Bank: Sverige måste gå ut som ett lag

Vill se en idé som bär någonstans

FOTBOLL

TOULOUSE. Simsalabim, John Guidetti in – men det finns inga trolleritricks som öppnar dörren till EM.

Så här är det, så här förblir det:

Elva svenska spelare kommer att springa in i en blå vägg.

Ett svenskt lag, däremot, har chansen.

LÄS MER: GRAFIK: Tre taktiker som måste sitta mot Italien

Sverige joggade in på den totalreno­verade Stadium Municipal de Toulouse, spontansorterade sig själva i samma smågrupper som alltid för den där blandningen av trixande, passande och slöspringande som inleder alla deras träningar.

Sen sköt tre sprinklers upp ur gräset och sprejade ett par av dem med vatten.

En kalldusch, igen.

Som om de inte fått tillräckligt.

Det här svenska laget kom till EM med en fast övertygelse om att de hittat stabil grund i de där kvalmatcherna mot Danmark. I november var de plötsligt allt de behöver vara, rätt organiserade, individuellt skarpa, effektiva.

Befriande eller demoraliserande?

Sju månader senare räckte det att Irland huffade och puffade en smula för att hela Hamréns hus skulle rasa ihop. Det var visst inte så stabilt byggt som de inbillat sig.

Hur i hela världen hämtar man sig på ett par dagar när allt man litat på blivit sot och aska på femtio gröna minuter?

Tja, eftersom vi hänger i Frankrike så antar jag att det är okej att ta den pretentiösa omvägen till mål.

Har ni hört talas om Oulipo?

De var ett litterärt experimentkollektiv som härjade i Paris på 60-talet, och de hade en massa spännande idéer. Det mest uppmärksammade verk som gruppen värkte fram var La Disparition (”Försvinna” på svenska), en 300 sidor lång mysterieroman av Georges Perec som handlar om ett försvinnande.

Det som förvunnit visar sig vara bok­staven E. Perec skrev hela boken utan att använda det franska språkets vanligaste bokstav.

Det var liksom själva idén bakom Oulipo, att man kan bli friare genom att begränsa sig. Får du inte använda E så finns det inte så många alternativ kvar för att, låt säga, beskriva ett djur med snabel och stora öron.

Allt handlar om hur man ser på sina begränsningar.

När vi sett klart på Sveriges krasch och halva återhämtning på Stade de France sjönk vi ihop framför de utställda tv-apparaterna i Stade de Frances pressrum.

Haverikommisionen hade gjort sitt, vi varvade ner med att se Belgien skicka ut EM:s individuellt skickligaste elva för att försöka dribbla och passa sönder ett begränsat Italien.

Men mio dio.

Jag kan fortfarande inte avgöra om det vi såg var befriande eller demoraliserande, men det som Italien gjorde mot Belgien var en uppvisning i att använda begränsningar som möjlighet.

Är du sämre på att anfalla – försvara. Är du tekniskt tunnare – krymp ytor. Är du individuellt svagare – maximera ditt kollektiv. Är du underlägsen i briljans – organisera dig. Framför allt: kan du inte passa dig förbi – så spring.

Vi är i Toulouse nu, vi ska gå längs med Garonne till en match där Sverige kan ha råd att förlora poäng, men där de bara inte får förlora sin form en gång till.

Måste gå ut som ett lag

Det är naturligt att det ropas på nya namn när en startelva gjort bort sig så fundamentalt som Sverige gjorde senast. Men det var kollektivet som kraschade mot Irland, det var matchbilden som förstärkte Kim Källströms tröghet och fick Oscar Lewickis att se ut som en pojklagsspelare, det var lagspelet som gjorde Marcus Berg till ett ensamt svävande spöke längst fram.

Erik Hamrén gick in i EM och hävdade att Berg är hans förstaval eftersom han är intelligentare i sina löpningar och sitt defensiva jobb – sedan petar han honom i en match där de bitarna kommer att vara viktigare än någonsin.

Det är omöjligt att inte älska John Guidettis ovillkorligt manifesterade fotbollskärlek, jag är glad att han äntligen får chansen att släppa den fri, men det är inget särskilt logiskt val.

Och det kommer inte att vara det som avgör den här matchen.

Sverige möter ett 3-5-2-lag med ett försvarsblock som vet precis allt om hur man stoppar Zlatan Ibrahimovic, och som inte kommer att sätta en enda fot fel på 90 minuter.

Om Sverige går ut som elva spelare mot Italien är de chanslösa.

Om de går ut som ett lag har de chansen.

Eftersom Hamrén håller fast vid att spela med två centrala mittfältare (att Ekdal kommer in är både givet och nödvändigt) kommer nyckeln att vara hur de hanterar det där numerära underläget mot Parolo-De Rossi-Giaccherini.

Får de tillräcklig hjälp av Sebastian Larsson och Emil Forsberg? Av Guidetti och Ibrahimovic?

Svaret är att de måste, att det kollektiva försvarsspelet måste fungera. 

Vill se en smart match

Det kommer att bli en mer kontrollerad matchbild än senast, om lagspelet fungerar kan vi börja prata om resten: om offensiva passningar som slår ut en lagdel, om hotande passningar in mot straffområdet.

Det är, framför allt, då vi kan börja prata om Zlatan Ibrahimovic.

Om Sverige sköter sitt som lag kan han koncentrera sig på att hålla sig längst fram. Det är där han kan hota Italien, stångas med Chiellini, brottas med Barzagli, testa Buffon.

EM kommer inte att ta slut för Sverige i dag, de här spelarna kommer att ha en slutspelschans även inför matchen mot Belgien.

Men det är inte matematiska hypoteser jag vill ta med mig härifrån.

Jag vill se en smart match, jag vill se en idé som bär någonstans.

Jag vill att ni ger oss ett lag att hålla på.

Här är Sveriges matcher i EM:

  Sverige–Irland 1–1

  17 juni (15.00): Sverige–Italien

  22 juni:(21.00): Sverige–Belgien

ALLA GRUPPER OCH HELA SPELSCHEMAT – KLICKA HÄR!