Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Bank: Är nu vi kan glädjas åt ett landslag som visat hur bra det kan bli

Starkt - snyggt och konsekvent

Lisa Dahlqvists mål fick svenskorna att dansa.   Lisa Dahlqvists mål fick svenskorna att dansa. Foto: Andreas Bardell

AUGSBURG. Är det nu vi ska jubla åt ett landslag som visat hur bra det kan vara?

Nej, jag tycker inte det.

Jag tycker att det är nu vi kan glädjas åt ett landslag som visat hur bra det kan bli.

En tysk supporter stod där efter slutsignalen, nickade med huvudet och pekade uppfordrande på sin vita landslagströja.

Till slut gav Josefine Öqvist med sig, hon kunde väl lika gärna bjuda på ett par svettdroppar till. Hon drog av sig tröjan, gav den till supportern och fick en tysk tröja och en kram i utbyte.

Det var en sån dag. Sverige gav – och Sverige fick något tillbaka.

I år efter år har det här laget pratat om hur bra allt känns, om vilken inneboende kapacitet de har, men väldigt ofta har de haft svårt att visa det när det verkligen behövts. I går stod vi där igen, med en avgörande match mot en tuff motståndare, och den här gången var spelet större än snacket.

Den som vill lyfta fram något vackert från matchen kommer förstås att peka på ett mål som var en ren och skär anfallsdröm. Hur Caroline Seger vände ut spelet på vänsterkanten, hur Linda Forsberg slog ett perfekt inlägg som Therese Sjögran serverade på en liten, glänsande tallrik till Lisa Dahlkvist.

Försvaret klasser klokare

Det var ett perfekt fotbollsmål, men det var ingen perfekt bild av matchen.

Den som vill peka på något imponerande från matchen kommer istället att peka på ett försvarsspel som var klasser klokare och mer ekonomiskt än det mot Colombia, på en begåvat styrd rytm och på ett lag som långsamt vred åt skruvstädet om ett av världens bästa lag tills det där laget inte längre orkade hänga med.

Det är möjligt att VM-finaler avgörs av briljanta enskildheter, men för att ta sig dit måste ett lag ha byggt ett fundament av strävsamt, smart grundspel. Och det var där Sverige var igår.

Medan Augsburg blandade regntung sky med himmelsblå sommarvy trummade Thomas Dennerbys lag på i 90 minuter plus stopptid.

I första halvlek gjorde de det mot ett starkt Nordkorea som visade hur skickliga de är på att bygga spel. Mot Colombia jagade Sverige skuggor, i går stod de istället rätt och väntade till skuggorna gick bort sig. Therese Sjögran stängde uppspelen mot underbarnet Kim Su Gyong, Caroline Seger – som äntligen var den där självlysande världsspelaren vi vill att hon ska vara – samlade upp rester och fördelade spel. Nordkorea fick spela på de ofarliga ytorna, medan Sverige var vasst och varierat när de väl valde att sticka framåt.

Det här var inget lag som gick på knock.

Det här var ett lag som gjorde sitt jobb, som inte slarvade med grunderna utan bara litade på att de i längden skulle vara starkare och bättre än ett ungt, oprövat Nordkorea.

Nu vet vi att de var det. Vi vet till och med hur det lät, för det berättade Jessica Landström:

– Nån gång i slutet av första halvlek märktes det att de tröttnade. De hängde med huvudet, man kunde höra deras andning på ett annat sätt.

Landström och Lotta Schelin drog sönder Nordkoreas backlinje med sina löpningar, i andra halvlek orkade Nordkorea inte hitta på något längre. Sverige flyttade upp, vann boll tidigare, framför allt kunde Therese Sjögran släppa sitt kantansvar och flytta närmare mål.

Fanns mer att önska sig

Nordkorea flåsade, Sverige letade öppningar.

Till slut kom den, Lisa Dahlkvist löpte hela vägen till mållinjen och tryckte in målet som tog Sverige vidare i VM.

Om en vecka kommer de att gå in till en kvartsfinal, alldeles oavsett hur det går mot USA på onsdag. Det var därför de här flickorna och unga kvinnorna dansade hopprepsdansen, det var därför de sprang från sida till sida för att tacka publiken, det var därför Josefine Öqvist till slut kunde tänka sig att byta bort sin tröja.

För första gången på väldigt länge genomförde det här laget en stor, viktig mästerskapsmatch på ett konsekvent, starkt, snyggt sätt. För första gången på länge var Caroline Seger härförar-stark på mitten. För första gången i VM fick Öqvist komma in och visa precis hur mycket uppdämt spring hon har i de där benen.

Det de visade var fint.

Vad de inte visade var kanske ännu bättre.

För även om strukturen glänste och glittrade fanns det ju mer att ta på, mer att önska sig. Det finns fortfarande en outnyttjad bänk (Antonia Göransson, för guds skull), Jessica Landström har fortfarande stora problem med sin bollbehandling – och så har vi ju Lotta Schelin.

Schelin är Sveriges bästa offensiva vapen. Hon är det här lagets turbomotor. På två matcher har hon gjort allt man kan begära, hon har löpt sig till sju-åtta riktigt bra målchanser – men hon gör inte mål.

Lättnad att höra Lotta

Jag frågade henne om det efteråt. ALLA frågade henne om det efteråt.

Och i ett lag med rätt många darriga, försiktiga psyken var det en lättnad att höra henne svara:

– Jag är jättetrygg i min form och i det jag gör. Skulle det här vara ett problem? Nej, det tänker jag inte gå med på.

Schelins mål kommer att behövas, men de har inte behövts hittills. De två matcher som gått har visat att hon kan komma i lägen, att laget (Caroline Seger, framför allt) vet hur de ska hitta fram till henne.

Mot lag som USA eller Tyskland kommer inte Sverige att vinna ett dugg på sin fysik eller uthållighet, det är i de matcherna de kommer att behöva stora insatser av stora spelare.

Caroline Seger visade igår att hon är beredd för det. Om Lotta Schelin visar det när det verkligen behövs kan det här laget dansa vidare ett tag till.

Det trodde de förut. Det vet de nu.

SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Brennings blogg

Patrik Brenning

Om Aftonbladet