Det europeiska MFF kraschade på Ullevi

Bank: Nu har de ett par dagar på sig

FOTBOLL

GÖTEBORG. Var går gränsen mellan framåtblickande försök och förödande fall?

Malmö FF borde lärt sig det nu.

Den går inte vid Göteborg. Den går vid Hisingen.

Vi har ju, fantastiskt nog, hamnat där att det är svårt att se Malmö spela allsvensk fotboll utan att tänka på vad det betyder för hur Malmö spelar Champions League-fotboll.

I går satte vi (eller vi och vi, vi var ett par dussin bara) oss i solen på Ullevi för att titta på en guldjaktsmatch som samtidigt var ett genrep. När Åge Hareide skickade ut sin elva i går tog det exakt trettio sekunder innan jag tänkte ”jaha, han tänker spela 5-3-2 mot Juventus”.

Tre dagar före Turin och mötet med Allegri sprang MFF rakt in i Häckens allegro, och det vore synd att säga att det svängde. De hatar ju att möta Häcken, har tagit två poäng på sex möten, och här fick vi en halvtimme som visade både hur det kommer sig och hur svårt det är att vända mönster.

Unika kvaliteéer

MFF har unika kvalitéer i sitt tekniska passningsspel och sin Hareide-implementerade direkthet. Mot fjorton allsvenska motståndare gör det dem speciella.

Det femtonde laget kommer från Hising Island och kan samma saker.

Peter Gerhardssons lag är extremt i sin målorienterade passningsfotboll, de väljer konsekvent det mest metervinnande passningsalternativet, även om det höjer risken en hel del. Och mot MFF:s osynkade fembackslinje kunde de komma hyfsat högt, hyfsat snabbt.

Stoppar man inte Häcken lite högre får man problem.

Malmö gjorde inte det.

Gav bort initiativet

Först gav de bort initiativet taktiskt, sedan gav de bort matchen tekniskt.

Samuel Gustafson slog ett briljant stick som Simon Gustafson tog med sig med sin smörfot och chippade in för 1–0. David Frölund lobbade in en boll bakom backlinjen som Ingen Heidar Thorvaldsson dunkade in för 2–1. Martin Ericsson djupledsstack en boll som fick MFF-mittbackarna att krocka, så att Samuel Gustafson kunde peta in trean.

Häcken är ett så otroligt älskvärt fotbollslag, med så tydliga idéer och så fina fotbollsspelare. Om man ska summera IFK Göteborgs fotbollsideologiska problem räcker en mening som underlag för en diskurs: ”Tvillingarna Gustafson valde Häcken eftersom de tror att de kan utvecklas mer där”.

Den meningen borde räcka för att tillsätta haverikommisioner på Kamratgården.

Nu spelade Gustafsons drömfotboll på Ullevi istället, och alla Häcken-målen hade två saker gemensamt:

Kunde fått tre poäng

1. Att Häcken ganska opressat kunde skicka in bollar bakom backlinjen, och 2. Att Matias Concha var i närheten.

Hareide ville spela in 5-3-2 inför CL-äventyret, men utan den magsjuke Erik Johansson föll det platt till marken. Olycklige Concha kom in fel, gjorde ett marginellt bättre försvarsjobb än vad Conchita hade gjort, och blev utbytt efter en halvtimme.

Hareide packade ihop experimentverkstaden och skickade in sitt allsvenska MFF igen. Concha ut, Johan Hammar in, ett mellanting mellan 4-3-3 och 4-4-2 och en mer sund mittfältspress.

Europa-Malmö låg krossat, överkört av det var upp till mästarna att rädda det som gick att rädda.

De fick en poäng, kunde fått tre, kunde fått noll efter ett gäng giftiga Häcken-chanser på slutet.

AIK såg något som gav dem fart under fötterna, Juventus såg inget som skrämdes, men  Emil Forsberg tofflade in 3–2 via Walid Atta, Isaac Kiese Thelin kvitterade med den sorts kvalitetsaktion som gör att han kommer att skriva större kontrakt med större klubbar en dag.

3–3, en fantastiskt underhållande fotbollsmatch utan vinnare.

”Deras press störde oss”

– Det som störde oss i andra halvlek var deras högre press. Vi tog inte de extra meterna för att kunna spela oss ur, sa Peter Gerhardsson efteråt.

Han snuddade vid det faktum som gör Häcken till ett intressant topplag snarare än ett mästarlag; en mjukhet och känslighet som kommer med att det är unga spelare som bär stora lass.

Det är svårt att se Malmö FF spela fotboll utan att tänka både på allsvenskan och Champions League, och den här matchen sa lite om mycket.

I ett allsvenskt perspektiv såg vi att CL-tankarna faktiskt påverkar dem, konkret. De testade ett system på Ullevi, det var därför de gick bort sig före paus.

I ett europeiskt perspektiv såg vi att de funderar på att spela 5-3-2, och att de riskerar att få göra det utan den fenomenale Emil Forsbergs bolltrygga fötter på tisdag.

Det europeiska MFF kraschade på Ullevi. Åge Hareide har ett par dagar på sig att bestämma sig för om han vill ge det en chans till i Europa.