Bank: Enda som kan hota PSG är att de slår sönder sig själva

FOTBOLL

När de fick chansen var de inte beredda. När de är beredda får de inte chansen.

Vi kan gissa Champions League-­vinnare bäst vi vill.

Årets första förlorare heter likafullt Borussia Dortmund.

Ni vet vad kylskåpsmagnets-filosoferna brukar säga? Det där om att vi ”sover bort en tredjedel av våra liv”?

Så är det ju, men ärligt talat är jag mer fascinerad av att vi slösar bort någonstans runt sju-åtta procent av vår livstid på att vänta oss igenom olika sorters Uefa-lottningar.

I går kikade vi in i maktens Monte Carlo-salonger igen, hängde med en darrig Denis Law och en sedvanligt övertaggad generalsekreterare som heter Gianni Infantino, och försökte hålla oss vakna genom evighetslånga ceremonier.

Till slut satt vi med kartan klar.

Inget stressmoment för PSG

Ur svenskperspektiv konstaterade vi först och främst att Zlatan Ibrahimovic för en gångs skull inte tvingas hem till några gamla bekanta. Inget Milan, inget Barcelona, inget Ajax. Paris Saint-Germain ställs mot Porto (med eller utan Hulk?), Dynamo Kiev och Dinamo Zagreb.

Zlatan gick in i lottningen med en träningstuppfäktning med Nenê i kroppen, och det finns ju en poäng med det.

Det enda som kan hota PSG:s slutspelsplats är att de slår sönder sig själva. Porto har tappat en del, men har scoutat hem supercolombianen Jackson Martinez och är lika klar favorit till den där andraplatsen.

För PSG:s del är tiden den viktigaste faktorn, att de får tid att få ihop alla sina dyra delar till ett helt. Den här lottningen är i alla fall inget stressmoment, och om PSG-presidenten Nasser El-Khelaïfi lät bli att le efter lottningen så var det nog inte för att han inte ville.

Två möjliga finallag i grupp D

PSG bygger vidare, läste ni den där stora intervjun som l’Équipe gjorde med sportchefen Leonardo i förra veckan så vet ni att de inte är särskilt oroliga för att Uefas Financial Fair Play-regelverk ska stänga några dörrar. I Paris räknar de med att det kommer att finnas vägar runt och igenom för att ta sig allra högst upp i den europeiska fotbollshierarkin.

Ni vet, den där grupp D trängs.

Manchester Citys fjolårssäsong, när de glittrade en del under hösten men ändå inte ens fanns med när slutspelet började, visade hur mycket det betyder att ha varit med förut.

City klarade inte att hantera det oförutsedda; ett springande Napoli, en strejkande Tevez. Alltså åkte de ut. Nu vet de mer, och då ställs de alltså omedelbart mot Real Madrid.

Två högst möjliga finallag möts redan i gruppspelet, de får med sig tyska och holländska mästarna på resan - och jag både förstår och inte förstår hur det kan vara möjligt.

Trots ett avancerat seedningssystem hamnar alltså mästarna från Europas tre starkaste ligor i samma grupp. Håll med om att det är märkligt.

Det var den gamle PSV- och Feyenoord-grabben Ruud Gullit som placerade in Ajax i vargropen, men även om det är lite synd om Ajax så är det ännu värre för Dortmund.

De skulle ju vara med och slåss i år.

Juventus behöver en skyttekung

Tyska mästarna har bytt ut Kagawa mot Reus, och även om det är en försvagning så är den inte avgörande. För ett år sedan gick ett toklovande men ovant Borussia in i turneringen med en bra lottning (Arsenal, Olympiakos, Marseille), men misslyckades. Nu har de rutinen och vanan, men måste överträffa sig själva för att överleva.

Hårda bud.

Och annars?

Tja, Juventus behöver få in en ­skyttekung för att klara sig i den ­tuffa oligarkgruppen. Barça, Bayern och Manchester United kommer att ­klara sig vidare utan att svettas, och gladast av alla är rimligen Milan, som trots en katastrofal sommar och en desperat bantad trupp faktiskt har alla chanser att spela Cham­pions League även efter nyår.

Nu har vi bara ett transfer­fönster att stänga också, sen kan vi rulla igång den här säsongen på allvar.