Sandlin: Banguras och Mutumba överlägsna

SPORTBLADET

Som den amerikanska presidentdottern och kolumnisten Alice Roosevelt Longworth nån gång skrev: ”Att göra förutsägelser är svårt, särskilt om framtiden”.

Förmodligen var det allsvenskan i fotboll hon tänkte på.

Ty nu kommer den tid då vi inte har en aning om vilka spelare klubbarna kommer att ha kvar om två månader. Alltså när transferfönstret stänger 31 augusti.

En i högsta grad intressant fråga för det AIK som nu besegrade Halmstad borta med 3–1 och inte längre är allsvenskans sämsta bortalag.

Svar på tal brukar ju komma snabbt. Svar på förtal kan komma ännu snabbare.

Speciellt om man, som de båda AIK-Banguras, får hjälp med manuset av en gammal journalist – fd redaktör Alm från Tidningsmakarna, numera Gnaget-tränare.

Banguras gav svar direkt

För knappt två veckor sedan, efter AIK:s 3–0 och åtta magiska Bangura-minuter hemma mot IFK Norrköping, skrev jag att det var knappast någon risk att de båda målspottarna skulle försvinna från AIK:

”Först måste nr 19 Teteh och nr 20 Mohamed börja leverera på bortaplan också. Mystiskt bortasvaga AIK har bara gjort tre mål på bortaplan. För att lyckas i den stora fotbollsvärlden måste man även kunna hantera bortamatcher.”

Aha, så enkelt – kanske dom tänkte. Och så kom svaret, uppdelat i två brev.

4 Det första, poststämplat i Trelleborg 26 juni: Trelleborg–AIK 1–2 (1–1 Martin Lorentzson, pass Martin Mutumba, 1–2 Teteh Bangura, pass Martin Mutumba).

4 Det andra, stämplat i Halmstad 3 juli: Halmstad–AIK 1–3 (1–1 Mohamed Bangura, pass Teteh Bangura sedan han faktiskt HALKAT fram målpassningen, 1–2 Teteh Bangura, pass Martin Mutumba, 1–3 Teteh Bangura, pass Martin Mutumba).

Efter att tidigare under säsongen inte vunnit en enda bortamatch har AIK nu två bortamatcher i rad inte bara vunnit utan gjort det genom att vända 0–1-underlägen.

Bala var bra – men överglänstes

På Örjans vall, där matchen började i strålande sol och slutade i strilande regn, mötte AIK ett HBK där tränaren Pep Clotet Ruiz slängt alla sina spanska idéer och nu tvingats återvända till de halländska rötterna med snabba omställningar och långa bollar framåt.

Det gick till en början rätt bra, och entusiasmen minskades inte direkt av ett straffmål efter en dryg kvart.

Yttermittfältarn Kujtim Bala var här länge matchens bäste spelare, men han skulle komma att överglänsas av de båda Banguras – och av en yttermittfältare i motståndarlaget: Martin Kayongo-Mutumba, han som nu passat till fyra av AIK:s senaste fem bortamål.

Från fotbollsmatcher bär man alltid med sig minnesbilder, och det jag nu ska berätta om hände 17 juli 2003. AIK hade förlorat mot IFK Göteborg i en stundtals riktigt dålig 0–2-match, och jag stod vid konstgräsplanen bakom Råsunda och väntade på en taxi, när Martin Mutumba kom förbi på väg hem efter sin blott femte allsvenska match som inhoppare.

Jag citerar ur Sportbladet: ”En förkrossad yngling på väg hem med väska över axeln och utan framtidstro i blicken. AIK:s jättelöfte Martin Mutumba, 18 sen en månad.

– Katastrof! säger Martin Mutumba, som fick uppleva det unika i att både bli inbytt (nionde minuten) och utbytt (75:e) i sin totalt femte allsvenska match.

Inte alls katastrof, tröstar jag.

AIK:s lille lovande tekniker som ersatte den korsbandsskadade Andreas Andersson visade flera gånger i första halvlek, varför Mr Money tror på honom. Att orken tröt i andra är inget att säga om.

Unge Mutumba kom att bli inblandad i förspelet till Blåvitts första mål, en av en viss Martin Hansson från Holmsjö felaktigt dömd frispark sedan Mutumba mycket elegant och helt enligt reglerna sprungit ikapp IFK:s Hjalmar Jonsson och snott bollen. Kanske är det detta Martin syftar på med ordet ´katastrof´.”

Jag hinner också berätta för Martin Mutumba att det finns större spelare än han som blivit både in- och utbytta

i högre sammanhang än detta. Alessandro Altobelli, alltså.

VM-finalen 1982 i Madrid, Italien–Västtyskland, in i 8:e, ut i 88:e, däremellan 3–0-målet.

”Allt syns inte i poängligan”

I AIK:s lag den här julitorsdagen spelade en mållös toppforward vid namn Andreas Alm, i dag Martin Mutumbas tränare. I helgen presenterade just denne Alm statistik på hur viktig Martin Mutumba är för hans lag.

– Allt syns inte i poängligan, som han sa.

Efter de tre målen på Örjans vall kan Andreas Alm i alla fall konstatera att Martin Mutumba varit på plan vid 14 av Bangura-duons 15 sammanlagda mål.

Så även om vägen till det nya AIK varit slingrig för Mutumba – via Finland och Ungern och gud vet vad... – så verkar han nu ha hittat rätt.

HBK, då?

Mycket enkelt: man kan inte lämna walk over efter halva serien.

Även om det är en bit upp till Trelleborg och Mjällby på 14 poäng, så är det hela 45 poäng kvar att spela om

Någon gång måste det väl vända... Eller?