Har det vänt nu?

Fyra fakta som talar för att Rangers äntligen vaknat

SPORTBLADET

NEW YORK. Har vi sett vändpunkten nu?

De tre tunga bortasegrarna mot Philadelphia, New Jersey och Montreal väcker förhoppningar om att New York Rangers till sist inlett säsongen...

Henrik Lundqvist, NY Rangers.
Foto: AP
Henrik Lundqvist, NY Rangers.

I början av förra veckan var allt som vanligt. Rangers hade underpresterat i ännu en tråkig match och fått stryk av Carolina med 3-1. Vi som följer blåskjortorna på nära håll kunde suckande konstatera att säsongen höll på att ringa det stjärnspäckade Manhattan-laget ur händerna.

Men dagen därpå åkte de till Philadelphia – och då hände nånting.

Under en träning i gamla Spectrum skällde Tom Renney ut sitt lag så det riste i de klassiska takbjälkarna. Journalister på plats rapporterade häpet om svordomar och invektiv gentlemannen Renney aldrig tagit i sin mun tidigare.

Vändningen i Montreal – ett under

Kvällen därpå klappade Rangers till dittills suveräna Flyers med 4–0. Dagen efter följde de upp med 3–1 mot Devils i The Rock och i söndags inträffade ett under i Montreal. De vände ett hopplöst 0–3-underläge och vann med 5–3. Det är unheard of i Rangers-sammanhang. Hamnar de i underläge får de, säger vedertagen visdom, stryk. För de saknar moral och förmåga att ta sig i kragen när det börjar blåsa motvind. Men det hände och eftersom NHL idag är en se absurt jämn liga har den förmenta slagpåsen plötsligt bara två poäng upp till förstaplatsen i Atlantic Divison.

Jagr uträttar mycket utan puck

Nu vill många fans gärna se de tre matcherna som ett så kallat ”defining moment”, som den punkt då den odiskutabelt talangfulla samlingen individer började agera som ett lag och vände en frustrerande säsong.

Jag vill gärna tro att den tesen stämmer och tycker också att det finns några fakta – utöver den chockerande vändningen och de i sig starka laginsatserna i de tre matcherna – som talar för det.

De två tunga nyförvärven, Scott Gomez och Chris Drury, verkar till sist ha acklimatiserat sig i New York. Framförallt Drury har varit fenomenal under veckan och utses till första eller andra stjärna i alla tre matcherna.

Jagr kämpar. Nej, han producerar inte lika mycket längre, men han är engagerad i matcherna och får mycket uträttat i spelet utan puck, särskilt som inga motståndare vågar lämna honom obevakad.

Kids som Brendan Dubinsky och Nigel Dawes har efter svackor runt årsskiftet kommit tillbaka och leder laget i den pånyttfödda insikten att man ska gå rakt på mål.

Backarna uppträder som en enhet igen. Visst, det saknas fortfarande spelande backar som kan slå en öppnande första passning, men när de jobbar riktigt jävla stenhårt – som under den rätt så sagolika pushen mot slutspelet ifjol – då är de sju försvarare laget har i alla förmögna att iscensätta en väldigt tajt defensiv.

Jo, Rangers säsong kan ha börjat nu.

FAKTA

Topp 5

Alexander Ovetjkin

– Förra veckans åsikt om att AO måhända inte är bäst, men ändå ligans stora stjärna får korrigeras. Han är bäst också.

Chris Drury

– Den främsta orsaken till att Rangers vände hela sina frustrerande säsong den gångna veckan.

Mike Knuble

– Efter att ha blivit nollade mot Rangers svarade Flyers med att nolla Anaheim – och Foppa-kompisen Knuble gjorde hat trick.

Henrik Zetterberg

– Comeback-matchen hann pågå i två minuter, sedan fanns Zäta i målprotokollet.

Teemu Selänne

– Ligan håller andan i väntan på årets stora comeback.

Inte ens nära...

Robert Loungo

– När Roberto darrar, då darrar hela Vancouver – och nu är Canucks utanför slutspelet igen.