Bank: Såg ut som Ibra skulle möta Mauler

1 av 2
FOTBOLL

Frågan var inte om, utan hur han tänkte skriva sin historia.

Sebastian Larsson spelade in, Zlatan Ibrahimovic skrev.

Han gjorde det med klacken, förstås.

Det finns få saker som är lika svårförklarligt magiskt som att vara på väg till en viss sorts fotbollsmatcher.

Något i luften, något i dofterna, något i själva vibrationerna som talar om att det är teater på gång och att ingen riktigt vet hur manus ser ut.

Sverige–Estland, en solseptemberdag i Solna, var den andra sortens match.

Att gå hit var som att gå på söndagspromenad, tyst och stilla. Riktiga matcher behöver inget housedunk fram till avsparkssekunden, och i riktiga matcher blir det inte så här tyst när musiken stängs av.

Men det är som det är.

Och då får man vackert se till att göra det man ska.

Zlatan Ibrahimovic är expert på att uppfinna krig där de inte finns, att utmana sig själv där inga utmaningar existerar. När nationalsången spelades såg han ut som om han var här för att gå tolv ronder mot the Mauler utan skydd. När matchen började visste han exakt vad han ville med den.

Han hade ju inte tagit på sig en extra tröja för att inte få visa den.

Var chanslöst

Estland kom med en tapper klack med båtresenärer och svenska immigranter, men de visste förstås redan på förhand vad som väntade. Estland har stagnerat under Magnus Pehrsson, de kom hit med en toppanfallare som heter Henri Anier och som startat en gång för Erzgebirge Aue, dunderjumbo i andra Bundesliga.

Sverige kom med tvåmiljardersmannen Zlatan Ibrahimovic, och ett överlägset lag. De fick så mycket tid på sig att bygga spel mot ett lågt 4-1-4-1 att de hade hunnit byta ut gräsmattan medan de höll på (det hade behövts).

Det här var träning, inte match. Men ganska många svenska spelare gjorde en hyfsad träning.

Emil Forsberg såg ut som en offensivare variant av Sebastian Larsson; skolad, klok, bollbekväm. Sebastian Larsson såg ut som sig själv. Och har ni någonsin sett Zlatan Ibrahimovic träna fotboll så vet ni att en av de absolut största förklaringarna bakom alla hans framgångar är att han genomför varje moment som om det på något sätt vore avgörande.

Är det en enkel passningsövning trycker han till bollen. Är det en enkel uppvärmning med boll vill han inte ge bort den.

Och är det en hörna mot Estland ser han till att skicka bollen mot mål så hårt han kan.

Gjort mycket som är omöjligt

Han behövde alltså bara tre minuter på sig för att trycka in 1–0 mot Estland, bollen gick knappt ens över linjen.

Sven Rydell gjorde 49 landslagsmål tills ett knä satte stopp, på den tiden när trasiga menisker inte gick att laga. Han kom från Göteborg, de kallade honom bollkonstnär, och i 83 långa år var han Sveriges meste målskytt.

Sedan kom en bollkonstnär från Malmö och skrev nästa kapitel.

Zlatan Ibrahimovics första landslagsmål var ett kampmål mot Azerbajdzjan, hans 49:e var ett millimetermål, men det hade varit ofint mot Sven Rydell att skriva historia sådär.

Sebastian Larsson spelade in bollen från höger, Zlatan gjorde en skollöpning diagonalt mot första stolpen – och vinklade in 2–0 med klacken.

”Ni gjorde det möjligt” stod det på hans undertröja, och det var väl fint. Supportrar och stöd gör saker möjligt – men Zlatan Ibrahimovic från Sverige, Malmö och Rosengård har gjort så mycket som är omöjligt.

Bättre land med honom

Hans berättelse handlar till väldigt liten del om siffror på papper. Den handlar om en erövrares strid mot en omgivning som inte visste att sådana som han kunde bli bäst. Han gick på mellanstadiet i ett Sverige där populistiska rasister galoschgled in i riksdagen, han gjorde sitt 50:e landslagsmål i ett Sverige där xenofober firar framgångar med budskap om ett påhittat Sverige av en annan sort.

De når honom inte. Han gjorde det möjligt.

Zlatan Ibrahimovics Sverige är lika komplext som hans egen personlighet, men det är ett bättre landslag och ett bättre land med honom.

Han ville ha två mål och fick dem. Erik Hamrén ville ha en fysiskt bekväm träningsmatch och en seger efter sex raka förluster, han fick det också.

Några stora besked fick vi inte, om något så fick vi se ett lag som darrade av och till på fasta situationer, med en defensiv som stundtals var så osynkad att de kunde släppt in både ett och två mål.

Annat motstånd i Wien

Branimir Hrgota och Nabil Bahoui fick sina (hyfsade) debuter, Emil Forsberg visade att han hör hemma här, Kristoffer Nordfeldt och Sebastian Larsson gjorde bra insatser, och så mycket mer än så fanns inte att säga om en tyst testmatch på väg mot ett kval.

På måndag går Sverige ut i en annan verklighet nere i Wien.

Där kommer det att smälla, där kommer det att pressas, och där kommer Zlatan Ibrahimovic att gå in som Sveriges bäste landslagsmålskytt genom alla tider.

Det var möjligt. Jag vet att han är väldigt, väldigt stolt över det.

FAKTA

Sverige–Estland 2–0 (2–0)

1–0 Zlatan Ibrahimovic (3), 2–0 Zlatan Ibrahimovic (24).

Varningar, Sverige: Zlatan Ibrahimovic. Estland: Ragnar Klavan.

Domare: Kristinn Jakobsson, Island.

Publik: 15 421.

Sverige (4–3–3): Kristoffer Nordfeldt – Pierre Bengtsson, Andreas Granqvist, Mikael Antonsson, Martin Olsson (Mattias Johansson 76) – Sebastian Larsson, Kim Källström (Jimmy Durmaz 64), Albin Ekdal (Ola Toivonen 46) – Nabil Bahoui (Erkan Zengin 64), Zlatan Ibrahimovic (Tobias Hysén 64), Emil Forsberg (Branimir Hrgota 46).

Estland (4–5–1): Sergei Paraeiko – Taijo Teniste (Enar Jääger 46), Igor Morozov, Ragnar Klavan, Ken Kallaste – Sergei Zejov (Ats Purje 65), Joel Lindpere (Kaimar Saag 74), Karol Mets, Martin Vunk (Gert Kams 65), Ilja Antonov (Aleksandr Dimitrej 90) – Henri Anier (Henrik Ojamaa 46).