Erik Niva: Glöm CL-spöket Zlatan

SPORTBLADET

BARCELONA. Här i Barcelona går du säker, Zlatan Ibrahimovic.

Du kan titta under sängen, öppna alla garderober, vända ut och in på socklådorna.

Här finns inget Champions League-spöke.

Äpplen mot äpplen först.

Ganska prick en månad har gått sedan jag satt just här på Camp Nous pressläktare – högt uppe i himlen – och tittade ner på hur Zlatan Ibrahimovic spelade fotboll.

Nu har jag precis samma perspektiv från exakt samma utkikspunkt, och därmed ovanligt lätt att mäta exakt hur stor skillnad fyra veckor och fem matcher egentligen inneburit för den nye svensken.

Och skillnaden, den är enorm. Matchen mot Dynamo Kiev är som en omvänd spegelbild av ligapremiären mot Sporting Gijón. Då hade Ibrahimovic fortfarande inte hunnit ikapp med träningen.

Kroppen var tung och trög, och han slet rejält utan att få så särskilt mycket för det.

Förutom det där debutmålet då.

Som en ballerina

Nu har svensken en ömmande fot, men rör sig ändå som en lättfräsch ballerina i jämförelse.

Och det är mer än bara rörelsemönstret.

Det är bollar som sitter som fastsnörade vid kängorna under dribblingsraiderna, passningar hårda som slagskott och småskarvar som skär igenom ukrainsk betong. Det är ännu en uppgradering på skalan över den bästa totalinsatsen i den nya tröjan.

Men något mål blir det ju inte.

För första gången sedan säsongen drog igång på riktigt får Zlatan Ibrahimovic återuppleva känslan av att ha marginaler emot sig.

Hade han varit lite snabbare fram till den där chippen, hade den där rekylvolleyn studsat en decimeter högre, hade den där nicken gått en halvmeter åt någon sidan, hade inte den där Sjovkovskij haft såna rappa reflexer – då hade vi sluppit höra viskningar om det där Champions League-spöket.

Skönt hade det varit, för om det nu någonsin existerat så är jag säker på att det där spöket blivit kvar i Italien.

För att illustrera det får jag lov att placera... tja, päron i ena vågskålen och apelsiner i den andra.

Det skiljer så ofantligt mycket

Då blir det tydligt hur ointressant det är att lägga gårdagens missade chanser ovanpå hans ganska bleka Champions League-facit från Italien. Barcelona skiljer ju sig så ofantligt mycket från Inter och Juventus.

Jag menar att Zlatan Ibrahimovic blev offer för ett av den italienska fotbollens strukturella problem, att han spelade där under en tid då hans lag helt saknade tempot som krävs för att lyckas internationellt.

År efter år efter år strandade de mot det första engelska motståndet som ställdes i vägen.

Visst borde Ibrahimovic kunnat ha sätta en eller annan boll längs vägen, men grundproblemet var att lagen han spelade i blev söndersprungna innan de ens fått bollen under kontroll på mittfältet

Om man säger som så – det problemet har inte dagens Barcelona.

Igår var Andrés Iniesta tillbaka från start, och under den halvlek han spelade blev faktiskt offensiven ytterligare några hack bättre än den varit med en aningen formsvag Thierry Henry på vänsterkanten.

Det kommer fler öppna lägen

Så här ser Barcelonas bästa anfallsuppsättning ut, så här blir framtiden i det europeiska cupspelet för Zlatan Ibrahimovic.

I ”Ghostbusters”-filmerna var det ju tre missanpassade parapsykologer som ägnade sig åt spökjakt.

Här i Barcelona är det tre småvuxna bolltrollare som heter Messi, Iniesta och Xavi som ska sätta svensken i position att begrava alla grubblerier.

Sex öppna avslutslägen igår. Fler kommer.

Nu var det här bara Dynamo Kiev, men de rödblå kommer att skapa chanser om de så spelar mot Manchester United, Liverpool och Arsenal samtidigt.

Med tiden kommer Zlatan Ibrahimovic att göra mål på rätt många av dem.

FAKTA

Zlatans målfacit i Champions League

2002–2003 Ajax, 13/5

2003–2004 Ajax, 6/1

2004–2005 Juventus, 10/0

2005–2006 Juventus, 9/3

2006–2007 Inter, 7/0

2007–2008 Inter, 7/5

2008–2009 Inter, 8/1

2009–2010 Barcelona, 2/0

Totalt: 62 matcher/15 mål