Aftonbladet
Dagens namn: Bartolomeus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Bundesliga har ALLT

Niva: Här är Europas roligaste liga

HAMBURG. Bäst stämning och högst spänning.

Europas roligaste liga är bara en Östersjö bort.

Bundesliga har bevarat det du saknar från gårdagens fotboll och mejslat klart på dina drömmar om framtiden.

Publikfest 57 000 supportrar lyfte sitt Hamburg till seger mot Bayern München i gårdagens Bundesliga-möte.   Publikfest 57 000 supportrar lyfte sitt Hamburg till seger mot Bayern München i gårdagens Bundesliga-möte. Foto: GETTY IMAGES

Det är inte en klacksektion, en kurva eller ens en hel läktare – under de sista minuterna av matchen står verkligen varenda en av de nästan 60 000 hemmafansen upp och dansar Hamburg-Humba.

Nere i München är Oktoberfesten redan i full gång, men den är kvällen är det här festen är.

– Wir ziehen Bayern den Lederhosen aus. Vi drar läderbyxorna av Bayern.

Bundesligas tidiga seriefinal är avgjord.

Hamburg har vunnit, tagit ett första litet steg på den oändligt långa vägen mot en första ligatitel på 27 år. Det finns spelsekvenser att analysera och laguttagningar att diskutera – ändå är det helt omöjligt att fokusera på något annat än det magnifika partyt.

En kombination av tradition och nöje

För den som orkar åka ner och titta efter är det uppenbart att Bundesliga är Europas roligaste liga. Inte för matchkvalitetens skull, den finns i England.

Inte för stjärnornas skull, de finns i Spanien.

Bundesliga vinner eftersom den har lyckats klart bäst med att kombinera gårdagens tradition med morgondagens nöjesindustri – ja, med att bevara essensen i sporten. Ingen annanstans är det lika roligt att gå på fotboll som här. Den allra viktigaste anledningen till det är att ingen annan storliga är i närheten av att vara lika oförutsägbar.

Hälften av lagen i serien har en fullt rimlig chans att vinna ligan. Den andra halvan har en Europaplats inom någon form av räckhåll.

Hoppet lever fortfarande i Tyskland, och supportrarna lever på det. Precis som alltid var i stort sett varenda Bundesliga-biljett slutsåld den här lördagen.

57 000 fick plats här på gamla Volksparksstadion. 80 000 lyckades komma över biljett till Ruhr-derbyt, 50 000 pressade in sig på arenan i Frankfurt, 49 000 i Köln. Arenorna erbjöd något för dem alla.

Gigantiska ståplatser

Vissa föredrog att sitta på de upprustade långsidorna, andra ville knöla ihop sig på kortsidornas gigantiska ståplatser. Några tog med familjen och köpte popcorn, andra gick med sin ultrasgrupp och sjöng sånger om kampen mot den moderna fotbollen – men i stort sett ingen åkte till match med självändamålet att bråka för bråkandets skull.

I Hamburg sattes tonläget minuterna före avspark, då ett par klubbtrubadurer hissades upp i en tio meter hög kran för att spela klubbhymnen ”Hamburg, Meine Perle” framför de 10 000 ståplatserna på Nordtribune. De fick svar av det mullrande dånet från ett blåvitt halsdukshav.

Fotbollsfesten var redan säkrad – men matchen skulle visst spelas också.

Bayern München inledde med kraftig formvind i ryggen, och under den första halvtimmen yrde Rib&Rob – Franck Ribéry och Arjen Robben – omkring lite som de ville.

Långsamt pressade sig sedan Hamburg tillbaka in i matchen.

Berg saknar självförtroende

Att de skulle kunna konkurrera kollektivt var ingen överraskning, medan det däremot var förvånande att de hade en kvartett som kunde mäta individuell skicklighet med de bästa världsklasspelare FC Bayern hade att erbjuda.

De fyra spelarna hette Eljero Elia, Mladen Petric, Zé Roberto och Jérôme Boateng – tyvärr inte Marcus Berg.

Den petade svensken fick visserligen hoppa in redan i paus, men det är helt uppenbart att formen inte finns där. Efter några bedrövliga veckor har han nu gått tillbaka till grunderna. Han spelar enkelt, släpper på ett tillslag och löper i ny position.

Det funkar tills det öppnar sig en lucka och den avgörande aktionen ska komma innan chansen rinner undan. Då märks det hur mycket tajming och självförtroende som saknas.

Men skulle detta vara en dålig dag för Marcus Berg?

Skulle inte tro det.

Efter slutsignalen var han en av spelarna som fick privilegiet att delta i en lika evighetslång som euforisk segerceremoni tillsammans med de fenomenala fansen.

Det skulle hoppas, det skulle vågas, det skulle sittas, det skulle sjungas – allt inramat av en smått hälsofarlig ljudkuliss.

De allra flesta fotbollsspelare får aldrig uppleva något liknande i hela sin karriär.

Men så spelar de heller inte i Bundesliga.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Brennings blogg

Patrik Brenning

Om Aftonbladet