Någonting har hänt i Toronto

Unga, pigga Maple Leafs gör stor succé

SPORTBLADET

PHOENIX. Is this the year?

Så lyder frågan i klassisk NHL-reklam.

Och i Toronto börjar fansen undra.

Kan den nya, unga, pigga versionen av Maple Leafs ta hockeymekkat i Ontario tillbaka till the glory days?

Vi har inte kommit särskilt långt ännu och modern historia har lärt oss att inte se tydliga mönster för tidigt (vid den här tiden i fjol hörde Islanders, för att nu ta ett praktexempel, till topplagen i ligan ...)

Men faktum är att Toronto Maple Leafs redan, efter tretton spelade matcher, överträffat alla förväntningar.

Klubben förlorade ju en hel serie ansedda profiler under sommaren och adderade – på klassiskt vis – enkom namn som fick fansen att klia sig i huvudet.

Det var nästan givet att det rikaste laget i hela NHL stod inför ännu en miserabel säsong.

En ny positiv känsla

Men nånting har hänt där uppe i den kanadensiska metropolen.

Även om Löven kanske inte vunnit så mycket att de skrämmer finns det en ny fräschör kring laget, en ny optimism, en ny positiv känsla.

Min teori:

När stora och – i Maple Leafs-fallet – överskattade stjärnor försvinner svetsas de spelare som blir kvar, och de oetablerade som kommer, samman till mer utpräglade lagmaskiner.

Ingen kommer någonsin att kunna påstå att ett lag tjänar på att förlora Mats Sundin, förstås. Han är saknad, under alla omständigheter – och skulle innebära en mäktig förstärkning om han mot förmodan bestämde sig för att återvända till sin hemstad.

Men ta en sån som Bryan McCabe. Han kostade mer än någon annan, men bidrog de sista säsongerna inte med mycket mer än pajasartade misstag – och tog i mental mening garanterat enorm plats i omklädningsrummet.

När såna förbrukade centralgestalter till sist lämnar in kan andra äntligen ta plats i lagets centrum. Det ser man på såna som Matt Stajan, Dominic Moore och Alexander Steen. De verkar alla gå mot kanonsäsonger.

Unga stjärnor blommar ut

Samtidigt får unga stjärnor en annan chans att blomma ut direkt. Det bästa

exemplet på det i årets upplaga av Leafs är den blott 19-årige backen Luke Schenn, som hittills har varit sensationellt bra (och ett enormt lyft jämfört med den gamle McCabe ...)

Naturligtvis måste Ron Wilson tillskrivas en del av äran också. Utan en coach med fingertoppskänsla blir det förstås ingen lagmaskin, hur man än beter sig. Och fingertoppskänsla har han gott om, Wilson. Kanske är han den bästa värvning klubben gjort på flera år.

Det blir förstås ingen Stanley Cup-titel för Toronto i år, men det kan mycket väl bli slutspel.

Det vore en välkommen sensation.