Laul: Klimatet är en bortförklaring – frågan handlar om vilja och attityd

SPORTBLADET

2015 består allsvenskan av nio konstgräslag och sju gräslag.

Över hälften av matcherna spelas på plast – flest i världen.

Det är egentligen ingen klimatfråga ­utan handlar om tid, pengar och p­rognoser som slog fel.

Och framför allt: Krav från kommuner.

Robert Laul, sportreporter
Robert Laul, sportreporter

I juni när Bravida Arena invigs på Hisingen blir Häcken allsvenskans nionde konstgräslag säsongen 2015.

Det började på allvar redan 2002.

Lennart Johansson var ordförande för det mäktiga europeiska fotbollsförbundet, Uefa, och hans röst vägde särskilt tungt i Sverige.

På en presskonferens på Råsunda, där Svenska Fotbollförbundet bestämt sig för att sälja in konstgräset till föreningar, medier och fotbollsintresserade, sa Lennart:

– Vi vill att ungdomar ska vänja sig vid den nya typen av underlag. Utvecklingen går åt det hållet att inom tio år spelas nog de flesta EM- och VM-kvalmatcher på den här typen av underlag.

13 år senare vet vi att det inte blev så.

Har något tappats längs vägen?

Det är framför allt Sverige och Norge som har har gått ”all in” på konstgräs som underlag på elitmatcher. På Island spelar till exempel endast ett lag i högstaligan på plast (regerande mästarna Stjarnan FC).

Att konstgräs på många sätt har varit bra för svensk fotboll är nog alla överens om. Som träningsunderlag, som elitverksamhetsalternativ om vintern, är det solklart att under­laget hjälper till att utveckla och prioritera mer tekniska och bollskickliga spelare. På så sätt har Johanssons och SvFF:s satsning varit rätt och riktig.

Samtidigt måste frågan ställas om den nya generationens spelare har tappat något längs vägen. Något som handlar om inställning, närkampsspel och löpkapacitet. Kvaliteter som är viktiga när det kommer till en av kärnfrågorna: Vilken sorts fotboll är Sverige mest konkurrenskraftiga med internationellt?

Dagens fotbollsungdomar vet knappt vad grus är, och skönt är väl det – men om ­utvecklingen fortsätter vet de snart inte vad gräs är heller.

Förrän de ska vidare till större fotbollsländer.

Det finns dessutom forskning som visar att ständiga underlagsbyten ökar skaderisken, alltså inte konstgräset i sig utan skiftet mellan olika underlag.

Klimatet är ett icke-argument

Fortfarande är det gräslag som vinner allsvenskan. Inget gräs, inget guld. Det är gräslag som når de europeiska cupspelen (Malmö FF, AIK och Helsingborg under 2000-talet).

Undantaget som bekräftar regeln är Elfsborg som vunnit allsvenskan två gånger ­senaste nio åren och spelade i Europa League så sent som 2013. Även Elfsborg var emot att lägga konstgräs när det begav sig 2005 men kommunen ställde det kravet. Arenan skulle kunna användas för flera lag samt breddverksamheten. Konstgräs klarar 2 000 nyttjandetimmar per år – gräs 200–300 timmar.

Sportbladets granskning visar att resonemanget går igen på många håll där det byggts nya arenor: Kommunerna kräver konstgräs för att skjuta till mark och pengar.

Klimatet, som ofta hörs i debatten, är till viss del ett icke-argument.

Det går att få till grönskande gräsplaner överallt för A-lagsverksamhet på elitnivå – men en gräsplan kommer aldrig att ­klara 2 000 timmars aktivitet per år.

Lösningen är ålderdomlig

Den senaste varianten – hybridgräset – säljs in med 1 000 nyttjandetimmar om året.

Hybridgräs kan enkelt förklaras med att man sår naturgräs på ett konstgräs med värmeslingor. Underhållet är mer avancerat och dyrare samt mindre miljövänligt genom högre energiförbrukning. Det gör mig tveksam till att det verkligen är framtiden som en del personer i den här granskningen menar.

Ingen lösning som går att få till i Sverige blir helt perfekt, på så sätt spelar klimatet en roll. Det gäller att hitta den minst ­negativa.

Hur jag än vänder och vrider på det landar jag i att bästa lösningen är både ålderdomlig, bakåtsträvande och utan prefix: Den stavas gräs.

Inte minst för att fortsätta på den inslagna värvningsvågen: Locka hemvändare och stora namn till allsvenskan innan serien blir etablerad som ­”Europas konstgräsliga nummer ett”:

Mina motståndare i debatten har en slogan: ”Hellre konstgräs än dåligt naturgräs”.

Om utvecklingen ska vändas behöver inställningen förändras: ”Hellre ett naturgräs som inte alltid är på topp än det konstgräs som övriga fotbollsvärlden har ratat”.

Det förutsätter dock att föreningarna övertygar kommunpolitikerna om att det inte riktigt blev som man hade tänkt sig.