Bank: EM började i ett Europa – det slutar i ett annat

EM i Frankrike fortsätter – hur det blir med EU och Europa får vi se

FOTBOLL

PARIS. Wales ska möta Nordirland, när deras fans tar en öl före avspark kanske de noterar att någonting hänt.

Bärsen har just blivit en femma dyrare.

EM började i ett Europa. Det kommer att sluta i ett annat.

Det dröjde faktiskt ett tag innan han fick en fråga. Ashley Williams, Swanseas och Wales försvarsjätte, lät händerna spinna runt varandra medan förbundskaptenen Chris Coleman fick svara på ditten och datten.

Wales ska möta Nordirland, i en åttondelsfinal ingen människa kunnat gissa sig till, och de ska göra de i ett Europa ingen människa förväntat sig.

Så till slut var det Williams tur att få en fråga, en reporter väntade in mikrofonen och plirade med ögonen:

– So, Ashley. Are you leaving the Euros tomorrow? Or will you try to remain?

Fniss i salen.

– Eh… vi kommer att försöka stanna så länge vi kan.

I Wales hade 52,5 procent av befolkningen precis röstat för att lämna EU. I Nordirland röstade 56 procent för att bli kvar, vilket fick nationalistiska Sinn Féin att ropa på folkomröstning om ett enat Irland. Englands premiärminister avgick. I Skottland ville 62 procent bli kvar, vilket följdes av krav om en ny folkomröstning för självständighet.

Europamästerskapen spelas i ett Europa som bytt ansikte, det är klart att det pratas om brexit här också.

Kan valet rentav ha påverkats av EM? Det är ingen befängd tanke, det finns gott om forskning kring hur politiska val influerats av idrottsframgångar och –bakslag. Det sägs att Labour skrällförlorade valet 1970 på grund av att England förlorat mot Västtyskland i VM, mängder av andra undersökningar har pekat på relationen mellan politikerförtroende och sportresultat.

Och så allt annat:

Vad betyder det för Gareth Bales Real Madrid-karriär om han inte längre räknas in i EU-kvoten? Hur ser Premier League ut om man inte kan värva lika många EU-spelare? Vad händer med tv-avtalen? Är det bra för landslagen med färre utlänningar?

Sett svartklädda fascister som gjort nazihälsning

Pundet störtdök över en natt, supportrarnas euro-öl blev dyrare. Det finns förstås frågor som är viktigare än andra.

Men det går inte att blunda för att det här är ett EM som blivit ett förstoringsglas över Europa, snarare än en kikare mot mot andra horisonter. Frankrike 2016 har ritat fler gränser än det överbryggt.

När Frankrike öppnade dörrarna hit var de smalare än vanligt, de hade just förlängt undantagstillståndet efter terrorattackerna.

Saker blir tydliga då.

Från Ryssland kom professionella stridsmaskiner som fick Europa att hota med att sparka ut ryssarna ur gemenskapen. Från Ukraina kom ett landslag som stod i splitt över ett inbördeskrig.

Längst fram i Ungerns fantastiska fan-massa har vi sett svartklädda fascister som gjort nazihälsning. Engelska dräggsupportrar kom hit och skrek Daesh-ramsor mot de nordafrikanska kvarteren i Marseille. Små delar av den kroatiska klacken skrek rasistiska ramsor, medan andra delar försökte bryta en match i protest mot ett korrumperat förbund.

Det här är ingen motbild.

Det här är bara en bild.

– Jag gjorde personligen ett misstag som inte såg till att jag kunde poströsta, och det är jag besviken över, men det är inget problem för oss och kommer inte påverka oss på något sätt i den här matchen eller under resten av turneringen. Det är något vi får hantera längre fram, sa Nordirlands förbundskapten Michael O’Neill i går.

– Helt ärligt, så tänker jag bara på att åka ur eller vara kvar i EM. Vi är fortfarande kvar och det är det enda vi bryr oss om som lag. De andra frågorna kan vi prata om när vi kommer hem. Vi ser på fotboll och vi fokuserar på fotboll, sa Chris Coleman.

Han är fortfarande ung som tränare, Coleman, men han är också en av få brittiska tränare som lärt sig yrket utomlands, under anställningar i Spanien (Real Sociedad) och Grekland (Larissa).

Kommer att bli en historisk match

Nu har hans land dragit in vindbryggan mot Europa och gjort det svårare för unga britter att arbeta utomlands.

– Vi vet hur det är hemma, det är otäckt att ge sig ut. Det är inte lätt, men det är värt det. Vad som händer i framtiden vet jag inte, jag antar att det blir svårare, sa han.

Varför röstar britter för att sluta sig mot Europa? Varför byggs det murar mellan Ryssland och väst? Varifrån kommer fascismen och rasismen?

Stora frågor behöver förstås sina stora svar, men det finns grundteser man kan hålla sig i.

Det finns en missuppfattning, även i Sverige, om att goda medborgare bygger ett gott samhälle. På de allra flesta sätt är det precis tvärtom.

Om eliterna visar sitt folk att de inte är något värda kommer de att få ett folk som ber dem fara åt helvete, på alla sätt de kan.

Charmgänget Wales spelade drömfotboll mot Ryssland senast, arbetarkollektivet Nordirland har slitit sig ända hit, nu möts de på Parc des Princes i en match mellan brödrafolk, ett Storbritannien-derby mitt i Europa.

Det kommer att bli en historisk match på planen och läktarna.

EU ser alltmer ut som en parentes

EM fortsätter, hur det blir med EU och Europa får vi se. Den världskände intellektuelle kosmopoliten och historikern Tony Judt (född i London, utbildad på Cambridge, doktor i Paris, verksam i New Tork) skrev före sin död att samförståndsåren sedan andra världskriget är ett undantag, att EU alltmer ser ut som en parentes eftersom kraften i nationalism är starkare.

Kanske är det så. Judt har perspektiv, han blev berömd för en 900-sidig studie om Europas utveckling sedan krigen.

I den skrev han också om en motbild:

”Det som verkligen enade Europa” skrev han ”var fotboll”.

Vi får väl se, med det också. Först ska vi se Gareth Bale från Cardiff och Madrid försöka springa ifrån ett gäng nordirländska fotbollsarbetare.

Säkerhetskontrollerna kommer vara pedantiska, de kommer att sjunga om Will Grigg på läktarna, det kommer att vara mitt i ett nytt Europa.

Och bärsen kommer att kosta lite mer än den gjorde alldeles nyss.