Robert Laul: MFF skriver historia

1 av 4
SPORTBLADET

MALMÖ. Vet ni vad ni gör Malmö?

Ni skriver historia.

Med era fötter.

Timmen innan avspark intervjuades Mjällbys tränare Anders Linderoth inför Malmö FF:s sponsorer.

Mår du bra?

– Ja ännu så länge, svarade Linderoth.

Han visste vad som väntade. Allsvenska guldsuveränen på bortaplan.

Laget som år på väg att göra det Djurgården gjorde 2003 och Zoran Lukic satte ord på redan inför säsongen:

– Vi ska leda serien från start till mål.

Det är elva år sedan.

Därför skriver Malmö just nu historia. Genom att vinna världens jämnaste fotbollsserie två år i rad.

Avvarade sin näst bäste

I dag med egenproducerade juniorligan som en bidragande del. Åge Hareide startade med Erdal Rakip, 18, Simon Kroon, 21 och Pawel Cibicki, 20.

Markus Halsti vilade ljumskarna på läktaren vilket fick det finländska folket att gå i taket:

– Han har blivit försvenskad, lät det på sociala medier.

Att han satt där med dunväst och långärmad tröja i Malmös varma höstsol borde stilla vårt grannland: Halsti ÄR från Finland, tvivla icke.

Mot Mjällby kunde MFF avvara sin näst bästa spelare, det räckte med att den bäste var på plan. Det är intressant att studera Markus Rosenberg. Han är bra, säger man, men varför är han bra? Få sätter ord på hur mycket han gör av en förhållandevis begränsad talang. Rosenberg är bra för att han är närvarande i spelet. Han är smart. Han förstår att det inte räcker med en bra mottagning eller passning, du måste befinna dig i nästa del av sekvensen och inte nöja dig. Veta vad som händer bakom dig. När Rosenberg nickar ner ett uppspel och känner att motståndaren är tätt i rygg så har han redan tagit nästa beslut, att göra sig spelbar igen. Se och lär, tv-spelande ungdomar.

Malmö blixtrade till

I dag fanns en annan spelare på planen med internationella kvaliteter. Christian Wilhelmsson har gjort fem mål på sju matcher och tillsammans med tränare Linderoth lyft Mjällby från nedflyttningsplats. "Chippen" startade till vänster på mittfältet men flyttades över till högerkanten för att slippa matchens spelare Anton Tinnerholm. Därifrån låg han bakom Andreas Blomqvist 1-0.

Där och då tog Malmöklacken i ännu mer. Sången ökade i styrka. Läktaren gungade trots underläget. Det var imponerande och jag är övertygad om att spelarna kände det.

Erdal Rakip är begåvad och kommer att bli bra men spelar gärna för svårt och det gjorde han ofta på Malmös centrala mittfält.

Men sedan, just när känslan var att Mjällby hade kontroll, blixtrade Simon Kroon till och Emil Forsberg löpte från en stillastående backlinje – 1-1. När du möter svenska mästarna går det inte att stå och sova. Jag förstår om det kan kännas som en ära att möta ett Champions League-lag men det måste du tänka bort på planen.

I pausen bytte Åge Hareide ut Kroon och Cibicki för att sätta in Isaac Kiese Thelin och Magnus Eriksson. Läs den meningen en gång till om ni inte förstår vad jag menar.

Massiv mangling

Efter en massiv MFF-manling vände Magnus Eriksson inåt, tog fram vänsterfoten och såg Rosenbergs löpning. Nicklobben över Mattias Asper skulle Björn Ranelid kunna skriva en bok om.

Efter Emil Forsbergs 3-1, assisterad av Rosenberg, sjöng klacken "Mästarna från Malmö här är vi" och hur objektiv du än är kunde du inte stå emot gåshuden eftersom du kan relatera till glädjen och känslan. Att några ramsor som sedan följde var IFK Göteborgs med utbytta ord bjuder vi gärna på i år.

Det slutade 4-1 efter att Forsberg gjort sitt tredje mål och det var en underbar fotbollslördag. Spelkvaliteten var långt ifrån den bästa men matchen spelades på en grön gräsmatta i slutet av september.

"Köp en traktor, köp en traktor, köp en plog och lite frö. För med skitlag på en plastplan kommer fotbollen att dö", brukar Helsingborgsfansen sjunga.

Det är för hårt uttryckt – exempelvis spelar Elfsborg, Djurgården och Hammarby idag på konstgräs – men idag var det fotboll i Sverige.

Jag älskar känslan.