Aftonbladet
Dagens namn: Anneli, Annika
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

55 000 hjältar lyfte Celtic mot skrällen

Bank: För varje missat Barça-anfall höjde fansen volymen ett hack till

tackar för stödet Victor Wanyama nickade in 1–0, Tony Watt satte 2–0 och målvakten Fraser Forster släppte bara ett Barça-mål bakom sig. Men Celtics verkliga segervapen fanns på läktarna.   tackar för stödet Victor Wanyama nickade in 1–0, Tony Watt satte 2–0 och målvakten Fraser Forster släppte bara ett Barça-mål bakom sig. Men Celtics verkliga segervapen fanns på läktarna.

GLASGOW. Kan elva grönvita fotbollsknegare från Glasgow nå upp till Europas bästa fotbollslag?

Nej.

Men ställ dem på axlarna på 55 000 så ska du få se dem välta världar över ända.

Låt oss börja på läktarna.

Inte bara för att sångerna från Celtic Park fortfarande är allt jag hör, utan för att det är rätt ställe att börja på.

I går la supporterorganisationen Supporters Direct för allra första gången fram en rapport inför europaparlamentet i Bryssel.

Den presenterade en vision av en annan sorts fotboll, den pekade på åtgärder som kan göra fotbollen mer solidarisk; säkrare, sportsligare, mer gjord för supportrar.

Den som undrar varför den måste bli det hade bara behövt ta en sväng förbi Glasgows East End några timmar senare.

FC Barcelona kom in på Celtic Park, och jag behöver ju inte tala om hur det lät när de kom in.

Det är bara en Nordsjö emellan. Ni hörde väl.

Problem utan Rangers

Celtic fyller år den här veckan, dagen före match trängde ett par hundra grönvita ihop sig i St Mary’s kyrka i Calton i nordöstra Glasgow för att fira att det gått 125 år sedan Celtic bildades just där, som en klubb med målet att fattiga och arbetslösa skulle få mat på bordet.

I går var det hög tid för ett skrovmål.

Celtic har sina problem. Utan tvångsnedflyttade Rangers att slåss mot har publiksnittet sjunkit, 14 000 mot St Johnston i ligacupen häromveckan var deras lägsta publiksiffra på arton år.

Men det finns fortfarande inget på Europas gröna planer som slår ljudet som uppstår när Celtic går in till en viss sorts stormatcher.

Och ett Celtic som gör allt rätt har alltjämt en chans på tio att slå FC Barcelona.

Så för andra gången på ett par veckor såg Mikael Lustig och hans grabbar till att göra allt rätt.

De sjönk hem, centrerade backlinjen, gjorde det trångt i mitten. Precis som på Camp Nou så var det ett gammelitalienskt försvarsspel, snarare än ett gammelbrittiskt. De tog in den rasande energin som rann ner från läktarna, men utan att fatta eld.

De bara stod rätt, valde rätt, stötte fram när de skulle stöta och avvaktade när de skulle sjunka hem.

Och när de väl vann bollen? Då rörde sig de ultralojala spetsarna Miku och Samaras mot kanterna och såg till att låsa fast bollen för att tjäna sekunder och syre.

Barcelona borde ha vunnit

Tito Vilanovas Barça är ingen kopia av Pep Guardiolas. Även om det inte märktes så mycket i går så är linjerna längre än förut, trianglarna lite mer utdragna. Vad det betyder på sikt vet vi inte riktigt, vi kan bara gissa – och de borde förstås vunnit matchen i går med ett par mål oavsett hur man räknar.

Men de gjorde inte det, de fick inte hål på den där grönvita muren av adrenalin och intelligens hur intensivt de än försökte.

Visst, de hade Leo Messi – men Celtic hade ju Fraser Forster, som harvat runt i Stockport och Bristol Rovers.

Jo, de har sitt La Masia – men Celtic skickade in artonårige Tony Watt, som bara spelat organiserad fotboll i tre år.

Mja, de hade Xavi och Iniesta på mittfältet – men Celtic kontrade med McDonald Marigas enorme lillebrorsa Victor Wanyama, som lärde sig ett och annat under tiden i Helsingborgs IF.

Barça testade med att trycka ner Celtic och sen hitta inspel och skott från Iniesta och Xavi. De provade att flytta ut Messi från mitten och ut till högerkanten. Men när de växlade in sitt gigantiska bollinnehav så fick de faktiskt inte sådär väldigt många solklara chanser i retur.

För varje sekund och minut som gick växte övertygelsen hos Celtic, för varje missat Barça-anfall höjde de 55 000 på läktarna volymen ett hack till.

Barcelona är bättre än Celtic på nästan allt, men klarade inte att använda det. Celtic är bättre än Barcelona på fasta situationer, och använde det till att göra 1–0.

Lång väntan på slutsignalen

Jag ska erkänna att jag mest satt och väntade på att den här matchen skulle följa samma karta och samma vägar som mötet på Camp Nou, att Leo Messi skulle trilla in en sen kvittering och kanske ett ännu senare segermål.

Hur lång är egentligen en match mot Barcelona när du har en 1–0-ledning att skydda? Jag frågade Mikael Lustig.

– Jättelång. Man går och funderar… ska man kolla på klockan? Så gör man det, och då har det bara gått en minut.

De 55 000 på läktarna gav inte bara den här matchen en betydelse, de gav den till slut också ett resultat. Celtic orkade, och de gjorde det eftersom varje brytning och passning hyllades som ett avgörande mål i en VM-final.

They just can’t get enough

När en artonåring från Airdrie springer in med det avgörande målet gungar Glasgow under ljudet från 55 000 grön-vita som aldrig får nog av att sjunga att de inte kan få nog.

Tio-elva bänkrader nedanför mig står en gubbe på kanske sjuttio år och vevar sin högra hand över huvudet medan han sjunger med:

– When I see you Celtic, I go out of my head. I just can’t get enough, I just can’t get enough.

I handen håller gubben en krökt promenadkäpp av trä. Han behövde den säkert på vägen hit.

Men jag tvivlar på att han behöver den på vägen hem.

SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Om Aftonbladet

Populära bildspel via Shootitlive