Bank: Armstrong är inte den enda hycklaren i den här affären

FOTBOLL

Palatset vädras ut, kungen är störtad. Cykelsporten har gjort sig av med fel sorts vänner.

Nu behöver den rätt sorts fiender.

Cykelförbundets förste man Pat McQuaid bar svart när han gav beskedet: UCI har läst det alla andra läst, sett det alla andra sett, förstått det alla andra förstått.

– Lance Armstrong har ingen plats i cykelsporten.

UCI styrker Usadas tusensidiga rapport, den där elva av hans gamla lagkamrater i US Postal vittnar om ett av idrottshistoriens största bedrägerier. Armstrong ska aldrig tävla igen, hans titlar raderas ur historieböckerna.

Så… nu vänder vi blad?

Nej, det gör vi inte.

När Lance Armstrong gav upp kampen mot Usada, när alla uppgifter var så övertygande att det enda bevis som saknades var en blodig spruta i armen på honom, skrev jag en krönika om vårt hyckleri, om den moderna idrottens stora hyckleri.

Armstrong-affären är den tydligaste bild av förruttnelsen vi någonsin sett.

Kan vi verkligen vända blad innan vi vädrat ut varje dimension av det hyckleriet? Låt oss ställa upp lögnhalsarna och granska dem.

Hycklare Nummer Ett: Lance Armstrong, förstås.

I veckan var jag inne och handlade på Niketown i Berlin, en av Nikes flaggskeppsbutiker, och ett helt rum var klätt med Livestrong-prylar. Armstrongs historia, där han lurade både döden och livet, både cancern och cykelsporten, var så enkel och blev så komplex.

Han har sålt 80 miljoner gula armband på den där lögnen, dragit in enorma summor till cancerforskning.

Hur förhåller man sig till det? Hur skiljer man en cyniker från en idealist om de är samma person?

120 000 skulle sparkas

Lance Armstrong sparkas av Nike, han förlorar sina titlar – men det räcker ju inte. Att ingen tillåts vinna Tour de France de där åren betyder ju inte att ingen förlorat. I år efter år har jag följt den franska debatten, hört hur de franska talangerna sågats och ifrågasatts: Varför var de så dåliga? Varför tränade de inte hårdare?

Ett brott till: US Postal drog fram åtstramningspaket som skulle ge 120 000 anställda sparken – samtidigt som de investerade pengar i ett cykelstall som var en dopningsfabrik.

Lance Armstrong ljög och rånade, och han gjorde det för att han var en del av en kultur som tillät det (cykelsporten) och en kultur som krävde det (den amerikanska vinnarkulten). Ändå är han den hycklare som är enklast att förhålla sig till.

Hycklare Nummer Två: Du.

Ja, och jag också. Vi. Publiken.

Hur viktigt är det egentligen för oss med en ren toppidrott? Var det inte trevligare och mer inspirerande när Lance fick vara ett mirakel och en saga och en idol?

Det man vill ha betalar man för, och publiken betalar hellre för stor-skalig sagoidrott än det rena. Idrotts- industrin växer för varje dag, miljarderna roterar i en nöjescirkus som byggs på stjärnkult och varumärken.

Finns det någon som på allvar inte tror att det finns utvecklade dopnings- system även i andra idrotter? Att det inte finns i fotboll, till exempel?

Om FC Barcelona – Gud förbjude – visade sig vara en elaborerad dopningsfabrik – skulle vi verkligen vilja veta det? Skulle Fifa? Uefa? Unicef? Tv-bolagen?

Ingen betalar, ingen gräver

Parallellt med att idrottsindustrin växer monteras dessutom den granskande journalistiken ner, eftersom ingen vill betala för den.

Och om ingen vill veta och ingen kan gräva – vem är hycklare då?

Hycklare Nummer Tre: UCI.

Det pratades mycket och länge om Lance Armstrong i cykelvärlden. En del pratade till och med högt.

Paul Kimmage bevakade länge cykel för Sunday Times, han brann för att ställa Lance Armstrong mot väggen. 2009, före Kalifornen runt, pressade han en retoriskt briljant Lance under en filmad presskonferens. Året efter publicerade han utdrag ur en sju timmar lång intervju där Floyd Landis talade ut om dopning och om UCI:s häpnadsväckande undfallenhet gentemot Armstrong.

Vad UCI gjorde?

Lyssnade? Tog åt sig? Erkände att kritiker som Kimmage är precis den sorts fiender sporten behöver?

Nej. De stämde Kimmage för förtal.

När Pat McQuaid sparkade ut Lance Armstrong från cykelsporten bar han svart kostym och såg allvarlig ut. UCI menar allvar den här gången, fick vi veta. De vill förändring och förnyelse.

Stämningsansökan mot Paul Kimmage, däremot, står fortfarande fast.