Bank: Eldandet var en medveten provokation

1 av 2
FOTBOLL

BORÅS. AIK säger att de bygger om. Elfsborg säger att de bygger ungt.

De vinner inget i år.

Det betyder inte att de inte vunnit något i år.

Låt oss börja med det som syntes mest.

Elfsborg–AIK skulle sparkat igång halvsex, men avspark sköts upp i både första och andra halvlek efter att det eldats friskt på bortaläktaren. Bengaler tändes i 90 minuter, det hotades med spelstopp och matchavbrott och slutade i en diskussion vi lärt oss allt om och ingenting av.

Så vad ska man säga om det?

Att regler är regler? Att det kostar mer än det smakar? Jo, så är det ju. På Borås Arena var eldandet mer än något annat en medveten provokation, ett utstuderat auktoritetstest.

Men det är också så att ett par tusen supportrar tyckte att det bästa de kunde göra med sin septembersöndag var att åka över landet för att pumpa upp och lyfta fram sitt svankande fotbollslag i 90 minuter plus stopptid.

Det finns eldar och det finns eldar, det finns plus och minus, och i den här debatten får det faktiskt lov att finnas plats för båda.

Gnistan är borta

De som såg något genom röken såg två lag som försökt springa efter Malmö FF utan att kunna gå.

Det sprakade inte särskilt mycket. Elfsborg spelade kvick kantfotboll, men att se AIK den här hösten är som att se en gammal kärlek utan att längre känna något.

Det är samma ansikten, samma kropp, samma allting, men gnistan är borta.

Andreas Alm skickade ut ett 4-4-2 i Borås, en kristallklar matchkarta med två lågt spelande block och mycket snabbhet längst fram; en mötande Nabil Bahoui och en djupledsstickande Kennedy Igboananike.

Elfsborg var modigare. Marcus Rohdén och Viktor Claesson rörde runt och drog isär bakom ryggen på AIK:s mittfyra, medan ytterbackarna klev högt och tryckte hårt.

Det räckte till press, det dög för att skapa nästanlägen, Elfsborg spelade inomhusfotboll med fina små passningstrianglar men med för liten variation. Anders Svensson sjukskrev sig vid lunch, och när han inte spelar tar Elfsborg en halv poäng mindre per match. Henning Hauger trivs med att få lite mer boll när de bygger spel, men det blir också ett annorlunda sätt att spela.

– Anders är väl lite mer direkt, Henning spelar lite mer safe, jämförde Simon Hedlund.

Hedlund hade gjort en bra match, varit en av de som snidade och snodde allra mest runt AIK:s lite tröga backlinje. Stockholmarnas defensiva försvarsspel var helt okej, men de hade svårt att använda den till något offensivt.

För få bollstölder, för dåligt presspel. När de väl fick bollen klarade de inte av att sätta ihop de där snabba, korta passningarna som krävs för att ställa om smart och snabbt. Fartövertaget som de borde ha mot Elfsborg två ensamma mittbackar ledde till absolut ingenting. Nabil Bahouis enda läge kom när han kvalitetssköt i stolpen från 30 meter, Kennedy Igboananike var aldrig nära någonting över huvud taget.

– Vi är inte ute efter att spela över huvudet på Elfsborg, förklarade Andreas Alm.

Jag förstod bara inte varför.

Till slut kom målet

Om nu det tidiga anfallsspelet gått från eld till aska, och det enda riktigt stora övertag som återstår är farten längst fram – varför utnyttjar man inte det då? Ett eller två längre uppspel hade räckt för att skrämma ner Elfsborg en bit, kanske ge lite mer utrymma för att bygga mer vårdade anfall.

Nu kunde boråsarna mala på, mata på och ta sig riktigt nära mål.

Till slut kom målet.

Elfsborg bygger försiktigt och sympatiskt, de har sin unga spelartrupp och sin passningsorienterade spelidé, och även om de varit uselt mot toppmotstånd hela året så är det här ett viktigt år för dem. Smågrabbarna i Sjuhärad har sett att steget från Borås till de större scenerna inte behöver vara så långt längre, och om de tvivlar behöver de bara skicka ett sms till Niklas Hult.

Elvispen Arber Zeneli är 19, och ytterligare en av alla Kosovos presenter till Sverige. Sebastian Holmén är 22, och har tagit kliv i år. Simon Hedlund är 21, och prickade in 1–0 mellan benen på Martin Lorentzson efter en dryg timme.

Elfsborg släppte inte till en enda riktig målchans i spelet, allt AIK hade var Bahouis långskott och ströchanser på hörnor. Det räckte till slut för att Bahoui skulle kunna trycka in 1–1 på en hörnretur, men det räckte inte för att hålla liv i en fåfäng gulddröm.

– Vi ska krossa alla lag, ta hem Johanssons pokal, mässade AIK-klacken, men det var ord utan innehåll.

Malmö FF blir mästare, Elfsborg och AIK slåss om en europabiljett för sina unga och lovande och de kommer att ha nytt av den här säsongen alldeles oavsett hur den slutar.

Elfsborg spelade med fem U21-spelare på Borås Arena, AIK ställde upp med åtta – de spelade inför två klackar som septembersjöng i 90 minuter.

Svensk fotboll har ingen guldstrid i år, men den har fortfarande en hel del att vara stolt över.