollens mest förfinade geometri.

Ingen svensk har någonsin haft samma möjligheter att samla på sig erfarenhet och insikt i vad som gör en bra fotbollsspelare. Jag är förtjust i tanken på ett Sverige som gör som Italien och plockar in, låt säga, Jonas Thern som ansvarig för ungdomsutveckling (i Italien har Roberto Baggio flyttat in på Coverciano för att hålla i utbildningen), och jag hoppas verkligen att förbundet förstår att om den kan få Zlatan Ibrahimovic att förmedla bara en tiondel av sin erfarenheten till svensk fotboll, i vilken roll som helst, så är det värt allt.

Skillnaden ska märkas

Och jo, ja, först ska han vara med och se till att Sverige gör sitt jobb mot Moldavien.

Det finns statistik – ni kan kika på den i dagens Sportbladet – som säger att Zlatan är som mest effektiv när han spelar matcher tätt, inte tvärtom. Det finns annan statistik – ni kan kika på den i dagens Sportbladet också – som säger att Sverige älskat att möta östeuropeiska lag den senaste 25-årsperioden. Men den här matchen, på Råsunda imorgon kväll, ska varken handla om statistik eller historik.

Den ska handla om att Sverige är ett mycket bättre fotbollslag än Moldavien. Om Erik Hamrén och hans spelare gör ett hyfsat dagsverke ska den skillnaden märkas, och som den här kvalgruppen ser ut är förutsättningarna enkla: En förstaplats är en sensation, en andraplats är som det ska, en tredjeplats är ett stort, stort misslyckande.

Bara ett par år kvar

Zlatan Ibrahimovic har bara ett par år kvar som svensk landslagsspelare, det är sorgligt men det är sant.

Och om han inte får spela något mer EM ska det i alla fall inte vara Moldavien som hindrar honom.