Bank: Hamrén gjorde bort sig

Landslaget missade VM, den inhemska fotbollssäsongen slutade med fullkomligt skandalösa våldsscener, sen tog vi på oss finkostym och åkte för att fira svensk fotboll.

Då sa Erik Hamrén:

– Zlatan är tveksam till om han ska fortsätta spela med landslaget.

Tack för kaffet. Välkommen till vargavintern.

Det var en galakväll fylld av halva ansatser, hela missar och andefattiga hyllningar till människor som inte var där eller inte hyllades alls (Hanna Ljungberg, för guds skull?!). Jag tyckte mest om att se en vacker Robert Prytz rulla tummarna på scen, Klas Ingessons oerhörda värdighet, Pontus Kåmarks tårar, Lars Lagerbäcks händer nerkörda i fickorna när han pratade, Caroline Segers begåvning, Zlatan Ibrahimovics länkleende.

Ett medialt självmål

Men mest minns jag Erik Hamréns första presskonferens.

Han gav den i en hockeyhall, iklädd smoking – han hade inte kunnat bryta mer mot Lagerbäck-eran om han så gjort ballongdansen medan han drog backlinjen. Men det där är symbolik. Konkretionen är allvarligare.

Inte ens vi som talat och skrivit varmt om Hamrén har egentligen vetat särskilt mycket mer än att han är en erfaren, meriterad, taktiskt trygg tränare. Vi visste dessutom att han – liksom 97 procent av mänskligheten – är mer medial än Lars Lagerbäck.

Så hur började den taktiskt trygge, mer mediale?

Han började med ett medialt självmål, med en taktiskt dundertabbe.

Glöm efterhandskonstruktionerna – vad Hamrén sa där han satt var att Zlatan Ibrahimovic är tveksam till vidare landslagsspel, och att man inte ska spela om man inte är motiverad.

Bär landslagets drömmar

Plötsligt handlade det inte om en vänskapsmatch mot Lippis Italien i Cesena längre.

Plötsligt handlade det om väldigt mycket mer än så.

Zlatan fick sin fjärde guldboll i går, han börjar spela sin fotboll på en nivå där alla andra svenska spelare slutar. Det är bara så det är. Han har alldeles för sällan lyft sig själv eller laget när han spelat för Sverige, ibland har han sett genuint ointresserad och arrogant ut – men han är fortfarande den som bär svenska landslagets allra största drömmar i sina stora skor.

Och om svensk fotboll behöver något nu så är det sina drömmar.

Mardrömmar har vi så det räcker.

Kan man tänka sig att Zlatan tänker sluta med landslagsfotboll redan vid 28 års ålder? Ja, det är klart att man kan.

Ingen spelare med den sortens stjärnstatus har, såvitt jag kan komma på, slutat i landslaget så tidigt, men Zlatan Ibrahimovic har sin egen grammatik och grundlag. Hans kropp tar stryk, han spelar i världens bästa klubblag, han har närmare till en Champions League-titel än till en kvartsfinal i ett stort mästerskap. Landslaget skulle, även om de i enstaka matcher skulle lyfta sig, sakna Zlatan mer än vad Zlatan skulle sakna landslaget.

Oroväckande

Men det är en annan diskussion, för vi är inte där än.

Det intressanta – och oroväckande – i går var att landslagsledningen inte hade en aning om hur Zlatan Ibrahimovic fungerar och tänker.

Efter den blytunga förlusten på Parken var Zlatan väldigt tydlig med att han tänkte spela nästa kval också, att han ville köra på.

– Absolut, sa han.

Så vad har egentligen hänt sedan dess? Inte tillräckligt mycket för att han ska ha fattat ett definitivt beslut åt diametralt motsatt håll, förstås.

Målade fan på väggen

Inte ens i vanliga fall hade Sverige kunnat räkna med att få hem en superstjärna till vänskapsmatcher med landslaget det kommande halvåret.

Lex Fredrik Ljungberg, om ni minns. Det Hamrén borde gjort, det enda han kunde göra, var att säga så här till sin största stjärna:

– Du, jag förstår att det blir tufft i vår. Ta din tid, känn dig för, vi ses nere i Barcelona om ett tag och så håller vi kontakten tills det börjar brännas nästa höst. Okej?

I stället målade Erik Hamrén fan på väggen, och det lyste som ett stort Batman-tecken på himlen hela vägen ner till Katalonien.

Vår nye förbundskapten pratade – och jag tror honom verkligen för det är en hederlig karl – om att han inte ville bryta medias respekt och förtroende. En slipad taktiker hade tänkt mer på att inte bryta Zlatan Ibrahimovics.

Det började illa, det här. Å andra sidan började Söderberg och Lagerbäck på riktigt med 0–4 i Vigo.

Inget är förlorat, men den här resan börjar i en uppförsbacke.