Bjurman: Den här Henrik räddade en svart fredag – och skänker oss hopp

SPORTBLADET

Förste Henrik försvann redan innan turneringen.

Andre Henrik tvingades helt ­chockerade lämna OS-truppen i går.

Nu måste hockeygudarna låta oss behålla tredje Henrik.

Det var han – målvakten Lundqvist – som räddade den svarta fredagen i Sotji åt oss och skänker hopp om att det här eventuellt ska kunna gå hyggligt även i fortsättningen.

När jag satte mig tillrätta i Bolshoy-hallen på fredagseftermiddagen hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag några timmar senare skulle kliva ut i den varma ryska natten med en försiktig känsla av förtröstan spirande i bröstkorgen.

Strax innan hade vi ju träffats rakt på truten av en av de mest svidande örfilar svensk hockey någonsin upplevt under pågående turnering:

Henrik Zetterberg tvingas avbryta OS och får åka hem till Detroit efter en enda match. Ryggen är helt paj, den arma människan klarar knappt av att stå upprätt längre.

En personlig tragedi

– Du ser tagen ut, sa kollegan Ros när beskedet kom mitt under brinnande Sportbladet Show-sändning och en plågad ”Zäta” i samma veva ringde och berättade vad som hänt och ja, jag kan inte erinra mig att jag upplevt något lika ledsamt som utsänd på ett idrottsvenemang.

Allra främst är det förstås en personlig tragedi för Detroit-stjärnan själv. Han har längtat efter detta OS i flera år och kommer eventuellt aldrig få uppleva ett till. Och han har fruktansvärt ont i den där satans ryggen. Men det känns – eller kändes – förödande ur strikt hockeyperspektiv också. Det var illa nog när ene förstecentern Henrik Sedin försvann bara dagar innan NHL-chartern lyfte från Newark-flygplatsen. Nu är den andre borta också – och med honom såväl puckbehandlingsmagi av absolut världsklass som hela Tre Kronor-truppens nav, den självklare ledare de andra stjärnorna slutit upp kring.

Tomrummet blir lika enormt som i ett svart hål i rymden.

Höll OS-karriärens tredje nolla

Och likafullt:

Helt hopplöst känns det inte när jag promenerar genom OS-byn i Sotjis sammetsnatt, förbi futuristiskt glänsande skridskoarenor och curling-hallar och allt vad det är arbetare från Uzbekistan och Tadzjikistan skamligt nog inte fått betalt för att bygga.

För vi har ju en tredje Henrik också.

Lundqvist.

Målvakten från New York.

Han var överlägset bäste svensk i den skruttiga Schweiz-matchen och såg till att det jag alltid ska minnas som den svarta fredagen i Sotji tack och lov slutade betydligt bättre än den började.

Särskilt avgörande insatser stod han för under de rent skrämmande inledningsminuterna. Då föreföll det som att lagkamraterna var så skakade av morgonens dåliga nyheter att de glömt hur man gör på en hockeyrink. Damien Brunner och hans oförvägna kompisar fick chans på chans på chans och om även ”Kung Henrik” darrat hade de sannolikt dödat matchen direkt. Men ”Kung Henrik” darrade inte. Han satt lika stabilt som vanligt på sin tron och stoppade allt – bland annat med en benparad för historieböckerna.

Sedan förblev han felfri och höll OS-karriärens tredje nolla.

Om de onådiga hockeygudarna nu bara kan låta oss få behålla åtminstone denna Henrik...

Alltså, ingen ska göra sig några ­illusioner.

Sverige är kraftigt försvagat och kommer få väldigt, väldigt svårt att rå på de mest kvalificerade motståndarna – Kanada, Ryssland, USA – utan alla sina bästa spelare på isen.

Men kan Henrik nummer tre fortsätta i samma gloriösa stil finns i alla fall en mätbar chans.

Så snälla gudar, hör vår bön. Ta inte vår siste Henrik.

Läs Per Bjurman NHL-blogg – med fullt fokus på OS – här!