Niva: Kan inte anklaga Hamrén för att var feg

”Måste känna till något som vi andra inte vet om”

SPORTBLADET

BERLIN. Numera är ju Sverige ett land där nio miljoner människor tror sig vara förbundskaptener.

En enda man är det på riktigt.

När vi ser den här laguttagningen kan vi bara hoppas att Erik Hamrén verkligen vet bäst av oss alla.

Ingen kan anklaga honom för att vara feg i alla fall.

Det är ju ett modigt val att peta både Kim Källström och Anders Svensson från den här startelvan. Personligen befarar jag dock att det samtidigt är ett både dumdristigt och felaktigt beslut.

De två är bevisligen våra två mest erfarna innermittfältare. Individuellt sett tycker jag dessutom att de är våra två bästa innermittfältare.

Ska det vara rätt att bänka båda måste helt enkelt Erik Hamrén känna till något vi andra inte vet, något som blivit uppenbart bakom stängda dörrar och fördragna ridåer.

Är det stora problem med deras matchform? Finns det allvarliga frågetecken runt deras attityd?

Jag har väldigt svårt att tro det, utan misstänker att Hamrén istället byggt upp beslutet runt en tro på att Rasmus Elm och Pontus Wernbloom kan varandra och kompletterar varandra.

”Elm dominerade mot Källström”

Förra helgen var det ju Moskva-derby mellan CSKA och Spartak. Det är möjligt att Hamrén tog starkt intryck av den matchen, men även om nu CSKA vann matchen skulle jag inte beskriva det som att Wernbloom och Elm dominerade mittfältet klart i kampen mot Källström.

Likt många andra var han svag på Färöarna, men med åren tycker jag ändå att Kim Källström blivit en alltmer komplett spelare

Han har lärt sig att värdera matchsituationer och att hantera sin adrenalinnivå, utan att för den skull förlora sin vinnarövertygelse och sitt stormatchpsyke.

Hade jag själv tagit ut en svensk startelva inför en bortamatch i Berlin hade hans namn varit ett av de första jag skrivit ner.

Men nu gör jag ju inte det, och det finns en lång rad väldigt goda skäl till det.

När Sven-Göran Eriksson var engelsk förbundskapten blev han slentriankritiserad för sina laguttagningar. En gång var pressdrevet ovanligt upprört, tyckte svenskens val var fullständigt obegripliga.

– Ska det finnas någon logik i det här måste ju du se saker som ingen av oss andra här i rummet ser, anmärkte en av journalisterna.

Svennis tog påståendet med ro.

– Ja, det gör jag. Det är därför jag har det här jobbet.

”Vet inte om jag känner mig trygg”

Bortser man från innermittfältet tycker jag att den svenska startelvan ikväll har givit sig själv. Att Samuel Holmén hjälper Behrang Safari att hantera Lahm och Müller är nog en förutsättning, och ett lag som har en jagande Johan Elmander i fronten kommer aldrig att vara helt utan chans.

Men det är som det är med fotboll.

Matchbilden formas och spelrytmen sätts i stort sett alltid centralt på mittfältet. Förlorar man den delen av planen så förlorar man i de allra flesta fall också matchen.

Hade vi ställt upp med Kim Källström och Anders Svensson – förstärkta av centerande yttrar – hade jag i alla fall känt mig någorlunda trygg i att vi hade kunnat hålla spelet uppe någorlunda.

Nu vet jag verkligen inte.

Är Pontus Wernbloom (26) tillräckligt kvick i huvud och fötter för att hinna få tag i matchen? Har Rasmus Elm (24) psyke för att gå in på Olympiastadion och prestera på absolut maxnivå?

Så här långt in i sina karriärer har ingen av dem givit oss entydiga svar på den typen av frågor.

Erik Hamrén har sett över sina möjligheter och alternativ, och kommit fram till en lösning som väldigt få andra svenskar hade valt.

Ikväll kan vi bara hoppas att det är han som har rätt och alla vi andra som inte riktigt förstår, att svensk fotbolls viktigaste beslutsfattare faktiskt även är den som begriper den här sporten allra bäst.