Premiär – det här är årets bästa dag

FOTBOLL

Allsvenskans bästa promenad, årets bästa dag, årets alla möjligheter öppna och orörda som nyfödda ögon.

Nu går vi till Örjans och ser på fotboll.

Hur bra är Halmstad och Kalmar?

För två år sedan var vi här för slutet. Det kom bussar från Kalmar, fullastade med drömmar, och när de vände hem hade de blivit svenska mästare i fotboll för allra första gången.

Nu åker vi hit för att börja om.

Det finns ingen vackrare promenad i Sverige än den som går längs med Nissan till en allsvensk premiär. Örjans Vall ser ut som den gjort alldeles för länge, men gräsmattan är bättre än på evigheter, lite ojämn men ändå fin, till och med grön.

Och vi vet ju varifrån vi kommer, att det här är ett fotbollsland fullt av halvtomma glas: gamla mönsterföreningen HBK gick 17 miljoner back i fjol, skötsamma Kalmar backade med drygt hälften. De mediala maktfaktorsklubbarna i Stockholm går igenom ekonomiska stålbad och strukturella labyrinter, IFK Göteborg gjorde fiasko i fjol och hela allsvenskan tappade publik i ett kärr av dåliga beslut och publikförakt.

Smartare starta med derby

Men nu börjar vi om.

Det är nu som vi går den där promenaden igen, det är nu som 200 gaisare tar emot Wanderson på Landvetter, det är nu vi öppnar fönstret mot en ny säsongs alla nya drömmar, utan att bry oss särskilt mycket om att det här är en liga som ligger och skvalpar i ett sportsligt europeiskt bakvatten. Det handlar ju inte om det. Det handlar om att det är vår liga, våra spelare, våra arenor och vår nyfikenhet.

Den är aldrig större än just den här dagen. Fiaskovärvningarna har inte gjort fiasko än, förlusterna har inte räknats in, tränaren är inte sparkad och inte ett enda uppspel har seglat iväg ut över sidlinjen.

Varje ny säsong finns mängder av klubbar och spelare som vill ha revansch. I år är det hela allsvenskan, hela den svenska fotbollen, som borde stå med en knuten näve och lova att göra det bättre i år än i fjol. Serien kunde rullat igång med publika garantier som stockholmsderbyt, skånederbyt eller utmanarmatchen IFK Göteborg–Örebro. Det hade förstås varit smartare ur ett rent marknadsföringsperspektiv.

Men vi kan ju lika gärna börja här.

Halmstad kommer från två tunga år, men det var ett annat HBK. De har ägnat vintern åt att städa. Ny ordförande, ny sportslig ledning, en ny huvudtränare i Pep Clotet Ruiz som plockade med sig fem nya, spanska spelare.

Pep brinner, han vill mer än vad som kanske är sunt. Jag hade ett långt samtal med honom i Malmö för två veckor sen. Pep kom direkt från ett lyckat läger i Barcelona och han pratade om det vanliga, om ett ledarskap som byggs på ambition, kunskap, rättvisa, ärlighet. Han har aldrig lovat någon revolution – han säger att han vill börja med den kultur som redan finns – men HBK:s moderna historia är en historia om hur det kan gå när man tar in unga, oprövade, utländska tränare och ge dem nycklarna till klubben.

På 70-talet hette han Roy Hodgson. 2010 heter han Clotet Ruiz, och vi får se hur det går.

Oro och nyfikenhet

HBK har haft en svajig försäsong och det finns lika mycket oro som nyfikenhet kring klubben, men Ivan Diaz ska ha allt som en lagpappa behöver och Joe Sise har kommit tillräckligt långt för att ta steget från stor talang till stor allsvensk anfallare.

Halmstad mötte, och slog, bisarrt nog Kalmar i genrepet förra helgen. KFF vann en av sina första tio matcher i fjol, mästarnas titelförsvar var inget försvar alls. Nu har de en ny arena att fylla med nya förhoppningar, och en ny identitet. Jo, Henrik Rydström gör fortfarande vad han kan, men KFF är inte längre de gamla, griniga, bonnjävlarna med ett blåshål till öststatsarena.

Klubben har byggt en ny arena, Nanne Bergstrand har ett nytt lag.

En generationsväxling i mittförsvaret, och spelare som Kristoffer Fagercrantz, Mattias Johansson och Erik Israelsson ska växa in i färdigskrivna roller som startspelare. Det finns mycket att vara nyfiken på i Kalmar, själv tycker jag ju fortfarande inte att Daniel Sobralense varit allt det han skulle kunna vara.

I eftermiddag, klockan fyra på Örjans Vall, får vi se hur långt de kommit, allihop.

Tusentals människor tar sina drömmar under armen, promenerar längs Nissan och andas in årets första allsvenska luft. På söndag gör man samma sak i Norrköping och Södertälje, på måndag i Solna och Göteborg.

Jag är lika glad som jag någonsin varit att få vara en av dem.