Zlatan har rätt

Vi pratar för lite fotboll med Zlatan.

En krispig höstdag i Stockholm, med oktobers alla nedtonade färger och ljus som skär av allt på mitten, blir det tydligare än vanligt.

Den första träningen inför den sista striden var som den sortens träningar alltid är. Henrik Larsson såg spellycklig ut, tempot var nedtonat, Olof Mellberg trixade och Källström, Holmén och Ibrahimovic var inte med alls.

Vi är mitt i en vecka som ska reda ut riktningen för en framtid som är längre än vi vill tänka på. Trycket är maximalt, och under högt tryck räcker det med små, små gnistor för att få saker att explodera.

Och gud ska veta att det letas efter gnistor.

Igår behövde vi däremot inte leta länge.

Zlatan Ibrahimovic satte sig på en stol, vi satte oss nedanför – och så föll manna till det hungrande folket.

”Ett mer komplett lag”

Själv blev jag mest glad över att höra honom prata fotboll på ett sätt som inte bara är mekaniskt (”Hur är det med foten?”, ”Vad tror du om Danmark?”, ”Känns det bra i Barcelona?”). Han satt och pratade fotbollsideologi, om sin syn på ett taktiskt system och hur fotboll ska spelas i det systemet.

Han sa:

– Vi är ett mer komplett lag än Danmark. De spelar på ett annat sätt, de har en annan filosofi eftersom Morten Olsen har varit tränare för Ajax. Det är den filosofin han försöker överföra på Danmark, men jag tycker inte att de riktigt har spelartyperna för att fylla ut det spelsättet till hundra procent. För det behöver du elva tekniska spelare.

Jag hade gärna hört honom prata mer om det, om gradskillnaderna mellan Ajax och Barças 4-3-3, om delaktigheten och kraven i det spelsättet jämfört med de rigida rollerna hemma hos Capello eller Mourinho. Lars Lagerbäck brukar prata om Zlatan Ibrahimovics taktiska intelligens, att han gärna diskuterar strategier. Det är intressant. van Basten sa en gång om Cruyff att han var så tekniskt överlägsen att han tidigt kunde börja fokusera på taktik istället. Zlatan skulle kunna vara likadan. Nu fick vi se en liten, liten del av det och jag hade offrat mycket för att få mer.

Men det är inte den sortens vecka.

Det här är veckan när Sverige slår mot Danmark, när Zlatan slår mot Bendtner, när till och med smekningar ser ut som långsamma slag (om inte Christian Poulsen slår, då ser de ut som röda kort).

Men till och med en sån vecka är det ju uppenbart att Zlatan har rätt.

Han konstaterade att Danmark saknar spelarmaterial för att spela 4-3-3 som Barcelona eller Ajax, eller ens på något som liknar det sättet.

Det räcker med att titta på hur Danmark spelat i kvalet för att slå fast att det är fullkomligt sant.

Men jag tror inte att Morten Olsen skulle påstå något annat heller.

Ett ödmjukt Danmark

Om alla danskar hette Martin Jörgensen (en av Serie A:s intelligentaste spelare) skulle de kunna spela på alla sätt, men nu kan de inte det. Zlatan pratade om Ebbe Sand – och det har jag gjort ända sedan han slutade. Sand var en referenspunkt som gav en yngre, bättre upplaga av Jon Dahl Tomasson allt det utrymme han behövde.

Danmark var bättre då, men det vet de om. När de möter tuffa motståndare, som på lördag, har de därför ingen ambition att spela Barcelonas 4-3-3. I den sortens matcher, och kanske framför allt på bortaplan, har de packat ihop laget i ett väluppfostrat 4-5-1 och hittat kontringsspel därifrån.

Det är ett rätt ödmjukt Danmark som radat upp imponerande resultat, om de förstod att det vore en komplimang så hade jag sagt till dem att de lyckats bli lite svenska.

Sverige kommer att möta ett lag som är mer inne på att stänga ytor, Zlatan kommer att möta en Simon Kjaer som vill klättra på honom och en Daniel Agger som vill sparka på honom.

Det är tre dagar kvar till dess. Till Parken, till sista striden, och det är bra att vi vet vad som väntar.

Det är inte Barcelona Sverige ska möta.

Bara ett kompetent, danskt lag som tänker slåss för livet – och som råkar leda kvalgrupp ett.