Bank: Rått och ruskigt – Häcken klarade det också

Foto: SCANPIX
FOTBOLL

HÄLLEVIK. Dimmiga dar, det var bra dar. Sånt vet de i Göteborg. Men vad fanns det att se klart?

Jo, att Häcken inte ens behöver vara särskilt bra för att vara bäst.

Dimman låg så tät över Blekinge att mitt plan först inte fick landa. Vi svävade runt däruppe i luften i en halvtimme innan det var klart nog för att våga försöka sig på ett landningsförsök.

På Strandvallen var det likadant. Höstrått, räligt, en trolldimma överallt, doften av sillmackor och gammalt gräs.

– Höst och dimmigt och en plan där det studsade lite åt alla håll, som Martin Ericsson sa.

Med andra ord: livsfara.

Det är inte lätt att spela på Strandvallen. Det är verkligen inte lätt att göra det när det är rått och ruskigt och SM-guld på spel för spelare och en förening som aldrig varit så här nära.

Ett problem och en styrka

Häcken kom till Hällevik med en busslast supportrar som kämpade tappert i 90 minuter, de kom med seriens bästa offensiv, och de kom med en smäll.

Lagkaptenen Mohammed Ali Kahns första allsvenska mål i livet kom efter väldigt många matcher och väldigt få sekunder, och resten av matchen visade upp två saker som är centrala för hur vi ska bedöma Hisingens stolthet den här säsongen.

För det första: Problemet med att ha seriens överlägset vassaste anfallare.

För det andra: Styrkan i topp- stridens mest ihåliga försvarsspel.

Det finns inte en spelare i allsvenskan som inte känner till hur oerhört svårt det är att försvara mot Waris Majeeds låga tyngdpunkt, intelligens, fart och teknik. Strängt taget räcker det att skicka upp bollen mot en yta han kan nå – han kommer att nå den, det kommer att bli farligt.

Problemet är ju att hans lagkamrater också vet det.

Varje gång en Häcken-spelare får bollen ska hans första tanke naturligtvis vara att ta reda på var Waris Majeed befinner sig. När deras spel fungerar värderar de den lösningen, använder den ibland och väljer andra vägar ibland. När deras spel inte riktigt fungerar så kan de fastna i Waris-alternativet.

Svårslaget Maif

I första halvlek i går var Häcken bra, mot ett starkt Mjällby.

Maif gick rakt och långt mot Marcus Ekenberg och Pär Ericsson, Häcken varierade mellan att söka Majeed och supertalangen Nasiru Mohammed ute på högerkanten. René Makondele kom aldrig riktigt in i matchen, och Mjällbys tuffa högerkant gjorde att anfallsvapnet Kari Arkivuo sällan klev fram som han brukar.

De både fick och gav bort gratismål (en tabbe av Mattias Asper, en markeringsmiss av Häcken), men de spelade ändå en effektiv, varierad fotboll.

Waris Majeed drog isär, Häcken använde möjligheterna som det gav.

Ali Kahn tryckte in 0–1, Asper schabblade in 0–2, men när den lurige Haris Radetinac prickade in 1–2 i första halvleks sista sekund ställdes Häcken inför en helt ny utmaning.

I en halvlek hade de visat hur bra de är när de är bra.

I nästa tvingades de visa hur bra de är när de inte är det.

Som gjort för att tappa guldstriden

Ju mer direkt Mjällby spelade, ju större problem fick Häcken. Makondele (avstängd mot Kalmar nästa helg) rörde knappt bollen, mittfältet tappade boll oftare än de brukar, det blev kontring på kontring, och Maif fick igång sin starka högerkant.

Det var en match som var gjord för att tappa en guldstrid – men Häcken visade att de är ett lag som inte är gjort för just det.

Dioh Williams skällde ut Björn Anklev, Tom Söderberg skällde ut allt på två ben, Häcken stod stadigt med sin backlinje och fick, för en gångs skull, lita till sitt försvarsspel.

Mest imponerande var att backlinjen väldigt sällan var illa ute. Näst mest imponerande var jobbet som spelare som Dioh Williams och Waris Majeed lade ner för att störa Mjällbys tidiga anfallsspel.

När dimman lättat hade de hämtat hem tre poäng till Hising Island. Klacken jobbade hela vägen in i mål, Peter Gerhardsson sträckte armarna rakt upp och Waris Majeed sjöng när han vaggade ut mot spelarbussen.

Alla undrar hur Häcken kommer att hantera en situation de aldrig varit i förut. De gav en del av svaret igår.

När de är bra är de bra.

När de inte är det är de inte så dåliga heller.