Laul: Djurgårdarna lät högre än Bajen

Det de saknade i antal tog de igen i röststyrka

SPORTBLADET

Nya arena, gammal sanning:

Bjuder man in Party-Janne Andersson till en invigningsfest är risken överhängande att det är han som får fira till slut.

Robert Laul.
Robert Laul.

Efter att IFK Norrköping besegrat Djurgården med 2-1, och vi hade varit på presskonferens i något som påminde om en föreläsningssal på Rymdhögskolan, blev jag stoppad vid en utgång av en man som kunde misstänkas för djurgårdare:

Vad tyckte du? Vilka var bäst? undrade han.

Han syftade förstås inte på matchen utan ville att jag skulle jämföra Djurgården och Hammarby. Och om ni nu tvingar mig, är det där vi får börja:

Hammarby fyllde utrymmet med flest.

Djurgården fyllde tomrummet bäst.

Ursäkta att en göteborgare blandar sig i denna infekterade Stockholmsfråga med en krystad ordlek som tillhygge men jag syftar på publiksiffra respektive ljudkuliss.

Fler stolar gapade tomma när Djurgården premiärspelade jämfört med när Hammarby invigde arenan i går kväll: 29 175 mot 27 798.

Men det Djurgården saknade i antal upplevde jag att de tog igen i röststyrka.

Lät högre

Det lät helt enkelt högre, oftare och mer synkroniserat från de blårandiga jämfört med de grönvita.

Båda inramningarna höll internationell toppklass, och varför Djurgårdsklacken lyckades aningen bättre än Hammarbys klackar har jag en liten och högst ovetenskaplig teori om. Medan Dif hade samlat hela klacken längs hela södra kortsidan (den är dessutom större) hade Bajen delat upp sin mellan norra kortsidan och nordvästra långsidan. Den sistnämnda lösningen tycks kunna ge en del synkroniseringsproblem på det här stora evenemangsbygget.

Jag skrev i dagens krönika att Tele2 Arena ställer höga krav på spelare och publik. Den känns visserligen som en äkta fotbollsarena – men den gör sig bäst för stora matcher. Efter Djurgårdens premiär finns ingen anledning att ändra sig på den punkten: Det går att känna en viss oro över hur det blir här med knappt 10 000 på läktarna.

Obegåvat att hyscha

När vi ändå diskuterar publiken: IFK Norrköpings vita bortafölje (över 2000 personer?) ska förstås också lyftas fram.

Resultatmässigt slutade invigningshelgen ungefär lika illa för hemmalagen: Bajen tappade två poäng mot ett bottenlag i superettan, Djurgården förlorade med 1-2 mot ett starkt IFK Norrköping. Dessutom heter arenans första målskytt varken Kennedy Bakircioglü eller Erton Fejzullahu utan Imad Khalili – en historisk kalldusch.

"Peking" hade tydligare idéer om hur de ville anfalla medan Djurgårdens bästa stunder i matchen var när de drevs framåt av energin från läktarna. Men gula kort på det centrala innermittfältet gjorde att de tappade i duellspelet, och när ytterbackarna inte forsade fram som energifotbollen kräver, då kunde bortalaget omgruppera och ta över i andra halvlek (Andreas Johansson tog förstaduellen, Lars Krogh Gerson samlade upp andrabollarna).

Gunnar Heidar Thorvaldsson var ett hot hela matchen men lika begåvat som han slog dit segermålet, lika obegåvat var hans hyschande mot en Djurgårdsklack som dessbättre tog det oprofessionella uppträdandet väldigt professionellt. Thorvaldsson kunde varnats enligt regelboken men Stefan Johannesson lät det vara.

Å andra sidan upplevde jag Djurgårdens straff som ganska billig. Bollen tog visserligen på Mathias Floréns arm men den var inte i onaturlig position och han försökte dra undan den snarare än att "handen sökte bollen" som det heter enligt regeltolkningen.

Party-Janne ska fira

Andreas Johansson var iskall vid straffpunkten när han väntade ut David Mitov Nilsson och bredsidade in Djurgårdens första mål på Tele2 Arena.

Både Hammarby och Djurgården har missat klara målchanser och det beror självklart på att bägge lagen saknar formstarka avslutare men jag tror också att man kan skylla det på en viss ovana vid det plastiga underlaget: Simon Tibblings och Daniel Amarteys skott över mot tomt mål signalerade i alla fall om det.

Men, och detta är sedan gammalt: Bjuder du in Party-Janne Andersson till en invigningsfest är risken förstås överhängande att det är han som får fira. På presskonferensen efter matchen frågade jag hur:

– Jag vill inte prata högt om hur jag tänker fira det men det är klart…vi har ingen match på två veckor så jag tänker fira! sa Norrköpings-managern.

Hans tränarkollega i Djurgården, Per-Mathias Högmo, var av förklarliga skäl inte lika uppåt. Två raka förluster, Högmo-effekten tillfälligt avblåst (om den någonsin funnits) och i nästa match mot Helsingborg får laget klara sig utan både Andreas Johansson och Daniel Amartey som är avstängda.