En sista chans

Bank: Alshammar har fått ett extraliv – och på 50 meter fritt kan allt hända

Therese Alshammar har längtat efter ett OS-guld sen debuten 1996. I dag är det sista chansen för en av Sveriges största simmare.
Foto: STEFAN MATTSSON
Therese Alshammar har längtat efter ett OS-guld sen debuten 1996. I dag är det sista chansen för en av Sveriges största simmare.
FOTBOLL

Kan en skadad simmare snubbla in i en final och dansa ur den? Är det ens möjligt?

Det enkla svaret är ”nej”.

Det svåra svaret är att Therese Alshammar aldrig varit mycket för enkla svar.

Det var ju redan slut.

I tisdags, när Therese Alshammar precis hade berättat för oss att hon tänkte satsa allt på ett sista kort, och försöka simma 50 meter fritt, sa jag så här till Johan Wallberg, tränaren:

– Det skulle kunna bli en fin amerikansk film, det här. Då måste man ha lite dramatik på vägen.

– Jo… sa Johan, men vi har inte sett hur det slutar än.

Så stod vi där igår igen, och var säkra på att det verkligen var slut. Therese hade gjort två grundkompetenta lopp (24,77 i försöken, 24,71 i semin), men hon hittade inget extra och stannade sig in som hemma i sin semifinal.

Jag var bergsäker på att det inte skulle räcka, hon var ”ganska säker” sa hon själv. När den andra semifinalen gick igång gick vi simreportrar runt och tittade på varandra, vi skakade på huvudet och svor och sa att det var sorgligt och synd.

I efterhand stod två saker fullkomligt klart:

1. Det är inte särskilt konstigt att Therese Alshammars nerver hamnar i kläm.

2. Vi har sett alldeles för lite amerikansk film.

En knockad och utslagen Therese Alshammar fick, genom något slags vanvettig dramaturgisk vattenvändning, ett liv till. Klockan halvnio ikväll ska världens snabbaste kvinna koras inne i en blåvalsmage i London, och Therese kommer att stå på startpall nummer åtta med lika stor chans som alla andra.

I alla fall i teorin.

– Jag är otroligt tacksam, sa Therese Alshammar och strålade med ansiktet.

– Jag är jättelättad och glad, sa hon, och strålade ännu mer.

Kromowidjojo vinner i London

Så länge som jag känt henne har hon strävat efter ett slags lugn i sin simtillvaro, men det är som om dramatiken klistrat sig fast vid henne. Det är inte hon som letar efter dramat, men dramat verkar älska Therese Alshammar som en syster.

Nu återstår en scen av den här filmen, och vi vet fortfarande inte hur det slutar.

Therese har gjort så här en gång förut. I Sydney för tolv år sedan höll hon helt sensationellt på att missa finalen på 100 fritt, men kvalade in som sjua till slut.

Den gången fick hon stryk av en av Jacce Verhaerens adepter, och det kommer hon att få ikväll också.

Inge de Bruijn vann i Sydney. Den snälla, milda Ranomi Kromowidjojo kommer att vinna i London.

Men bakom henne finns fortfarande utrymme för en sprakande, svensk slutscen.

Det finns både argument och siffror som talar för det.

Kapade en halv sekund i Shanghai

Sedan Therese Alshammar och Johan Wallberg inledde sitt målmedvetna vardagsarbete har hon alltid förbättrat sig i sina finalsimningar. Det har med träningen att göra, möjligen hänger det också ihop med att en elitsimmare som varit med i tjugo år mår bra av lite extra adrenalin.

I VM-finalen i Shanghai i fjol kapade Therese en halvsekund mellan semifinal och final. I Rom för tre år sedan kapade hon nästan lika mycket. Ingen gång på hela 2000-talet har hon varit långsammare i finalsimningarna. Och hennes morgontid igår (24,77) var hennes snabbaste försökssimning någonsin i textildräkt.

Det kommer att krävas ner mot 24,3 för att få stå på en prispall ikväll, en sänkning med tre-fyra tiondelar för Therese Alshammars del.

Det är klart att chansen finns, klart att hon kan klara det.

– Det hoppas man alltid, men min form känns sådär, sa hon när jag frågade om det.

Så är det kanske, så såg det ju också ut. Det fanns inget uppenbart tekniskt som saknades i semifinalen, hon kom upp bra efter starten, låg okej med efter trettio meter, men verkade mest bara sakna farten på slutet.

Simning är en enkel sport, men 50 fritt är en gren där allt kan hända (fråga Florent Manadou, som vann herrguldet igår, det var det ingen i världen som trodde).

Det underbara idrottsfenomenet Therese Alshammar har fortfarande ett extraliv kvar, och om hon använder det till att gräva fram en OS-medalj den här gången är det en bragd som är större än både ni och jag förstår.

Jag tror inte att det går, men vad vet jag.

Alldeles nyss trodde jag ju att hon redan var på väg hem.

Så har ”Tessan” förbättrat sig i finalerna:

OS 2012, London:

Försök: 24,77 (6)

Semi: 24,71 (8) -0,06

Final: ?

VM 2011, Shanghai:

Försök: 24,82 (1)

Semi: 24,63 (3) -0,19

Final: 24,14 (1) -0,49

VM 2009, Rom:

Försök: 24,30 (2)

Semi: 24,32 (5) +0,02

Final: 23,88 (2) -0,44

OS 2008, Peking:

Försök: 24,94 (9)

Semi: 24,96 (14, utslagen) +0,02

VM 2007, Melbourne:

Försök: 25,34 (3)

Semi: 24,83 (3) -0,51

Final: 24,62 (2) -0,21

VM 2005, Montreal:

Försök: 25,19 (2)

Semi: 24,99 (2) -0,20

Final: 24,96 (4) -0,03

OS 2004, Aten:

Försök: 25,42 (10)

Semi: 25,15 (6) -0,27

Final: 24,93 (4) -0,22

VM 2003, Barcelona:

Försök: 25,46 (6)

Semi: 25,46 (11, utslagen) +/-0

VM 2001, Fukuoka:

Försök: 25,72 (7)

Semi: 24,87 (2) -0,85

Final: 24,88 (2) +0,01

OS 2000, Sydney:

Försök: 25,24 (4)

Semi: 24,80 (2) -0,44

Final: 24,51 (2) -0,29