JÄTTEFESTEN

Per Bjurman: Manhattan är ett stort vrål

SPORTBLADET

NEW YORK. Strax efter slutsignalen går jag ut på balkongen och från 48:e våningen ser jag egentligen inget mer än att Empire State Building lyser blåare än nånsin.

Men jag hör desto mer.

Hela Manhattan är ett enda stort, lyckligt vrål. Då, om inte förr, inser jag hur oerhörd Giants chockseger i Super Bowl är.

Det är en obetalbar upplevelse att stå där i mörkret på balkongen, högt ovan avenyerna, och lyssna.

Jublet från barerna, från lägenheterna och från trottoarer som plötsligt kryllar av lyckorusiga fans bara stiger och stiger – och till slut är hela den mytomspunna ön ett enda öronbedövande vrål.

New York Giants har vunnit Super Bowl – och Manhattan går helt enkelt bananas.

Så är det också en av de mest infernaliska skrällarna i den amerikanska fotbollshistorien de blå hjältarna iscensatt.

De skulle inte ens gå till slutspel, visste vi ju så sent som i december. De var för dåliga, för svaga, för mycket New York, med allt vad det innebär av höga löner och låg moral. När de, på det bananskal som kallas wild card, ändå tog sig dit skulle de först vara chanslösa mot Tampa, sedan få dyngstryk av Dallas och slutligen bli så förnedrade av Packers i permafrostens Green Bay att vi skulle skämmas för att komma från New York.

Men de skrällde sig och chockade sig alltså ända till Super Bowl ändå.

Fast där skulle sagan till sist ta slut.

Utan tvekan. För där väntade New England Patriots. Det perfekta New England Patriots, som hade vunnit 18 matcher av 18 möjliga. Som leddes av den översinnligt överlägsne Tom Brady. Som hade så många vapen att ingen skulle kunna stå emot dem i 60 minuter.

En historisk bragd

Men Giants vann alltså den matchen också – beskriven som en av de bästa, mest dramatiska och intressanta som spelats. Och insatsen var ingenting mindre än en historisk bragd.

Försvarsspelarna lyckades till exempel med det ingen annan varit i närheten av att lyckas med det senaste året. De kom åt Tom Brady. Tacklade honom. Satte honom under press. Fick honom ur balans. Världens bäste tvingades till misstag och visste emellanåt inte hur han skulle bete sig. Det var häpnadsväckande att se.

Samtidigt gjorde Eli Manning, Giants underskattade quarterback, sitt livs match. När han knappa två minuter från slutet, när Patriots just hade skaffat sig en ledning som kändes helt avgörande, var på väg att sackas men på något sätt slet sig loss och fick iväg en evighetslång passning som David Tyree mot allt förnuft fångade med fingerspetsarna en mil upp i luften, då skrev han in sig i historieböckerna.

Just det ögonblicket framhölls redan under söndagskvällen som en omedelbar klassiker – och dubbades i lokalpressen igår till ett av de största Super Bowl-ögonblicken någonsin.

Mot bättre vetande instämmer jag i den beskrivningen.

Jag lämnar för övrigt den där balkongen till sist, för att själv bli en del av kaoset denna klassiska natt på Manhattan.

Riktigt lika vansinnigt som i Stockholm efter Rumänien-matchen 1994 är det kanske inte, men nästan.

Fyllerister dansar

Man får göra high fives med främlingar på trottoarerna, man får hålla för öronen när varenda förare i den plötsliga trafikstockningen på tredje avenyn hänger på tutorna, man får se glada fyllerister dansa i bar överkropp i den svinkalla februarinatten.

Och idag väntar New Yorks egen Rålambshovsparksorgie.

Giant ska åka i segerparad, kallad ”The Canyon of heroes”, längs södra Broadway och sedan hyllas i en dundrande ceremoni utanför City Hall. Ingen törs tippa hur många som kommer att följa jippot, men många blir det. För som sagt: Manhattan har gått bananas.

FAKTA

HETAST

ELI MANNING MVP

David Tyree Tog den klassiska passningen.

PLAXICO BURRESS Stod för matchavgörande touchdown.

MICHAEL STRAHAN En av de mäktiga försvararna.

TOM PETTY Lysande i pausshowen.

KALLAST

TOM BRADY Gjorde en halvdan match på hela säsongen – den avgörande.