”Clash of the Titans” och ”Clash of the Cash”

SPORTBLADET

LIVERPOOL. Du får dåtiden, nutiden och framtiden på en och samma Premier League-dag.

Vid lunch räknar vi bucklor.

Lagom till middagen mäter vi pengasäckar.

Sir Alex Fergusons beskrivning av den största utmaning han mött som manager för Manchester United har blivit klassisk:

– Att knacka ner Liverpool från deras ­jävla piedestal.

Det har tagit mer än 22 år, men han är ­nära nu.

Liverpool är fortfarande historiens mest framgångsrika engelska klubb med sina 19 ligavinster, men tack vare en 15-årig framgångsexplosion är nu Man United ­bara en enda titel ifrån att sega sig upp jämsides.

Blir det så kan inte ens de fem ­Europacuperna rädda Liverpool – då har Ferguson förverkligat det ­största brittiska tronskiftet sedan ­Huset ­Tudor gick segrande ur ­Rosornas krig på 1400-talet.

När jag nu än en gång kommer till detta stolt skam­filade Liverpool är det tydligt att det är en stad i snabb förändring.

Det är kulturhuvudstadsår här – vad nu det än egentligen innebär – och det byggs så att kranarna knäar.

Bara ett drygt år har gått sedan jag var här senast, men mellan dockorna och det gamla centrumet har en helt ny, alternativ stadskärna vuxit fram.

Jag älskar Liverpool eftersom det är en stad som vägrar glömma sin historia, men jag blir ändå glad av att se att hur den börjat titta mer mot framtiden än mot det förflutna.

Nu återstår bara för fotbollsklubbarna här att lyckas med samma sak.

Gerrard och Torres klara för spel

Efter Rafa Benitez presskonferens – där han inte kunde hålla tillbaka leendet när han deklarerade att både Gerrard och Torres är spelklara – slår jag mig ner och läser några kapitel ur Jamie Carraghers nyutkomna självbiografi.

Bataljonsledaren från Bootle ­representerar allt som är bra med ­Liverpool FC. Han bryr sig om passion och tradition som väldigt få andra spelare, men är sam­tidigt ursinnigt frustrerad över hur hans klubb tillåtits halka ner till utmanarstatus.

När han nu skriver om sina drivkrafter är det en som sticker ut mer än andra:

– Att knacka ner Alex Ferguson från sin jävla piedestal.

Liverpool mot Manchester United på ­Anfield är den största ligamatch som engelsk ligafotboll överhuvudtaget kan erbjuda.

Alla vet det, alla accepterar det – men knappa fem mil från Liverpool sitter likafullt en annan manager och skrockar förnöjt.

– Visst, det spelas en annan rätt stor match den här dagen, men jag tror nog ­ändå att vår överskuggar den.

”Clash of the cash”

Visserligen undrade Alex Ferguson om Mark Hughes ”fått något konstigt i frukosten”, men det går inte att blunda för walesarens poäng.

Hans Man City tycks ju plötsligt vara världens rikaste fotbollsföretag, och när då världens näst rikaste klubb kommer på besök är det klart att strålkastarljuset på ”Clash of the Cash” blir intensivt.

Taktik hit och spelsätt dit – det här är en match som ställer en helt ny typ av frågor.

Vet Robinho vilket lag han spelar för, ­eller tror han fortfarande att han skrivit på för Chelsea?

Kommer någon av de stormrika ­araberna vara på plats, eller är de hindrade att resa under Ramadan?

Den nya fotbollsvärlden har en annan ­logik än den gamla.

Så länge jag lever kommer Man United och Liverpool att vara större klubbar än Chelsea och Man City – vissa saker går ­inte att köpa för pengar – men det går ju ­inte att bortse från att de sistnämnda har lyckats betydligt bättre i den så betydelsefulla ägartombolan.

Båda de klassiska giganterna har ­fastnat med den sämsta sortens investerare, de som försöker vända på punden för att ­tjäna pengar på klubbarna.

Man City och Chelsea har däremot fått såna ägare som är beredda att sätta sprätt på tiotals miljarder kronor för att göra ­reklam för sig själva eller sina emirat.

I dag tågar Liverpools fans återigen mot Anfield under Bill Shanklys fanor, i protest mot en ägarduo som tagit en del av klubbens själ utan att ge något tillbaka.

Samtidigt drar vissa Man City-supportrar på sig turbaner och dansar conga runt arenan som numera kallas för MiddleEastlands.

Så vad väljer man – traditionens titankamp eller en första glimt av framtidens fotboll?

Äh, det är som sagt bara fem mil mellan Liverpool och Manchester.

Jag hinner gå på båda matcherna.