Bank: Gå ut och gör det till Sveriges kväll

Det är Sveriges hemmaplan, Sveriges publik och Sveriges stora chans

FOTBOLL

GÖTEBORG. Det är alltid ödesturneringar och ödesmatcher, det är som om vi inte redan visste hur ödet ser ut.

Damfotbollen vinner.

Det här är bara en sagolik svensk sommar då ett landslag ska göra det för sig själva.

Om jag skulle ge en bild av vad det här fotbollslaget betyder för svensk fotboll?

Jo, jag skulle förstås peka på Lotta Schelin, prata om Pia Sundhage, svepa med handen över Kosovare Asllani, Caroline Seger, Nilla Fischer. Men sedan skulle jag lyfta fram en tredjemålvakt.

I höstas stod jag i kön utanför Malmö IP, på väg in för att se Malmö och Tyresö göra upp om SM-guldet i årets sista match, när någon kom fram och stack ett flygblad i min hand. På lappen stod det att hemsidan damfotboll.com behövde ekonomiskt stöd för att kunna blåsa liv i en rejäl satsning inför EM på hemmaplan.

Det var Hedvig Lindahl som gick där och delade ut lappar. Det var en landslagsspelare i Sveriges största sport som jobbade ideellt för att sprida sin idrotts evangelium till en bredare publik.

Johan Wiland är en fotbollsmålvakt. Hedvig Lindahl är en fotbollsambassadör.

Det är så det brukar vara, det är så det alltid varit.

Inför vartenda mästerskap målas bilden av att vi står inför något avgörande, att det är nu eller aldrig. På direkta och indirekta sätt förmedlas att landslaget nu äntligen står i centrum, att alla ser på och att de gör bäst i att vinna, för annars kommer kamerasvärmen lämna dem och utvecklingen stanna av.

Och här sitter vi.

När jag skriver det här har jag ett upplyst Gamla Ullevi utanför fönstret, de har genrepat invigningsceremonin med musik, alla biljetter är sålda, gräsmattan är en grön dröm, Sverige är skadefritt och kommer från ett imponerande genrep inför fullsatta läktare.

Sporten fortsätter att växa

Pia Sundhage och Lotta Schelin, två av det här landets största idrottare någonsin, höll en presskonferens och fick prata om sin sports historia och framtid, om var de kommer ifrån och vart de är på väg.

Nu eller aldrig?

Skitsnack.

– Det allra bästa med den här historien, sa Pia Sundhage, är att den kommer att fortsätta för evigt. Vi är bara i början av någonting.

I kväll rullar EM igång här, det kommer att vara fullt på läktarna och det kommer att kännas både historiskt och stort.

Men vi är bara i början.

Damfotbollen har haft och har sina strider att utkämpa, men kriget har de redan vunnit. Sporten växer, den kommer att fortsätta växa, den är bra, den kommer att bli ännu bättre.

Och de kommande tre veckorna står Sverige, från Kalmar till Solna, mitt i historien och känner draget.

Vi får se Louisa Necib och Nadine Kessler, Pernille Harder och Caroline Seger. Vi får se ett svenskt landslag som äntligen verkar ha hittat rätt platser för rätt bitar.

De största frågetecknen på vägen fram till EM har handlat om kompetensen i landslagsledningen. Så sent som i går visste de alltså inte om Josefine Öqvist var avstängd eller inte. Det är faktiskt skakande oprofessionellt. På planen ser det bättre ut.

De har ett land i ryggen

De som ska bära laget verkar vara beredda, de som ska hänga med ser ut att fungera.

Sundhage har bara haft åtta månader på sig att bygga ett anfallsspel nära nog från grunden, och mot England föll tillräckligt många bitar på tillräckligt rätt platser för att jag ska våga tro på ett riktigt bra EM.

Sverige kan anfalla på fler sätt än förr. Kosovare Asllani är en rörlig, modern targetspelare, Antonia Göransson avslutar för sällan men rör sig inåt i planen och är svår att fånga upp. Josefine Öqvist springer ifrån allt, Lotta Schelin är Lotta Schelin och Caroline Seger är nu i den där sortens form att hon både kan bygga och fullfölja anfall.

Det finns fortfarande steg att ta. Om Nilla Fischers vändspel blir mer konsekvent, om Kosovare Asllani blir ännu bättre på att avlasta Schelin inne i straffområdet blir det här ett riktigt bra fotbollslag.

De har en publik och ett land i ryggen, de har Pia Sundhage vid sidan om, de kommer att ge Danmark problem i 90 minuter.

Och åt andra hållet?

Jo, det finns saker att tvivla på, men jag är inte så säker på att danskorna är starka nog för att utnyttja det.

Sverige har ingen riktig trygghet defensivt på sin högerkant. Jessica Samuelsson har inte etablerat sig som en säker högerback, men framför allt har Sverige inte två riktigt moderna mittbackar.

Det är där den stora utmaningen finns för försvaret. Nilla Fischer är den hon är, en urkraft när hon kan kliva fram och in, urstark i kampen på marken och luften. Så länge som hon får koncentrera sig på det kommer hon att se ut som en världsback.

Men… om Line Røddik Hansen får slå sina uppspel opressad, om minigeniet Pernille Harder får droppa ett par meter, om hon tillåts ta emot boll och vända upp, om hon får sticka in små giftpilar bakom Sveriges mittbackar – då kommer alla att kunna se att Fischer inte vänder särskilt snabbt, och att Marie Hammarström är bättre på linjen än i det stora spelet.

De bästa lagen kommer att kunna utnyttja det. Jag tror inte att Danmark kommer att kunna göra det.

Det här är Sveriges EM, Sveriges hemma­plan, Sveriges publik och Sveriges stora chans.

Nu ska de gå ut och göra det här till Sveriges kväll.

Historien ligger där den ligger, framtiden är ljus som en sommarnatt, nuet börjar här.

Det är bara att gå ut och ta för sig.

SVERIGES 7 STÖRSTA STJÄRNOR

JOSEFINE ÖQVIST

Yrvädret som sprider energi, som ska springa sönder försvaren under EM. En av lagets stora glädjespridare. 

CAROLINE SEGER

Mittfältsstrategen – hjärnan i speluppbyggnaden och enligt spelarna viktigast för laget. Kapten med Schelin. En ledare på och vid sidan av planen.

KOSOVARE ASLLANI

Attityd, vinnarinstinkt, mentalitet och teknik – Kosse har allt detta. I Blågult bildar hon giftig anfallsduo med Lotta Schelin.

LOTTA SCHELIN

Härföraren som ska visa sina lagkamrater vägen mot guld. En av Sveriges två lagkaptener, anfallsstjärnan och nyckelspelaren.

SARA THUNEBRO

Veteranen med den stora viljan, det förlösande skottet och den rätta rutinen. Viker sig aldrig i en närkamp.

KRISTIN HAMMARSTRÖM

Lugnet längst bak, målvakten som ska stänga igen totalt för en svensk succé. Vass med fötterna, snabb på linjen.

NILLA FISCHER

Dansk dynamit? Det är inget mot svensk Nilla-granit. Den svenska försvararen motståndarna helst inte springer in i.