Laul: 0–0 var bra för svensk fotboll

SPORTBLADET

MALMÖ. Individuell skicklighet stod mot organisation och disciplin i årets första allsvenska tungviktsmöte.

Det slutade 0-0.

Det är bra för svensk fotboll.

Robert Laul.
Robert Laul.

Det var kallat till stormatch i allsvenskan med allt som kan följa på det: Eld och rök, flaggtifon och sång, förseningar inför båda halvlekar, 21 000 hemmafans på Swedbank stadion plus ett över tusen man röststarkt bortafölje.

Det var en ojämn men jämn kamp.

Det var det på planen också.

Åge Hareide skickade ut ett 4-4-2 med bolltryggare spelare på varenda position förutom Henok Goitoms och Ebenezer Oforis.

Andreas Alm ställde fram ett bättre organiserat 4-4-2.

Där MFF förlitade sig på individuella prestationer svarade AIK med disciplin över hela planen.

Snabbaste spelaren

Därför såg vi en första halvlek där hemmalaget radade upp halvchanser men bortalaget hade den tydligaste. Friläget Goitom vs Robin Olsen slutade dock 0-1.

AIK hade planens snabbaste spelare i Fredrik Brustad men på 45 minuter lyckades lagkamraterna inte söka honom i djupled en enda gång.

MFF hade planens skickligaste spelare i Magnus Wolff Eikrem som flöt fram över stora ytor men överallt han sökte sig gjorde AIK det trångt.

Allra farligast var Malmö FF när ytterbackarna Anton Tinnerholm och Yoshimar Yotún fyllde på och AIK fick problem med matematiken.

Medan MFF:s talang Erdal Rakip klarade sig bra på mitten (ersatte avstängde Enoch Kofi Adu) hade AIK-talangen Sam Lundholm svårare i den krävande miljön. Andreas Alm byte till andra halvlek – Mohamed Bangura in – var logiskt och fick effekt.

Med Bangura på planen hade MFF ett hot till att hålla ordning på, mittfältet drogs i sär, Ofori kom med i spelet oftare, matchbilden jämnades ut, Gnaget flyttade fram, det blev öppnare åt båda håll.

Ofori sköt från svår vinkel, Olsen styrde undan.

Tobias Sana sköt från nära håll, Patrik Carlgren reflexräddade.

Målvakternas match

Röken hade skingrats men målet som hängde i luften kom aldrig.

Eikrem gjorde ett bra försök på frispark, Bangura hade ett ett ännu bättre på halvvolley.

Men det här var målvakternas match, inte anfallarnas.

Åge Hareide tog ut Tobias Sana, bytte in Pawel Cibicki, det gav aldrig önskat resultat.

Senast AIK besegrade Malmö FF i allsvenskan på bortaplan hette Sveriges statsminister Ingvar Carlsson. Gnagets mittback Noah Sonko Sundberg hade precis fyllt två månader. Matchen i augusti 1996 slutade 3-0 inför knappt 3000 åskådare på Malmö stadion, målskyttar Gary Sundgren, Pascal Simpson och Alexander Östlund

19 år och 17 försök senare är Malmös svit obruten, AIK:s spöke lever.

Men att Gnaget hämtar poäng i Champions League-staden (de hade haft alla tre om en skarpare avslutare än Fredrik Brustad fått matchens två sista öppna lägen) är ett tecken på att regerande mästarna inte alls behöver vara så överlägsna som en del hoppas på och andra oroat sig för.

Det goda beskedet fick svensk fotboll i kväll, för en jämn guldstrid kommer alltid vara bra för allsvenskan.