Bank: Zlatans roll är så självklar att ingen utmanar honom

FOTBOLL

Zlatan Ibrahimovic slår rekord, Zlatan Ibrahimovic spelar mot sig själv, Zlatan Ibrahimovic är lycklig.

Det säger mycket om Sveriges landslag.

Det säger en hel del om världen också.

Om han ville skulle han kunna sänka dig med ett slag, bara så där.

Det är svårt att skriva om en sådan sak, svårt att ens resonera kring det, men det är en faktor som faktiskt påverkar hur människor förhåller sig till Zlatan Ibrahimovic.

Han är stor, rent fysiskt. Stark som en oxe. När Zlatan pratar om ”respekt” finns den dimensionen där också, landets störste idrottare genom tiderna är både Borg och Ingo, både bollfenomen och kampsportare.

Jag är övertygad om att det betyder något i omklädningsrummet, i samtalen, i sättet som andra förhåller sig till honom.

Vill du slåss med Ibrahimovic får du se till att ha på fötterna, och veta hur man slåss. Vill du utmana honom får du se till att ha bra invändningar att komma med.

”Rösta på det vi tror på”

Den första fråga landslagskaptenen fick i går handlade om hur han ser på att en av Sveriges mäktigaste politiker tyckt att man kan diskutera hans svenskhet, om att mindre sluga politiker skrivit att han borde skjutits när han ställde krav på Milan.

Vi satt i Sveriges mest insuttna landslagsrum och pratade om att Zlatan just blivit det här landets meste målskytt, och vad skulle han svara på det?

– Stackare, är allt man kan svara.

– Det är Sverige, vi måste rösta på det vi tror på, svarade Zlatan på en annan fråga.

Det är bra att just han säger just så. Hans historia säger en sak om det här landet, hans position säger också en sak om den här sporten.

Nödvändighet, pengar och tidsanda har förändrat fotbollen i grunden. Spelare blev varumärken, varumärken blev industrier, och någonstans på vägen blev de mäktigare än organisationerna runt sig.

Elfenbenskusten var Didier Drogbas lag helt och hållet, Samuel Eto’o var mäktigare än presidenten i Kamerun. Pep Guardiola lämnade Barcelona och erkände att det var svårt att bestämma över Leo Messi, att det fanns krafter runt omkring som gjorde det omöjligt att ställa över honom.

Om Cristiano Ronaldo jagar skytteligatitlar i Real Madrid spelar han även när han inte borde.

Och om Zlatan Ibrahimovic vill slå Sven Rydell spelar det ingen roll att han kommer till start med halsont – han spelar ändå, trots att det är ett ofantligt onödigt risktagande ett par dagar före en blytung kvalmatch.

Hamrén slipper välja

Under många år fick Zlatan anpassa sig en smula när han spelade i landslaget, när Lars Lagerbäck ställdes inför dilemmat att välja mellan grupp och stjärna efter en sen utekväll i Göteborg (Zlatans, inte Lagerbäcks) valde han gruppen.

Jag undrar vad Erik Hamrén hade valt, om han nu behövt välja. Han lär inte behöva.

Sverige går in i det här kvalet med en lagkapten som har en så självklar roll att ingen utmanar honom. Det är inte okomplicerat alls, men det är så det är.

– Jag spelar mot mig själv, sa han i går.

Han har blivit bättre på det. Han har lärt sig att kontrollera sin urkraft, att stänga av och sätta på, att lokalisera sina små privata krig ute på planen. Jaga rekord, uppfinna utmaningar. Det är som om han suttit i en maxad Ferrari (ja, eller lila Lambourghini då) hela livet, men han behövde lite tid på sig för att lära sig hur han skulle köra den.

Han säger att han aldrig är nöjd, att han fortfarande alltid vill högre och mer. Det är en bra egenskap om man vill bli bäst, men kanske en brist om man vill bli lycklig. Så jag frågade hur han hanterar det.

– Jag är lycklig. Oroa dig inte…, log Zlatan.

Rätt bra för att vara dåligt

Mot Estland var han inte särskilt bra, han fattade fel beslut och slarvade och var egentligen bara delaktig i en halvlek. Problem? Jo. Men efter den där halvleken räknade vi ihop två mål och en fenomenal framspelning. Rätt bra för att vara dåligt.

I övermorgon börjar EM-kvalet, Erik Hamrén har en del val att fatta. Han har bestämt sig för sitt tremannamittfält, det skulle förvåna mig om han inte låter Jimmy Durmaz spela på vänsterkanten, och jag tycker att Nabil Bahouis eller Tobias Hyséns egenskaper skulle passa bäst till höger.

Men oavsett vilket så vet hela världen vems lag det här är, och vad det är som mer än något annat avgör om Sverige vinner fotbollsmatcher eller inte.

Erik Hamrén har lagt sitt lag i händerna på Zlatan Ibrahimovic, han har fått det han behövde av honom.

Om det är allt han behöver, i Wien och framöver, är inte alls lika säkert.