Laul: Filmningar? Nej. Förstärkningar? Ja

SPORTBLADET

Vad har Sovjetunionens röda maskin, IFK Göteborg på 90-talet, Spaniens landslag, Barcelona och 2014 års version av Malmö FF gemensamt?

Jo, när de inte går att besegra så kommer anklagelserna om fusk som ett brev på posten.

Den här gången riktas ilskan framför allt mot Markus Rosenberg.

Jag friar honom.

Robert Laul.
Robert Laul.

Barcelona har anklagats för att vara i maskopi med Uefa, Spaniens landslag för att förstöra fotbollen med sidledspassandet, Blåvitt för att betala löner som ingen annan hade råd med och den röda maskinen beskylldes för både det ena och det andra under den långa hockeydominansen.

I regerande mästarna Malmö FF:s fall handlar det om att de får för billiga frisparkar.

En av de flitigaste kommentarsskrivarna på min blogg heter Morgan och är Elffsborgssupporter (tror jag). Genom åren har han visat sig vara en reflekterande och engagerad supporter som emellanåt gör en del kloka iakttagelser. Häromdagen kunde Morgan inte hålla sig utan föll ut i ett rasande angrepp mot Malmö FF.

”I match efter match filmar sig MFF till 90 procent av deras frisparkar på motståndarens planhalva. Jag önskar att någon jävel satte strålkastarljuset mot problemet att ett av Sveriges bästa lag får extra fördelar.”

”Herregud vad ni slänger er”

Morgan är inte ensam. Jag har sett liknande reaktioner i de sociala medierna, och en person som ofta nämns i detta sammanhang är allsvenskans kanske bäste spelare, anfallaren Markus Rosenberg.

Mot IFK Norrköping höll jag därför ett öga på just Rosenberg och eventuella frisparkar. Han fick fyra stycken med sig, är totalt uppe i tolv vilket är en mer än Moestafa El Kabir, en annan forward som brukar anklagas för att ramla lätt. Tre av gårdagens frisparkar var just sådana som kritiken handlar om: Rosenberg fick ett uppspel, tog emot bollen, en touch i ryggen, han föll och domaren blåste.

Det tydligaste exemplet var en situation i slutet av matchen när Rosenberg drev bollen längs kanten, Marcus Falk Ohlander kom farande, Rosenberg klev fram för att täcka bollen, tog smällen, föll och fick frispark på nytt. Malmö ledde då med 2–1 och matchklockan kunde ticka ytterligare ett par sekunder närmare full tid.

Efteråt stod jag i spelargången för att prata med Rosenberg. Då kom IFK Norrköpings Rawez Lawan förbi. Lawan och ”Mackan” känner varandra sedan tidigare, så nog var följande ordväxling lite med glimten i ögat men ändå:

Lawan: – Herregud vad ni slänger er!

Rosenberg: – Kom igen.

Lawan: – Man tror att båren ska åka fram varje gång.

”Mackan” tog det hela med ro och medgav att det är en viss taktik i det hela:

– Vi vinner och det är klart att vi försöker få med oss lite frisparkar i slutet när vi leder. Då blir det lätt att de gnäller.

IFK Norrköpings tränare Janne Andersson, som själv haft Rosenberg som spelare, tycker inte att det är någon stor sak, i alla fall inte i går.

– Han är en skicklig forward, han använder sin kropp på ett bra sätt, då får han ofta frispark, säger Janne.

Varför skulle han inte lägga sig”

Själv friar jag också Markus Rosenberg men skulle vilja sortera upp det hela:

Filmningar? Knappast.

Förstärkningar? Tveklöst.

Och varför skulle han inte? Även om han kan stå på benen när motståndaren kommit upp lite för hårt i ryggen har oddsen att behålla bollen under kontroll försämrats avsevärt. Då återstår att falla och domaren gör helt rätt som blåser frispark.

Totalt fick Malmö FF 13 frisparkar mot IFK Norrköpings tio. Men då ska man komma ihåg att MFF:s bollinnehav var 56 procent mot ”Pekings” 44 procent. Den som har bollen mest brukar få flest frisparkar.

Nä, motståndarna får allt hitta n­ågot annat att gnälla på – eller helt enkelt göra fler mål än de ­hittills obesegrade mästarna.