Omöjligt uppdrag

Erik Niva om hur dinosauriernas dinosaurie blev en av världens modernaste tränare – och varför han ersatt en sann dinosaurie

Kommer vara i fokus i kväll David Moyes gör i kväll sin första ligamatch vid rodret för United då mästarna inleder säsongen borta mot Swansea.   Kommer vara i fokus i kväll David Moyes gör i kväll sin första ligamatch vid rodret för United då mästarna inleder säsongen borta mot Swansea.

En omodern tränare med torftiga träningar, förutsägbar taktik, unkna motivationsmetoder och dålig koll på transfermarknaden.

Eller?

Sportbladets Erik Niva ser bortom fördomsmyterna och t­ittar i stället in genom dörrarna som förklarar varför Manchester United-ledningen utsåg D­avid Moyes till manager för Englands största klubb.

Mycket har sagts om David Moyes den gångna sommaren, men inga andra omdömen har fått lika stor spridning som de som kommit från den frispråkiga ­holländske coachen Raymond Verheijen.

Omedelbart efter att namnet på Manchester Uniteds nya manager offentliggjorts så avfyrade V­erheijen sin twitterkanon.

– Dinosauriernas dinosaurie får ett sexårskontrakt (!) som manager för en av världens största klubbar.

Holländaren höll sedan kvar fingret på avtryckaren, och när det stramade i Robin van Persies lår under en av försäsongsmatcherna föreställde sig Verheijen en skada beroende på överträning. Ny anledning att attackera. David Moyes och hans stab var clowner, hette det, metoderna de använde var förhistoriska.

– Så länge de här dinosaurierna fortsätter leva i förnekelse och ignorera det som händer i andra länder kommer aldrig något att förändras i Jurassic Park.

Omodern och inskränkt

Syrligheterna fick snabbt global spridning, mycket tack vare att de passade så bra in i den endimensionella mediemall där David Moyes redan placerats.

Numera ger det ena automatiskt det andra, samtidigt som det oundvikligen utesluter det tredje.

Fotbollsvärlden slängde ett snabbt öga på David Moyes och bestämde sig. Han var en rödhårig skotte som gillade att stirra ilsket och skrika högt, en tränare som gillade kollektivistisk, direkt och fysisk fotboll. Följaktligen var han också en omodern och inskränkt manager helt utan intresse för akademisk eller teknologisk utveckling.

Är det något som Manchester Uniteds nye manager måste vänja sig vid så är det hur underordnad verkligheten ibland kan vara i livet runt en av dagens globala superklubbar.

Hur det faktiskt är spelar mindre roll. Hur det uppfattas utifrån definierar allt.

Mot slutet av sin tid som manager i Everton fick David Moyes frågan om vad han egentligen var mest stolt över då det började bli dags att sammanfatta elva framgångsrika år i klubben.

Precis som vanligt befann han sig på träningsanläggningen Finch Farm, så han slog kort och gott ut med händerna och konstaterade:

– Det här stället.

Ska man förstå hur en manager tänker och arbetar räcker presskonferenser och sidlinjekameror bara till en viss punkt. Hur de ser ut och vad de säger är en sak – vad de i själva verket gör är en annan.

När David Moyes tog över Everton tränade klubben fortfarande på gamla Bellefield, en anläggning där fotbollsplaner luktade lera, styrketräning bedrevs med hantlar och rehabiliteringsperioder kretsade kring liniment och kylspray.

Det var en plats där det brasilianska världsmästarlandslaget tränade inför VM 1966, men det var inte en miljö där David Moyes såg sig forma en Premier League-klubb för framtiden. Därför prioriterade han bort några efterlängtade värvningar, och drev i stället på bygget av ett helt nytt träningskomplex, ett högkvarter detalj­anpassat efter hans egna visioner och hans egen kravbild.

Moyes lämnade till sist Finch Farm i maj 2013, men bygget står kvar som en fysisk förklaring av hans tränarfilosofi, en direkt­passage in i hans tränarhjärna.

Kontoret som brukade vara hans ligger allra längst in i byggnaden. Ett stort panoramafönster vetter ut mot träningsplanerna, som har exakt samma mått som den på Goodison Park. Bredvid dem ligger en specialbyggd löpkulle, som Moyes lät designa efter en av alla sina studieresor ut i världen.

Han har som princip att offra minst en av sina semesterveckor för att vidareutbilda sig som fotbollstränare.

Redan 1996 tillbringade han sommaren tillsammans med det tjeckiska landslaget under deras resa fram mot EM-final, och sommaren 1998 hade han skaffat sig tillgång till det franska lag som skulle komma att vinna VM-guld.

När han skulle fira bröllopsjubileum med sin fru tog han med henne till Italien, utan att först berätta för henne att resan inkluderade både den italienska cupfinalen och fortbildningsbesök hos de stora Milanoklubbarna.

Pamela Moyes var van vid det mesta, men blev överraskad när hennes make plötsligt ville börja förlägga semestrarna till USA för sex somrar sedan. Därifrån leddes väl ingen fotbollsutveckling?

Både ja och nej. Under VM 2006 hade Moyes blivit så imponerad och intresserad av det tyska landslagets fysupplägg att han ville börja samarbeta med samma amerikanska specialister som Jürgen Klinsmann använt sig av.

Lånar från NFL och NBA

Löpkullen utanför hans gamla kontorsfönster är byggd på en hybrid av kunskap som han tog med sig hem från USA, baserad på NFL-klubbarnas metoder för att bygga upp benstyrka och NBA-klubbarnas sätt att träna spänst.

När han ändå var igång passade han på att plocka med sig två fystränare och en näringsexpert från Los Angeles. De installerades lite längre ner i samma korridor på Finch Farm.

– Som en följd började vi prata om biomekanik på ett sätt som ingen annan engelsk klubb gjorde, om ”prehab” snarare än rehab. Vi strävade efter att bygga balettdansörer snarare än tyngdlyftare.

Under många år brukade Moyes själv alltid testspringa lagets löprundor innan han skickade ut spelarna på dem. Han ville försäkra sig om att de verkligen var tillräckligt krävande, utan att för den sakens skull innebära onödiga skaderisker.

Tankesättet finns kvar, men metodiken är utvecklad. Numera kommenderas spelarna att ha samma skor på sig genom en hel säsong av fystester, för att få genomgående rättvisande resultat. Inför varje träning kontrolleras lufttrycket i samtliga bollar, för att utslaget på olika passningsövningar ska bli identiskt. Träningsplanen är dessutom indelad i en sorts digitaliserat rutnätssystem – ännu ett lån från amerikansk fotboll – som gör det lättare att både precisera en uppgift och sedan mäta effekten av den.

Skulle vänsterbacken i hans juniorlag tveka i uppspelsfasen skulle Moyes ha tillgång till siffror som kvantifierade både hans bollbehandlingstid och hans passningshastighet. Skulle hans allra största anfallsstjärna vara på väg ner i skadlig överträning så skulle han veta om det.

Bokhyllan på David Moyes f­örra kontor var inte direkt överfull, men bredvid inramade familjefotografier och tre Manager of the Year-statyetter stod en svit böcker om idrottspsykologi.

I en av dem hade han själv skrivit förordet.

I slutet av 1990-talet blev prestationscoachen Michael Finnigan kontaktad av en ambitiös skotte som just blivit manager för Preston. Finnigan blev överraskad, var inte van vid att någon från den traditionalistiska brittiska fotbollsmiljön överhuvudtaget registrerade det han gjorde.

– Men David Moyes hade sett hur vi hade hjälpt snookerspelaren Jimmy White klättra från plats 40 till plats 5 på världsrankningen. Han var nyfiken, ambitiös och driven, och undrade om det fanns något där som kunde hjälpa honom.

”En skugga av dess ledare”

Vad skiljer de som faktiskt lyfter bucklor från de som nästan gör det? Golfaren Darren Clarke tillhörde världseliten i nästan 20 år och försökte vinna en major 54 gånger. Den 55:e lyckades han – strax efter att han också inlett ett samarbete med Michael Finnigan.

– Allt det vi gör på daglig basis drivs av en omedveten bild av var vi ser oss själva om 5, 25 eller 50 år. Om jag bara tänker på mig själv som en medelmåttig fotbollsspelare, varför ska jag då bry mig om att gå till en dietist?

– Men om jag tänker på mig själv som den allra bäste spelaren, då lägger jag en halvtimme om dagen på näringslära. Det är det här tankesättet som David Moyes utgår ifrån, och varje organisation blir också en förlängd skugga av dess ledare. Om han verkligen visar vägen förvandlas problem från hinder till kurvor.

Det är Michael Finnigan som förklarar, och det var ju även han som skrev den där boken som Moyes författade förordet till. De två männen har fortsatt sitt samarbete, och när Moyes väl satte ord på arbetet de gjorde så summerade de en annan av nycklarna till hans sätt att leda en fotbollsklubb.

– Som manager letar jag efter spelare som har förmågan att tänka själv, som klarar av att fatta beslut, att ta initiativ och att ta kontroll över en situation, att hitta en väg att vinna. Inget av det här utgår ifrån din naturliga talang.

”Hade svårt att hantera kraven”

Fokuseringen på förmågan att maximera sin potential har inte bara ramat in ­David Moyes ledarskap, utan hela hans idrottsliv. När han själv var spelare upplevde han att det som hindrade honom från att nå den yppersta eliten var de mentala bojor han bakband sig själv med.

– För mig var det svårt att hantera kraven som följde med matcher mot toppspelare inför en stor publik. Jag minns tydligt hur jag satt på spelarbussen på väg till en kvällsmatch. Jag satt där, och kände mig hemsk när elljusen blev synliga. Jag minns hur jag tittade på de där ljusen och önskade att de skulle sluta fungera framför mina ögon så att matchen kunde blåsas av. För mig handlar framgång på idrottens högsta nivå om att ha en mental styrka som försäkrar att du klarar av att spela på 100 procent av din förmåga när det väl krävs.

 

På Evertons gamla träningsanläggning låg den assisterande tränarens kontor mittemot managerns. Där fanns det en whiteboard. När ritningarna för Finch Farm drogs upp insisterade David Moyes på att i stället få ett analysrum intill sig, fullpackat med både datoriserade utvärderingsprogram och folk med kompetens för att a­nvända dem.

På samma sätt som han sett till att ligga i framkant runt träningsmetodik och idrottspsykologi har han varit en banbrytare med sitt förhållande till matchanalys. Han började använda datorprogrammet Prozone i Preston för mer än ett årtionde sedan – som enda manager utanför Premier League – och har sedan dess fortsatt uppgradera sin mjukvara både bildligt och bokstavligt.

Hans veckoschema tenderade att innehålla minst tio timmar i det här rummet, berättar en av Evertons analytiker, James Smith.

– Han går igenom videorna i extrem detalj. Han stannar filmen, spelar den igen, går igenom den långsamt, från en annan vinkel... Den traditionella managern – han som åker hem klockan två eller tre på eftermiddagen – skulle inte kunna vara längre bort ifrån det.

Granskningarna riktar in sig på både det egna laget och de kommande motståndarna, och har som huvudsyfte att utforma en specifik matchplan på både kollektiv och individuell nivå.

Plockar bort Bale och Silva

Många har sett på Everton som ett ganska enkelspårigt lag, men sanningen var snarare den motsatta. Carlo Ancelotti brukade referera till Moyes som den taktiskt svåraste motståndaren i Premier League, på grund av hans förmåga till justeringar och variationer. Både Gareth Bale och David Silva har haft för ovana att vara osynliga mot Everton, då de har funnit sina vanliga spelytor blockerade.

– Inför en match mot Tottenham är det ofta den typen av information han vill ha av oss: En utvärdering av var Bale egentligen plockar upp bollen, snarare än var man tror att han brukar operera, säger Steve Brown, en annan av Evertons videoanalytiker.

Förra hösten var Moyes inne i sin genomlysning av Chelsea, då han fastnade vid ett av målen de släppte in i en Champions League-match mot Juventus. Situationen uppstod som en följd av en särskild sorts diagonallöpning mellan ytterback och innerback av Fabio Quagliarella.

Moyes hackade sig fram genom repriserna ett dussintal gånger. Därefter kallade han först in den kroatiska anfallaren Nikica Jelavic i analysrummet, för att sedan skicka ut honom på träningsplanen med tydliga instruktioner.

En dryg vecka senare gjorde Jelavic mål på Southampton efter en särskild sorts diagonallöpning mellan ytterback och innerback.

I tränarkorridorens mynning på Finch Farm ligger slutligen ”The Secret Room”, det låsta konferensrummet där Everton formulerar och förvarar sin värvningsstrategi.

I samband med flytten till det nya högkvarteret såg David Moyes till att utöka, utveckla och uppdatera klubbens scoutingsystem. Där det tidigare fanns gamla trotjänare med block och kulspetspenna finns det nu akademiskt utbildade killar som katalogiserar världens samlade vänsterfötter i sina smartphoneappar.

När Moyes lämnade klubben hade Everton ungefär 1 000 spelare på aktiv bevakning, såna som sågs som potentiella nyförvärv på kort eller lång sikt. De dussin som kunde bli aktuella redan i nästföljande transferfönster fick samtliga sina matcher bedömda enligt en utförlig checklista som Moyes tagit fram.

Proceduren krävde både tid och resurser, men bedömdes ändå som nödvändig. Everton förblir en klubb som arbetar på den ekonomiska marginalen och helt enkelt inte har råd att misslyckas med sina värvningar.

Innan de bestämde sig för att betala 50 miljoner kronor för Joleon Lescott studerade de honom live 24 gånger. Moyes var personligen på plats på 8 av hans matcher. De vågade spränga sitt transferrekord för Marouane Fellaini först då de konstaterat att han gång på gång fick bättre siffror på den obligatoriska checklistan än någon annan av spelarna de studerade.

Inför EM förra sommaren gästade Moyes en tv-studio, där han ombads peka ut turneringens genombrottsspelare. Han valde Mario Mandzukic, en halvt okänd forward från Wolfsburg. Ett drygt år senare hade kroaten både toppat EM:s skytteliga och gjort mål i Champions League-finalen.

Auran kring United har förändrats

Många har tolkat Manchester Uniteds inaktivitet på sommarens transfermarknad som ett tecken på att David Moyes varit dåligt orienterad i den internationella övergångsdjungeln. Det är en missuppfattning.

Däremot är dagens övergångscykler ofta väldigt utdragna, och Moyes har därför fått ­ärva de värvningsstrategier som Alex Ferguson och klubbens förre chefsscout Jim Lawlor skissat upp. Dessutom är han instinktivt skeptisk mot snabba affärer, föredrar att utveckla spelare framför att köpa sådana som inte hunnit övertyga honom.

– En manager lever och dör genom sina värvningar. Köper du rätt spelare kan du lyfta ditt lag till nästa nivå. Men köper du fel spelare kastar du inte bara bort pengar – du riskerar dessutom balansen både på planen och i omklädningsrummet. Ibland är faktiskt den bästa värvningen den som inte genomförs.

Det går naturligtvis inte att garantera att David Moyes kommer att lyckas på sitt nya jobb. Tvärtom är utmaningen han står i­nför unik, och på sitt sätt omöjlig.

Krasst sett har han nog redan försvagat Manchester United, enbart genom att inte vara Alex Ferguson. I samma ögonblick som den 20-åriga framgångsgarantin hävdes började också omvärlden se på klubben på ett annat sätt.

Auran har förändrats. Det kommer inte längre kännas förutbestämt att ett motståndarlag ska släppa in avgörande mål i den 93:e minuten på Old Trafford, och det kommer knappast heller vara självklart för en supertalang att skriva på för Manchester United eftersom managern beordrar dig att göra det.

Fotbollsvärlden slängde ett snabbt öga på David Moyes och bestämde sig. Genom ett snedvridet förstoringsglas såg den en manager som var passé innan han ens h­ade börjat, under press innan han hade förlorat en enda match.

Plötsligt är inte Moyes längre mannen som utsetts till Premier Leagues bästa manager tre gånger om, en av ligans allra mest metodiska, vetenskapliga och progressiva tränare. I stället har han förvandlats till en förhistorisk dinosaurie på rak kraschkurs mot fiaskoberget.

Det är som det är. Det blåser på toppen, och det enda man kan göra åt saken är att försöka ta kontroll över vindmaskinen.

Trots att Sir Alex Ferguson tog Manchester United till framkanten under drygt 25 år av intensiv fotbollsmodernisering målades han ändå ofta upp som föråldrad och förändringsfientlig.

Han tog det för vad det var, njöt av att dränka vanföreställningarna i framgångar.

Inför sin sista säsong som manager höll han tal på Manchester Uniteds årsgala. Han refererade då till sig själv som ”en dinosaurie, en fullständig dinosaurie”.

89 poäng senare stod han där som Premier League-mästare för 13:e gången.

När den röda armén därmed tog farväl av honom i samband med den allra sista matchen i West Bromwich var bortasektionen överfull av tacksamma plakat och banderoller.

På den allra största stod det: ”Tack ska du ha, dinosaurien. Du gjorde oss till vinnare och du fick våra drömmar att besannas”.

Källor: ”They Did, You Can” ­(Finnigan), ”The Nowhere Men” (Calvin), Financial Times, The Times, The Independent, ­Liverpool Echo, Liverpool Daily Post, Manchester ­Evening News, Lancashire Evening Post.

Moyes tuffa start på Old Trafford

Wayne Rooney

Från det att han klev in på Old Trafford den 1 juli har David Moyes haft ett stort problem hängandes över sig: Wayne Rooney. Anfallaren hamnade på kant med Sir Alex Ferguson under våren och rapporteras vilja lämna United. Moyes har beslutsamt upprepat att engelsmannen inte är till salu och har lyckats hålla fast i Rooney – än så länge.

 

Uteblivna transfers

Först var det Thiago ­Alcantara. Sedan Cesc ­Fabregas. Och sedan de gamla Everton-adepterna Leighton Baines och Marouane Fellaini. Ingen av de ­affärerna har dock gått i lås och United-supportrarna väntar fortfarande på sommarens första nyförvärv. Och med bara dryga två veckor kvar på fönstret börjar tiden rinna ut...

 

Försäsongen

Sju träningsmatcher – tre förluster och bara två segrar. Det är många fans som har oroat sig över de uteblivna resultaten under försäsongen. Manchester United såg dock bättre ut mot Wigan förra helgen då de spelade hem Community Shield efter 2–0 mot Wigan och det är ingen som kommer minnas matcherna i juli om det lyfts titlar i vår.

 

Säsongsinledningen

Det har beskrivits som den tuffaste säsongsöppningen i Premier League historia. Och det är knappast en underdrift. I kväll spelar Manchester United borta mot Swansea i Wales och nästa helg tar de emot Chelsea med nygamle managern José Mourinho på Old Trafford. Sedan väntar ­Liverpool borta, Crytal Palace hemma och Manchester City borta i vad som är mästarnas fem inledande ligamatcher. Att gå ­genom den starten utan att tappa poäng är i det närmaste omöjligt – men om det blir för många tappade pinnar och United ­halkar för långt efter direkt i titelracet lär det höjas kritiska röster mot Moyes styre.

Senaste nytt
SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Om Aftonbladet