GALAXENS HÄRSKARE

Han är lugn när han kommer ut efter matchen. Inga stora åthävor, Zlatan Ibrahimovic behöver liksom inte.

Han står där i en svart skinnjacka och det första han säger till oss, på sin italienska spanska, är att det var ett väldigt fint inlägg från Dani Alvés.

Han behöver inga överord, och det gör inte vi heller. Det räcker att berätta om vad vi sett – och att veta att det är något vi kommer att berätta för våra barnbarn:

Zlatan Ibrahimovic spelade världens största ligamatch för världens största klubb i världens största idrott, och han behövde bara fyra minuter för att avgöra den.

Det räcker så.

Det räcker att veta att mannen som brukar få kritiseras för att inte vara bra i de stora matcherna just avgjort en av de största, första gången han fick chansen. Bragdguldet? En plats bland de allra största i svensk idrottshistoria? Ja, självklart.

– Jag är mycket lycklig, sa Zlatan, och satte en busig armbåge i ryggen på Xavi.

Barcelona fick problem

Kärlekssagan mellan Zlatan och FC Barcelona har just börjat, och Pep Guardiola hanterar honom med så oerhört skickliga händer. Att han satt på bänken igår hade kunnat förvandlas till en första liten misstroendeförklaring.

Om Barça hade gjort en ny supermatch utan honom hade det kunnat växa till en petning.

Men de gjorde inte det.

Real Madrid kom med sina galaktiska stjärnor, och i första halvlek var det som om imperiet bestämt sig för att slå tillbaka.

Madrid hade 98 000 culés emot sig, de hade världens bästa lag mot sig, de hade till och med vädret mot sig. Det ösregnade över Barcelona, så Xabi Alonso kunde inte skicka iväg sina långa, målsökande kontringsbollar, det som skulle vara deras stora vapen.

Alonso var femstjärnig

Före båda halvlekarna vattnade dessutom vaktmästarna på Camp Nou planen, men bara Real Madrids offensiva planhalva. För att vara på den säkra sidan.

Barça fick problem ändå. Manuel Pellegrini ställde upp sitt 4-3-1-2, högt och modigt, och efter 20 minuter började Camp Nou tvivla, tystna. Thierry Henry var usel, Iniesta perifer, Marcelo skrämde bort Dani Alvés. De fick inte till något.

De stora spelarna fanns i andra laget. Xabi Alonsos första halvlek var femstjärnig, Kakà var ännu bättre, Cristiano Ronaldo såg ut som en matchvinnare som väntade in sin chans.

Valdés fick göra en superräddning mot en fri Ronaldo. Marcelo missade en mottagning i nästa friläge. Piqué och den heroiske Puyol hamnade i en-mot-en-lägen och tvingades försvara sig med hjältetacklingar.

Pep hade mest kvar

På läktaren satt jag och var glad åt att det blev en fotbollsmatch.

Efter en veckas hyperventilerande hausse var det fortfarande taktik och presspel som formade matchen. För fotboll är inte enkelt. Alla de där genierna ute på planen tvingades värdera varje enskild situation: Kan jag använda min briljans nu? Hinner jag hitta en magisk öppning? Eller ska jag spela bollen tio meter, enkelt, och vänta på nästa chans?

Kakà löste det bäst. Real Madrid löste det bäst.

Men det var Pep Guardiola som hade mest kvar.

Real Madrid fick två stora problem efter paus. Det första var att fel spelare (Arbeloa, Albiol, Lassana Diarra) fick varningar och blev tveksamma. Det andra hette, och heter, Zlatan Ibrahimovic.

Det är klart att matchen var en bekräftelse för honom, men den var mest av allt en bekräftelse på hur oerhört rätt Pep Guardiola och Txiki Begiristain gjorde när de värvade honom. De hade världens bästa lag, men byggde om det för att ge det egenskaper de saknade.

De fick Zlatan Ibrahimovic, de fick hans sätt att ge laget ny energi när han kom in, hans sätt att ställa sig fem meter offside för att tvinga ner Real Madrids mittbackar – och hans oerhörda vinnaregenskaper.

Leo Messi var plan A igår, Zlatan plan B. Och han behövde bara fyra minuter på sig för att göra 1–0.

Eftersom hela världen tittade på behöver jag ju inte berätta hur det gick till. Jag behöver inte skriva om hans distinkta ryck, eller Dani Alvés perfekta inlägg mot bortre stolpen (hans andra på en vecka). Jag behöver inte tala om hur Zlatan tryckte in bollen med fel fot, på volley, så att nätet sjöng sånger på katalanska.

Men jag kan berätta att han skrek rakt ut efter målet:

– Vamos!

Real orkade inte

Det är så här Zlatan Ibrahimovic fungerar. Ge honom en gigantisk utmaning och han ger dig ett gigantiskt svar.

Hans karriärs historia är en historia om drömmål, stora mål, viktiga mål. Hela världen vet att han inte gjort dem i Champions League ännu, men hela världen såg också matchen igår.

Efter målet blev Busquets utvisad, men det gjorde bara Barcelona bättre. Spelet blev automatiskt enklare, tydligare. Passa enkelt, ta ny position, passa enkelt igen.

På läktarna hängde de vanliga gamla banderollerna om ett fritt, självständigt Katalonien, och under tiden spelade Barça fri, självständig fotboll.

Real Madrid orkade inte.

När slutsignalen gick tittade jag bara mot Barcelonas nummer nio, jag ville se hur han skulle fira när allt var klart, när hela Katalonien lyfte från marken.

Zlatan Ibrahimovic knöt högernäven och sträckte den snabbt rakt upp. Sen satte han sig ner och knöt skorna.

Det räckte så.