Bank: Ursäkta röran – Bayern bygger om

FOTBOLL

MÜNCHEN. Ursäkta röran, men här byggs det faktiskt om.

I våras hade Pep Guardiola en metod som inte höll.

Nu har han skaffat sig två.

Simon Bank.
Simon Bank.

Hur bär man sig åt om man vill erövra Europa?

Det finns lite olika idéer. Karl Gehring är en 55 år gammal punkrockare från Bayern, han ville ställa upp i eurovisionsschlagern, spelade in en video till låten Tatütata och bad en kompis inom polisen ställa upp som statist.

Klart han gjorde.

I videon jagar polisen Gehring, iklädd uniform, i sin tjänstebil. Det föll inte så väl ut, så i veckan satt de i tingsrätten i München och fick försvara sig. Polisväsendet hade ingen humor, dessutom hade de vissa problem med textrader som ”Blåljus, tjuriga. Sirener, hyenor. Dra åt helvete!”.

Polisen ska böta femtusen kronor, är satt på inre tjänst och kommer inte att befordras de kommande fem åren.

Ibland är det dumt att bryta mönster.

Ibland är det nödvändigt.

Skurna i spanska bitar

Jag tog pendeltåget ut till Fröttmanning för att se Pep Guardiolas FC Bayern visa vad de lärt sig sedan senast jag var här. I våras satt jag på Allianz Arena och såg dem bli skurna i små, spanska bitar av Real Madrid. Pep hade skickat ut sina spelare för att trilla tiki-taka och spela 4-2-4 mot världens bästa kontringslag. De släppte in tre mål på en halvtimme, Thomas Müller beskrev det som att de ”sprungit rakt in i en dragen kniv”, och efteråt bröt Guardiola mot en av sina viktigaste principer.

Han gick in i omklädningsrummet.

Han gör aldrig det, eftersom han ser det rummet som spelarnas heliga område, men där och då fanns annat som var viktigare:

Pep ville be om ursäkt.

Sedan dess har det hänt en hel del. Halva FC Bayerns lag har blivit världsmästare, Guardiola själv släpper i dagarna en bok där han säger att han ”hatar” tiki-taka-begreppet, och säsongen har börjat med att nästan hela hans lag har sjukskrivit sig.

När de gick ut för att möta Manchester City – ytterligare en av dessa fair play-dribblare som Karl-Heinz Rummenigge bara älskar att hata – saknade de ryggraden Javi Martínez, spelmotorerna Schweinsteiger och Thiago, kreatören Ribéry och den Madrid-migrerade Toni Kroos. Rehabiliterade raketen Robben spelade bara sista kvarten.

Allt det här märktes.

På pappret.

Ritningarna rör sig

När Pep Guardiola startade slutfasen av sommarträningen samlade han sin trupp och ägnade ett par meningar åt att gratulera alla nyblivna världsmästare till guldet.

Sen började han bygga – och det är verkligen inte enkelt att beskriva exakt vad det är han byggt, för ritningarna rör sig hela tiden.

VM visade fotbollsvärlden att den nya tidens fotboll styrs av rörliga, flexibla modeller och av spelare med rörliga intellekt som tolkar dem oavbrutet.

FC Bayern spelade 3-4-1-2 i början, med Xabi Alonso som quarterback och Lahm som geometriprofessor, med David Alaba som tredje mittback och ultraoffensiva ytterbackar. Det var flödande, fenomenal fartfotboll med både kort och långt spel.

Sedan blev det bättre.

Alaba klev upp 30 meter, Bayern gick plötsligt över till 4-3-1-2 med en Alaba som tolkade balansen, en Müller som tolkade ytor (det finns ett skäl till att han kallas Raumdeuter, yttydare) och en Xabi Alonso som dirigerade orkestern med Europas bästa högerfot.

Allianz Arena lyste röd mot kvällshimlen, röken rullade ner från läktarna, och i sydkurvan hyllade de skadade Holger Badstuber snyggt och mässade sitt Europapokal! Europapokal!

Manchester City är ett enormt fotbollslag, men de hade svårt att hänga med. Edin Dzeko blev isolerad längst fram, deras vettigaste anfall kom när Fernandinho eller Yaya Touré klev fram med boll i soloräder.

Roma höll röjarkarneval på Olimpico, Chelsea vet hur man gör, men Manchester City höll sin form, och Bayern München sprang runt med ett halvt b-lag och om Europa såg på så måste Europa darra en hel del.

Tyckte om vad jag såg

Bayernbygget är inte färdigt, i andra halvlek sjönk de i både position och kvalité, men revolutioner tar tid och jag tyckte om vad jag såg.

Den här gången saknades en hel del spets; en hel Robben, en skarp Lewandowski (han var likblek), Ribérys en-mot-en-kvalitéer. Men Xabi Alonso var bäst på planen och tillför saker som inte fanns här i fjol, och den taktiska flexibiliteten ger FC Bayern en ny dimension.

De malde på, och till slut fick de det där målet som de förtjänat.

Häromveckan flanerade jag runt i Berlin och fick syn på en gigantisk väggmålning i Gesundbrunnen med tre bröders ansikten under versala bokstäver: Gewachsen auf Beton – uppväxta i betongen.

Det var där som bröderna Boateng lärde sig att spela fotboll, och när tiden runnit ut visade Jérôme Boateng precis vad han lärt sig.

En andraboll trillade ner framför honom, han tryckte in den i bortre gaveln och gav Bayern München en fin start på säsongen.

Pep Guardiola har brutit sina mönster och jag hoppas att alla här inne kunde uppskatta hur ritningarna såg ut.

Den här turneringen har bara börjat, men den började bra för Bayern. När den är slut kan det vara Carlo Ancelotti som får öppna dörren till Real Madrids omklädningsrum för att be om ursäkt.

Bayern München har fått något de saknade i fjol.

Var det verkligen alldeles omöjligt att behålla Xabi Alonso?