Snart kan allt stå på spel - speciella krav

Tv-spel – hjärndött tidsfördriv eller något som gör fotbollsspelare bättre? Nu söker forskare svaret

Bilden är ett montage.
Bilden är ett montage.
SPORTBLADET

Varifrån fick Zlatan Ibrahimovic sin geniala blick för spelet?

Vi brukar peka på träningen, prata om talangen – men i Schweiz söker en professor i neurovetenskap förklaringar på ett helt annat håll.

Kan tv-spel göra en fotbollsspelare bättre?

Så blir du bäst på FIFA Ultimate Team

När landslaget höll på att avsluta sitt EM-läger på hemmaplan slog sig Zlatan Ibrahimovic ner för att svara på supportrarnas egna frågor genom förbundets nylanserade app.

Det frågades om mat, det svarades om musik och bilar. Någon undrade vilket tv-spel lagkaptenen är upptagen med just nu.

– ”Far Cry” har vi spelat och nyss klarat, svarade Ibrahimovic.

Där en del såg en underhållande detalj såg andra en bekräftelse av fördomarna om hur fotbollsstjärnor tillbringar sin lediga tid.

De kopplar upp sig, kopplar av, ägnar en halvtimme åt att skjuta på motståndare eller spela simulerade fotbollsmatcher.

Hjärndött tidsfördriv? Nja, det finns faktiskt de som hävdar att det är precis tvärtom.

Att använda datorer som utvecklingsredskap är verkligen inget nytt inom fotboll.

På 70-talet revolutionerade den visionäre tränarikonen Valerij Lobanovskij Dynamo Kiev i ett fotbollslaboratorium där statistik och spelartester matades in i dåtidens monsterdatorer.

40 år senare finns det klubbar som använder managerspel som bas när de rekryterar spelare, och på toppnivå detaljanalyseras matchmoment i olika former av scoutingprogram.

I framtiden kommer vi kanske till och med att prata om tv-spel som träning. Möjligen är framtiden redan här.

– Om det var en slump? Ja, som alla stora upptäckter! Det brukar börja med att man snubblar över något.

Sensationella resultat

Jag har tagit kontakt med Daphne Bavelier för att prata om vad tv-spel gör med våra hjärnor. Hon föddes i Frankrike, åkte till USA för att ta en examen och blev kvar i 24 år. Nu är hon professor i kognitiv neurovetenskap vid universitetet i Geneve, och de senaste åren har hon djupdykt i den där upptäckten hon gjorde för mer än 15 år sedan.

– Jag intresserade mig för hjärnplasticitet, vi skulle studera plasticiteten hos människor som fötts döva, hur tidig förlust av hörsel tillåter hjärnan att organisera sig på ett annat sätt. Av slump snubblade vi över en helt annan sak: Att spela videospel var väldigt bra för koncentrationen.

En upptäckt ledde till fler.

De lät testgrupper spela tv-spel i begränsad omfattning och resultaten var sensationella:

Spelare fick förstärkt kontrastsyn, blev bättre på att lösa rumsliga problem. De fick bättre resultat när det gällde beslutsfattande, noggrannhet, simultanförmåga och visuellt korttidsminne.

– Du minns säkert hur det var då, att tv-spel inte var lika utbredda som i dag. De få spel som började bli välkända var first person shooter games (skjutningsspel där bildskärmen motsvarar spelfigurens synfält), som var väldigt kritiserade. De sågs som våldsamheter för unga män, som tidsfördriv.

”Bra och dåligt”

Långsamt förändrades både spelen och synen på dem.

– Först och främst har spelindustrin utvecklats enormt de senaste 15 åren, på många olika sätt. Spelen har blivit mer populära och påverkat hela samhället, inte bara unga killar. Det finns mer och mer forskning och intresse för hur man kan få inflytande över industrin, med bra och dåliga tillämpningar, säger Daphne Bavelier.

– Vi tittar mycket på vad som är bra och dåligt, hur man kan få industrin att använda det. En egenhet hos spelen är att de faktiskt är väldigt bra redskap för inlärning.

Man kunde alltså få ut något av att leka krig framför en tv-skärm. De första som drog nytta av det var de som krigade på riktigt.

Redan på 60-talet började den amerikanska militären använda tv-spels-simulationer för att träna soldater och piloter. På senare tid har de använt dem för att behandla soldater som återvänt hem med trauman och stressymptom.

Fotboll är väldigt sällan krig, men frågan ger sig själv:

Om enkla spel kan träna hjärnan att se bättre, reagera snabbare, minnas bättre, orientera sig skickligare…

…borde inte idrottsindustrin vara intresserad då?

– Vissa klubbar använder sig av tv-spel, de uppmuntrar sina spelarna att spela. Det finns tidiga studier, från 90-talet, av en forskare som heter Daniel Gopher som inspirerade det militära intresset och handlade om att träna piloter. Sedan fortsatte han med att starta ett företag som arbetade med NBA runt 2004–2005. Jag vet att de satte ihop spel för NBA-spelare, det ses som ett träningsredskap i flera olika sporter.

”Är extrema skillnader”

I fjol beviljade EU bidrag för ett tvåårigt projekt för firman som utvecklat programvaran i Gophers företag.

Målsättning: att utveckla ett specifikt spel för att träna fotbollsspelares hjärnor.

– En av de saker vi lärt oss är att inte alla videospel är likadana. Vi försöker undersöka hur olika sorters spel påverkar olika delar av hjärnan. Så om vi pratar om idrottare… de spel vi kikat på är first person shooter-spel, som verkar vara väldigt väl anpassade till de kvalitéer de behöver. Om man vill träna någon att bli en bra matematiker eller skriva avhandlingar så… nej. Det är extrema skillnader, men du förstår poängen. Olika spel passar olika behov, säger Daphne Bavelier.

– De flesta sporter kräver olika sorters koncentration. I videospel ställs väldigt speciella krav; att hela tiden vara väldigt koncentrerad, så att man kan sikta ordentligt, att scanna omgivningarna så att du hittar mål eller fiender. Man måste skifta sin koncentration, annars kommer det att bli kostsamt, kanske till och med tydligt.

Än så länge finns väldigt lite riktad forskning mot fotbollsspelare. Däremot finns det fotbollsspelare som är väldigt inriktade på att spela tv-spel.

En av dem är lagkapten i Sverige.

Professor Bavelier är född i Paris, jag frågar om hon känner till Zlatan Ibrahimovic.

– Javisst.

Han spelar väldigt mycket, både krigs- och sportspel. Tror du att han kan ha haft nytta av det?

– Du vet ju att inom vetenskapen är skillnaden mellan ”kan ha varit” och bevis rätt stor. Det finns många olika egenskaper som kan vara nyttiga för en toppidrottsman som vi sett förbättras av att spela actionspel. Synen, hur bra du kan urskilja detaljer, att du kan bli mer precis i olika sorters bedömningar. Det kan höja, förbättra din uppmärksamhet, göra att du kan följa fler personer på planen, och alla de delarna är en fördel inom sport. Men om det fungerat i det specifika fallet vet jag så klart inte.

En av Zlatans kvalitéer är hans split vision, hans förmåga att se fler möjligheter än andra. Kan sådant påverkas av tv-spelande?

– Ja. Det finns intervjuer med en brittisk kille (spelaliaset ”Scottish Gun 1”) som var bäst i världen på ”Call of Duty”. Alla de färdigheter han beskriver – att vara extremt engagerad, extremt fokuserad, att inte bli distraherad, en känsla för flow – det är sådant man behöver för att bli framgångsrik i fotboll också.

”Jag älskar det, älskar det”

Häromåret gav Zlatan Ibrahimovic en intervju i samband med ett sponsringsjippo för tv-spelsproducenten Microsoft som tillverkar Xbox-konsolerna.

Ögonen gnistrade när han pratade om sin hobby.

– Jag älskar det, älskar det.

– Jag lägger många timmar på det. Jag gillar first person shooter-spel, jag gillar rollspel, strategispel…

Zlatan berättar hur han har byggt ett speciellt spelrum hemma, där han spelar ensam eller med sina söner. Om han haft nytta av det? Han säger i alla fall inte att det skadat honom.

– Jag tror att man lär sig mycket när man spelar. Man lär sig att koncentrera sig. Samtidigt kan man slappna av, säger han.

Det finns förstås invändningar mot allt det här. För det första finns det en gräns för när spelandet blir ett missbruk. De resultat Bavelier stött på bygger på testpersoner som spelat 40–60 minuter, fem dagar i veckan.

Paul Balsom, fysiolog och videoanalytiker som anlitas både av svenska landslaget och Premier League-mästarna Leicester är inte heller övertygad.

– Jag är skeptisk, väldigt skeptisk, säger han.

Kan du se en framtid för den här sortens träning?

– Jag var med i Southampton 2006, när Sir Clive Woodward kom dit efter att ha lett England till VM-guld i rugby. Han hade med sig en ögoncoach från Sydafrika, som de hade använt. Hon hävdade att man kan tränas till att få bättre syn. De hade börjat testa spelare och kommit fram till att en vänsterback ofta hade sämre perifer syn åt det vänstra hållet, och bättre åt höger. När man börjar prata så, när man kan visa det med ett test, då finns det kanske något.

Balsom fortsätter:

– Jag säger så här: I Leicester har vi inte gjort någonting sånt här. Och vi har gjort allt. Men om grunden sitter, om allt funkar, då kan det vara något. Jag tror att problemet är att många klubbar börjar med den sortens saker, att det blir för mycket. Man arbetar hårt, i Premier League, med all stress, sedan ska man sitta i en timme med en ögoncoach…

”Är en ny horisont”

Det som är vision i dag kan vara vardag i morgon. I Geneve fortsätter man undersöka hur man kan påverka verkligheten genom att stimulera hjärnor.

Idrott står inte högst på prioriteringslistan, men som forskningsområde är det högintressant.

Daphne Bavelier är nyfiken på vad som döljer sig bortom horisonten.

– I sport har man vetat i över 40 år att om du är en tennisspelare så ska du inte bara träna tennis. Du ska springa, simma, spela basket… Delvis beror det på att du aldrig vet vad du kan förvänta dig, så du behöver träna en hel rad muskler, inte bara de typiska.

– Det är samma sak med hjärnan. Om du vill skapa en framstående idrottare, eller militär, så måste du träna en massa olika saker, och inte bara en egenskap.

Du är pionjär i din forskning. Det positiva med det är att det mesta är nytt – det negativa är att du inte får se var allt slutar. Är det frustrerande?

– Vi står vid en ny horisont, det finns mycket att göra. Allt ligger öppet, det är en ung vetenskap, en kombination av att utveckla tekniken och att ställa enkla frågor om vetenskap. Det är det jag gillar med mitt arbete, säger Daphne Bavelier.