Mitt i en tragedi

Bjurman: Oförlåtligt klantskalleri – men det är väldigt synd om ’Bäckis’

SPORTBLADET

SOTJI. Han höll på och förberedde sig för att ­spela sitt livs hockeymatch.

Istället kallades Nicklas Bäckström, mindre än två timmar före första nedsläpp, till ett IOK-möte och fick veta att han hade testat positivt för dopning och var diskad.

I samma stund gick den lilla chans Tre Kronor hade mot Kanada i OS-finalen förlorad – och ”Bäckis” själv satt mitt i en personlig tragedi.

Jag vet inte om jag någonsin varit med om att stämningen på en fest vänt så totalt som den gjorde under finaldagen här i Sotji.

Här var vi efter två veckors exalterande hockeyrace med världens bästa hockey­spelare på isen på väg att stegra mot ett sjusjungande crescendo i en klassisk OS-final mellan Tre Kronor och Kanada.

Istället:

Nicklas Bäckström åker fast för otillåtna substanser i blodet, diskas och får inte spela den största matchen i den svenska hockeyhistorien.

I ett slag vänds pepp, nervositet och eufori över att få vara med om en oförglömlig upplevelse till chock, ilska och leda vid oförlåtligt klantskalleri.

Personlig tragedi

Mats Wennerholm, med rik erfarenhet av den här sortens skandaler från friidrottsvärlden, reder i en krönika i Sportbladet ut rätt och fel i själva dopningssoppan.

Själv konstaterar jag att det alldeles oavsett är väldigt synd om ”Bäckis”.

Han höll på och förberedde sig för ett ögonblick han drömt om och längtat ­efter i hela sitt liv.

Men istället för att snöra på sig skridskorna fick han – en helt absurd detalj i sammanhanget – hoppa på pakethållaren på Tommy Boustedts cykel utanför Bolshoy Ice Dome och blev skjutsad till IOK-möte.

Där kom domen:

”Trots att ansvariga i omgivningen bedyrat att du kan ta din allergimedicin har du testat positivt för dopning, så du får inte spela ditt livs största match.”

Och om vi runtomkring är omtumlade kan man ju föreställa sig hur det kändes för den 26-årige Washington-stjärnan. Eller, det kan man inte alls.

När han några timmar efter att bomben exploderat i ansiktet sitter vid podiet i den stora presskonferens-salen i Bolshoy och förklarar att han inget har att dölja ger han, sett till omständigheterna, visserligen ett samlat och redigt intryck, men chocken går fortfarande att ana i ögonen.

Det handlar om ett fruktansvärt slag och en personlig tragedi. En sumpad chans som aldrig mer kommer tillbaka är bara borta.

Så kan man beskriva situationen även för de som de facto spelade den haussade ­finalen.

Inte för att jag tror att Sverige vunnit med ”Bäckis” – eller, för den delen Henrik Zetterberg och/eller Henrik Sedin – på isen heller.

Tre Kronors chans reducerades till noll

Kanada var fruktansvärt bra, helt enkelt. General managern Steve Yzerman – själv superstar i några hyggliga upplagor av Team Canada – skojar inte när han på sin presskonferens efteråt konstaterar att det kanadensiska landslaget aldrig tidigare haft en tätare defensiv. Och offensiv udd vet man, om man säger så, att det finns i lag som har råd att stoppa ner Rick Nash i en fjärde­kedja.

Men det lilla Tre Kronor hade av åtminstone hypotetisk chans reducerades till ingenting när nummer 19 ströks ur laguppställningen.

Det betydde inte bara att de fick gå upp mot ett av tidernas lag utan sina tre överlägset bästa centrar. Resten av laget var givetvis också grundligt omskakat efter den brutala kallduschen strax innan matchvärmningen och klarade, trots att de slet som djur, aldrig riktigt av mobilisera hundraprocentig slagkraft.

Nu flyger de, i en väldig hast, hem till vardagen i NHL igen.

På torsdag har Washington Capitals till exempel bortamatch mot Florida Panthers i Fort Lauderdale.

Hur Nicklas Bäckström efter den här bedövande proppen ska kunna ladda om till den övergår i alla fall mitt begränsade förstånd.