Bank: I kväll är ett gyllene läge att testa plan B

... som kan bli guld värd senare i turneringen

FOTBOLL

Ett uttänjt ledband, ett nytt anfall, ett elakt italienskt försvar – det är lätt att få för sig att Pia Sundhage har stora problem.

Det har hon inte.

Hoppas hon får ett par i kväll.

Pia Sundhage behöver alla alternativ hon kan få, skriver Simon Bank.
Pia Sundhage behöver alla alternativ hon kan få, skriver Simon Bank.

Halmstad i juli är ingen särskilt bra plats för cynism, men när Antonio Cabrini är i stan så är det ju svårt att inte börja rabbla gamla italienska försvarsmurar.

Zoff, Gentile, Scirea.

Collovati, Bergomi, Cabrini.

Snyggare än så, än 1982, blev aldrig försvarsfilosofiskt fin fulfotboll. Cabrini kom hem som världsmästare och joggade hem titlar med Juventus, samtidigt som en svensk europamästare skrev på för Lazio.

– Det året var väldigt viktigt för mig. Morace (Carolina) lärde mig att en an- fallare inte behöver jobba hela tiden, att det gäller att vara smartare än din motståndare i stället, sa Pia Sundhage i går.

Hon och Cabrini var i olika världar då, men de är i samma nu.

Möjligen sitter de också i samma båt. Om Sverige och Italien spelar oavgjort i kväll är alla nöjda och glada, rent tabellmässigt.

Men Sverige både kommer och ska vilja mer än så.

Det är därför jag är mer nyfiken på den här matchen än vad det här märkliga turneringsformatet motiverar. Frågan är inte om Sverige går vidare, utan hur de gör det.

En ny hetsig Danmarks-match? En ny sprudlande Finlands-fajt?

– Det har varit höga dalar och djupa berg, som vänsterbackspoeten Sara Thunebro konstaterade efter matchen i lördags.

Stressade fram till EM

I kväll möter de ett annat sorts lag med ett annat sorts lag. Italien släppte in noll mål på tio kvalmatcher och har fått se välorganiserat ut hittills i EM, och Kosovare Asllanis ledbandsskada gör att Pia Sundhage måste hitta på ett nytt anfallsspel.

Det är… på tiden.

Eftersom Sverige tvingats stressa sig fram till EM, med en ny förbundskapten, så har de tvingats att välja väg. Pia Sundhage valde att satsa hårt på Asllani och Lotta Schelin som sitt anfallspar. Hon gjorde helt rätt i det, och Asllani lyfte av förtroendet.

Men det var då och nu är nu, och här står vi utan turneringens hittills bästa targetspelare, hon som varit länken mellan Sveriges mittfält och anfall.

Det är ett litet problem, men en stor möjlighet att testa den där B-planen som mycket väl kan komma att behövas i en semifinal eller final.

Hur ska man möta italiensk hårdhet?

Kanske med ett halländskt falkenbergsflin.

Om ni såg Finlands-fyrverkeriet senast så noterade ni kanske vad som hände när slutsignalen gick. Sverige jublade förstås, men de var inte längre elva på planen. En tolfte spelare hoppsprang rakt in från avbytarbänken, för att fira 5–0 med de andra.

Olivia Schough är det Josefine Öqvist var för landslaget för tio år sedan, en ung urkraft från ingenstans med ett alldeles eget kraftfält runt sig. Hon var på väg in i premiärelvan när det var oklart om Öqvist skulle kunna spela, och nu verkar hon få chansen att starta en EM-match hemma i Halland.

Om hon är bra nog för den här nivån vet jag inte säkert – men att hennes egenskaper är intressanta nog är jag tvärsäker på.

Schough har en explosiv fysik, ett bra steg som hon älskar att använda. Hon springer diagonalt, hon springer rakt, och hon har två funktionella fötter. Enligt uppgifterna som sipprade ut från gårdagens stängda träning verkar Sundhage vilja spela Schough bredvid Schelin på topp. Jag hade hellre sett Josefine Öqvist där och Schough på högerkanten, eftersom Öqvist spelat med Schelin förut och eftersom hon är i den där sortens form som hade varit intressant att se lite närmare motståndarmålet.

Franska truppen i särklass

I går kväll satt jag och såg Frankrike slå Spanien, men det mest slående var att Bruno Bini kunde byta in världsspelare som Thomis och Le Sommer efter paus. Då har man rätt sorts laguttagningsproblem.

Sverige har ingen fransk trupp – det har ingen – men Pia Sundhage behöver alla alternativ hon kan få.

Om Schough strålar på Örjans Vall har hon fått en anfallare till. Om Lisa Dahlkvist krigar hem en mittfältskamp samtidigt som Marie Hammarström stoppar vägen fram till Melania Gabbiadini där ute på vänsterkanten så har Pia hittat ett perfekt mittfält till de tuffaste matcherna i turneringen.

Mot Finland fick vi flera fina fasta situationer, Nilla Fischer, Schelin-mål och en Caroline Seger som bestämde allt.

De viktigaste delarna är alltså redan på plats.

I kväll hoppas jag bara att Pia Sundhage får ett par bitar till att leka med.