Totti har blivit en jätte i lilleputtland

SPORTBLADET

EM-året är här. Vintern är så kort, våren kommer fort och den 9 juni springer de himmelsblå ut på planen i Bern för att möta Holland i sin premiärmatch. Utan Totti.

Om det var någon som trodde att ”i romanisti” är ledsna eller besvikna över att Francé inte spelar i EM, är svaret nej.

Inte det minsta.

Det är nämligen deras fel eller förtjänst att han uteblir.

Roma och romarna har svalt Totti med hull och hår. De har upphöjt honom till kejsare av Rom. Francesco Totti skulle ha kunnat bli världens största spelare. I stället har han blivit en jätte i lilleputtarnas land, mer eller mindre självmant.

Han är ju själv romare. Och det är någonting i det romerska sinnelaget som står emot all förändring och framåtanda.

Om man har det fint i Rom och ett ganska fett kontrakt och alla man möter tycker man är bäst i universum och 200 lokala radiostationer talar om en hela dagen och frugan har ett bra jobb på tv och ungarna börjar jollra på romanesco. Vad i hela friden ska man då någon annanstans att göra?

Jag bara frågar?

Har vunnit allt han kan som romare

2006–2007 var Tottis bästa säsong någonsin. Ingen vet vad som skulle ha hänt i VM, om inte just han hade satt den där ödesdigra straffen mot Australien.

Och trots ankelskadan och den inopererade metallplattan, blev Totti skyttekung i ligan och vann Guldskon som de europeiska ligornas bäste målskytt 2007.

Mer än så kan han inte vinna som romersk legionär. Guldbollen kommer aldrig att bli hans och inte Fifa World Player, särskilt inte om han avstår från landslaget. Förr var han för drulig, spottades och satte armbågar i magen på folk, förolämpade domaren och gjorde mer eller mindre obscena gester.

Nu har skador, generösa reklamkontrakt och familjeliv tydligen tagit bort en del av hans hunger. Totti har börjat leva på sin egen myt.

Han har blivit en av modern fotbolls mest omoderna ikoner.

”Den som rör Totti dör” står det ibland på banderollerna på Olympiastadion. Ingen här skulle förstå eller förlåta om han gav sig av för att pröva sin talang någon annanstans eller om han satsade allt på landslaget. Och Totti kan inte frigöra sig.

Ingen jag träffar utanför Rom gillar Totti. Det kan bara bero på att han så till den grad är en del av den här galna gamla stan, att både han själv och allt som omger honom är obegripligt en kilometer utanför Roms ringväg. Rom älskar folk till döds, låser in dem i den djupa folksjälen. Och den är bottenlös, trångsynt och lite svampig i mitten.

Daniele De Rossi på väg att axla manteln

Den 20 juli 2007 tillkännagav Totti att han slutgiltigt lämnar landslaget. 20–07 2007. Undrar om han medvetet valde ett så symboliskt datum för en så avgörande reträtt.

Min kropp får avgöra, sade Totti. Jag orkar inte med både Roma och landslaget och det är Roma som har högst prioritet.

Totti har gett Roma allt. Med honom som härförare har romarna vunnit ett scudetto, två italienska supercuper varav en mot Inter 2007 och mycket mer. Klubben slåss i ligatoppen och är fortfarande konkurrenskraftig i Champions League. Real Madrid väntar i februari.

Men med Roma blir Totti aldrig större än vad han är eller en gång varit. Daniele De Rossi är på god väg att axla Francés plats i laget och Francé själv är snart mer känd som reklamfilmsfigur för en stor teleoperatör tillsammans med Ilary och Gattuso, än som en av italiensk fotbolls mest begåvade spelare genom tiderna.

Vill du verkligen ha det så Francé?

Varför följer du inte med till Bern?

FAKTA

Hetast

1) Kaká.

Stämmer en dubbelgångare i Brasilien som vikt ut sig i ett gaymagasin.

2) Dubai.

I ökensanden laddar Milan för seriestarten.

Kallast

Paris–Dakar.

Terrorhot gör att det legendariska rallyt ställs in.