Krönika

Kristina Kappelin

Han fick en begravning värdig en fotbollsstjärna

SPORTBLADET

När en ”tifoso-hövding” dör, får han ett högtidligt avsked.

I går begravdes en av Romas största supportrar med pompa och ståt.

”Mortadella, Re di Roma”. När Fabrizio Carroccia drog sitt sista andetag natten till tisdag, började snabbt hundratals sms vina genom etern i den eviga staden.

”Mortadella orkade inte länge”.

”Mortadella är borta”.

”Kungen av Roma har lämnat oss för alltid”.

I en kyrka intill sjukhuset anordnades i all hast en likvaka, som avslutades först några timmar före begravningen i går eftermiddag. Inför Mortadellas gråtande familj, tog hundratals tifosi avsked av den i dubbel bemärkelse store och tunge supportern, som alla kände, älskade eller fruktade. Romas klubbpresident Rosella Sensi och hennes mor hörde till de mer kända besökarna.

För tio dagar sedan begav sig före detta och nuvarande Roma-spelare till sjukhuset i samlad tropp för att hälsa på Mortadella och ge honom en tröja som alla hade skrivit sina namn på. Inte ett öga var torrt. Mortadella grät i sin sjukbädd. Det var sannerligen inte första gången han träffade ”la Magicas” vapendragare, men alla visste att det var den sista.

Spelarna och klubben måste ha känt det som en känslomässig och moralisk plikt att ge någonting tillbaka till Er Mortadella, som gett så mycket till dem. Aldrig någonsin hade ett ont ord om Il Capitano kommit över hans läppar. Roma var Er Mortadellas enda stora, oövervinnerliga kärlek.

Den bedrar man inte, vare sig i ord eller i handling.

Vanskapt pekfinger

Varför kallades han Mortadella? Därför att Fabrizio Carroccia hade ett vanskapt pekfinger, som var uppsvällt som en korv. Han blev bara 46 år, men ingen kommer ihåg en Roma-match utan honom, vare sig hemma eller borta. Få är de gånger han inte syntes till på Trigoria, i samband med träningar eller bara för sällskaps skull. ”Er Mortadellas” lite släpiga röst hördes så gott som dagligen i alla lokalradioprogram om Roma. Han var en sådan som fick åka med på triumfturen runt Rom när La Magica vann ligan 2001, en som var med på efterfesten, en som visste så mycket om vad som pågick bakom kulisserna att han hade inflytande i klubben.

Somliga påstår att Er Mortadella inte var Guds bästa barn. Men vem är egentligen det?

Det är inte att undra på att Francesco Totti, Daniele De Rossi, men även Aldair och Bruno Conti satt i första raden i går eftermiddag, när Er Mortadellas begravning gick av stapeln i San Lorenzo fuori le Mura klockan halv fyra. San Lorenzo är en av de sju kyrkor som en katolsk pilgrim enligt seden måste vallfärda till i Rom.

Men i går vallfärdade fotbollsstjärnor, Romas men även andra klubbars tifosi, för att ta avsked av en man som bidrog till Romas myt och själv blev en myt tack vare Roma. Kyrkogårdens cypresser stod raka mot himlen som en högtidlig, mörkgrön vaktparad, när Er Mortadellas kista bars in i kyrkan, täckt av Romas röd- och senapsgula flagga. Tusen deltagare sjöng sånger och ropade ut talkörer. Ytterligare några hundra tog avsked när likbilen stannade till nedanför Olympiastadions Curva Sud, Er Mortadellas kungarike, på väg till kyrkan.

Ansiktslös massa

Faktum är att Fabrizio ”Mortadella” Carroccia fick en begravning värdig en stor fotbollsstjärna. Somliga skulle kanske ha sagt värdig en stor ”tifoso”, men supportrar behandlas oftast som en ansiktslös massa. Tidningsartiklarna, radiosändningarna och uppbådet på begravningen säger mycket om hur ”il calcio” fortfarande kan få en liten man att känna sig stor. I Rom rasade nyheten om åtalet mot Berlusconi, men i San Lorenzo fuori le Mure kunde ingen stjäla föreställningen från Er Mortadella.

I kväll möter Roma ukrainska Sjachtar Donetsk i åttondelsfinalen i Champions League.

Om det hålls en tyst minut, är det för Er Mortadella. Om Roma inte vinner, är det risk att han återuppstår.