De fick guldet men orkade inte ta det

Bank: Missar sig allt närmare titelförsvaret

FOTBOLL

MALMÖ. De valde bort mittfältet, fick inte tillräckligt av anfallet, och tog ett steg närmare titelförsvaret.

Malmö FF missar sig allt närmare.

I går fick de sitt SM-guld – de orkade bara inte ta det.

Han såg ut som Marco Tardelli på VM-finalsadrenalin.

Markus Rosenberg hade krigat, kämpat och kramat ut det allra sista när bollen till sist damp ner från Isaac Kiese Thelin. Malmöpågarnas malmöpåg tryckte till direkt, bollen gick in och när den tog nät glittrade den i guld.

1–0 till MFF. Knockout.

Det hade åskat i Solna, varit torrt i Hällevik, och nu stod MFF inför ett  gungande Stadion, bara fem försvarsminuter ifrån att kunna packa ner SM-guldet i en liten, himmelsblå ask.

Helsingborg fint komponerat

Och visst, det ligger där fortfarande. Men Mikael Dahlberg har i alla fall öppnat asken på glänt.

När AIK:s ambitioner drunknar i gyttjan i en hemmamatch mot HBK finns det inga gasande utmanare i backspegeln. Den enda frågan som återstår är om Malmö FF lyckas hålla ögonen på vägen.

Det var en förtjusande skånsk söndagskväll det här, malmöborna satt med solen i ansiktet och njöt i fulla drag.

Sen kom en rivalkamp i vägen.

Roar Hansen har ett fint komponerat lag nu för tiden. Sedan sommarfönstret har de spelartyper som, för att citera Josefine Öqvist, ”komplicerar varandra” väldigt bra. Johan Mårtenssom som positionsfräser runt på innermittfältet framför en stark ankarspelare som Victor Pálsson, targettyngden hos Mikael Dahlberg bredvid den mötande löparen Árnor Smárason (nu när yrvädret David Accam var avstängd).

HIF gick ut i ett rakt 4-4-2, Åge Hareide valde att möta det med att välja bort mittfältsspel helt och hållet.

Kiese Thelin har internationella egenskaper

MFF plockade bort Peter Larsson ur uppspelsfasen, centrerade hårt med tre spelare runt Helsingborgs mittbackar och lät Rosenberg gå rond för rond i en mycket underhållande brottningsmatch mot Peter Larsson.

Malmö hade egentligen bara den allt nyttigare Enock Kofi Adu som central mittfältsspelare. 4-1-5? Närapå.

Och spelet formades förstås av det.

Malmö letade sig fram via kanterna eller med direktspel mot Isaac Kiese Thelin – återigen: han är en spelare med internationella egenskaper – och Markus Rosenberg längst fram. De fick tryck, de malde på, medan HIF kontrade sig fram till ett par bra lägen.

– Hade de haft Accam hade det blivit jättetufft, sa Åge Hareide, och så är det ju.

Helsingborg hade inte spets nog för att utmana mästarna fullt ut.

Mästarna själva? De saknade en del annat.

– Det var… lite sådär, allting, som Emil Forsberg sundsvallssummerade saken.

Skillnaden var inte så stor

MFF varken kommer eller ska erkänna det, men inte ens derbydunder kan dölja att det kostar på att varva vardagslunken med kalaskvällar ute i Europa. Magnus Erikssons spelfot är lika fin idag som för en månad sedan, Rosenbergs hårdhet är lika distinkt nu som då, Forsberg är inte en sämre spelare på Stadion än i Piemonte. Men när allihop skruvat ner sina aggregat en grad eller två så märks det till slut.

Åge Hareide coachade i sommarkostym, Roar Hansen i jeans och tröja, det är skillnad på toppen och botten – men så stor var inte skillnaden mellan ett organiserat HIF och ett manglande Malmö.

Serien blir ju plattare så här års, det är så det brukar vara. Guldjägarna är lite tröttare, kontraktskämparna lite desperatare och poängen väger mer.

MFF visste om att AIK förlorat när de gick in till matchen, de pratade om det i omklädningsrummet. Hareide injicerade energi med sitt snack om att de hade chans att avgöra serien vid vinst och Markus Rosenberg fortsätter att prata om hur harmoniskt livet i Malmö FF är.

Det här var en dag på jobbet, mer än ett derby, och när öppningen till slut kom tog alltså Kiese Thelin och Rosenberg halsgrepp på den lilla guldstrid som fortfarande finns kvar.

I tio sekunder rusade Rosenberg runt som mästarmålskytt. I en minut låg allsvenskan avgjord på marken.

I ett par ögonblick glömde MFF att koncentrera sig på vad de skulle göra.

Vann lite försprång till

Jordan Larsson satte en fot rätt, Mikael Dahlberg satte ett huvud rätt, och HIF fick med sig både fart och poäng härifrån.

– Vi är stolta över er! mässade bortaklacken.

De var det med all rätt.

HIF är alldeles för bra för att behöva fundera på superettan, Malmö FF är alldeles för bra för att tappa sitt försprång i toppen. HIF vann en poäng men tappade i botten, MFF tappade två poäng men vann lite försprång till.

Nu ska de bara göra resten av jobbet också.

De kommer att göra det, det var därför alla var ganska belåtna med sakernas tillstånd, även när solen gått ner och hösten bet brett och bittert i Skåne.