Laul: Soppan drar ett löjets skimmer över svensk fotboll

SPORTBLADET

Som så ofta när något går åt helvete börjar de inblandade skylla på varandra.

Där befinner sig svensk fotboll just nu.

Hårdast slår det mot högsta hönset Lars-Åke Lagrell som är inne på sista året som ordförande för Svenska Fotbollförbundet.

Trots att han förtjänar ett värdigt avslut kommer många minnas honom som förbundsdiktatorn som försökte tysta fotbollspubliken om inte det pågående kaoset får en omedelbar lösning.

Det börjar bli tjatigt att skriva om det här eftersom jag känner att jag inte gjort annat senaste veckorna. I en av texterna oroade jag mig för att svensk fotboll var på väg ner i något vi inte kunde föreställa oss i vår sjukaste fantasi – ett hor- och svordomsträsk.

Då trodde jag att klubbar, matchdelegater, domare, kommittéer, nämnder och förbundsfolk – som gemensamt beslutat att kränkade ramsor från läktarhåll ska anmälas – skulle agera snabbt och enat och komma med tydliga besked om vad som gäller.

I stället har kaoset eskalerat.

AIK riskerar böter för klackbanderollen ”En jävinstans med beslut utan substans – Disciplinnämnden”, Helsingborg anmäldes i går för banderollen ”Disciplinnämnden tänk om – yttrandefriheten är en grundlag”.

Samtidigt, på Gamla Ullevi, anmäldes inte Djurgårdsfansens ”Martin Hansson jävla hora”. Den banderollen missade matchdelegaten och då hjälper tydligen inga efterhandsbevis i världen.

Har matchdelegaterna hål i huvudet?

I AIK och HIF-fallen måste man fråga sig om de aktuella matchdelegaterna har hål i huvudet, de verkar i alla fall inte känna till Sveriges grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Om inte fansen kan uttrycka sina åsikter via banderoller på läktaren, hur ska de då uttrycka sina åsikter?

Att matchdelegater är inne och tassar på de här områdena för SvFF:s räkning är så snett att man undrar om de rekryterats från Nordkorea. Skit samma om de anmäler i enlighet med något direktiv, även en matchdelegat kan väl tänka själv?

Att fotbollen försöker få bort ramsor och plakat om att ”Martin Hansson är en hora” känns mer självklart. Varför sjunger vuxna män sådant? Men exakt vad gäller? ”Domarjävel” är också anmält vilket är helt uppåt väggarna tokigt och skrattretande – vill klubbarna ge sig själva böter för att några i publiken skriker ”domarjävel” vid en tveksamt dömd straff?

Dessutom flödar godtycket.

Proffsdomaren Markus Strömbergsson hamrade direkt fast att han inte tänker anmäla något:

– Under en match lyssnar jag inte på vad publiken skriker. Jag är så fokuserad på att leda matcher att jag inte hör det, menar Strömbergsson.

Jämför det med vad proffsdomaren Martin Hansson skrev i sin rapport efter Djurgården–Malmö:

”Minst tre gånger under matchen skanderar Djurgårdsklacken ’Martin Hansson jävla hora”.

För att undvika eventuella missförstånd upprepar jag att det inte är något Martin ska behöva höra på sin arbetsplats, det kan vara straffbart att kalla någon”jävla hora” i vanliga samhället. Poängen är godtycket: det blir böter beroende på vilken inställning domaren/matchdelegaten har.

Klubbarna tiger fortfarande, som vanligt när det bränner till är ingen klubbledare eller ordförande intresserad av att ta något ansvar för svensk fotboll. De klubbar som vill rensa upp bland läktarsånger och banderoller borde kliva fram offentligt och stå för det. Och vice versa.

Lars-Åke Lagrell får ta skiten

Disciplinnämnden, förbundet och framför allt Lars-Åke Lagrell får ta skiten och det kanske är oundvikligt. Men det är samtidigt lite tragiskt att bilden av Lagrell – han är inne på sista året som SvFF-ordförande – riskerar att bli bilden av diktatorn som försökte tysta en oliktänkande fotbollspublik.

Då uttrycker jag mig ändå försiktigt jämfört med hur hans beskrivs i mejl, artikelkommentarer och på internetforum.

Soppan drar ett löjets skimmer över svensk fotboll, framför allt när de inblandade nu börjat med den obligatoriska interna pajkastningen om vem som bestämt vad. Klubbarnas företrädare Tommy Theorin tycker att sunt förnuft ska råda (jo tjenare), Lagrell att den nya regeltillämpningen borde ha klubbats vid ett annat möte än där det nu togs, Tävlingskommitténs ordförande Gerhard Sager hävdar att alla klubbar varit överens vilket bland annat AIK och IFK Göteborg protesterar emot och så vidare, och så vidare.

Det enda positiva med denna komedi är att svensk fotboll trampat snett så till den milda grad att det inte finns någon annan utväg än att kommunicera glasklara besked i alla riktningar efter det extrainsatta krismötet som är planerat till nu på fredag.