En allsvensk match av internationellt snitt

LAUL: Intensitet och stenhårda dueller

1 av 2
Gustav Svensson varnades för närkampen mot Tinnerholm.
SPORTBLADET

GÖTEBORG. Åge Hareide valde en 3-5-2-taktik för att stoppa IFK Göteborgs offensiv.

Resultatet?

Blåvitt hade ett skott på mål på 90 minuter.

Malmö hade inte särskilt många fler men skjuter man som Yoshimar Yotún räcker det långt.

Efteråt, på presskonferensen när MFF hade vunnit med 1–0 och återtagit ledningen i den allsvenska tabellen, var Hareide och IFK Göteborgs tränare Jörgen Lennartsson överens i sina analyser.

– Det här var en match där duellerna höll internationellt snitt. Det var en bra domare, stämning på läktaren, precis som det ska vara. Jag önskar vi kunde få fler sådana här matcher för det gör både Malmö och IFK Göteborg bättre, sa Hareide och Jörgen Lennartsson nickade instämmande.

Jag ser inte heller någon anledning att protestera mot beskrivningen även om resultatet blev en match som var fattig på målchanser.

Men när ena laget ställer upp med mittfältsblocket Enoch Kofi Adu/Oscar Lewicki och det andra med Gustav Svensson/Sebastian Eriksson är det inte lätt att ta sig fram centralt.

Tog en spelvändning

Just Gustav Svenssons inledning var ett skolexempel på rejält mittfältsspel. Inom loppet av 13 minuter hade han svarat för tre direkta bollvinster men när Svensson körde över Anton Tinnerholm ute på kanten fick han ett korrekt gult kort vilket skulle komma att hämma hans spel, och innebar att Eikrem kunde ta mer plats i den viktiga ytan framför Blåvitts backlinje.

Det var en alltså en match med hög intensitet och stenhårda dueller där det enda målet kom efter ett av få passiva ageranden. Emil Salomonsson lät Yotun ta emot en spelvändning, lägga bollen till rätta och sedan prickskjuta 1-0 i John Alvbåges bortre gavel.

Det var ett klassmål, och till Salomonssons försvar får jag säga att det var nog ingen av de 17 000 människorna på Gamla Ullevi som såg framför sig att Yotún skulle vrida in bollen från det avståndet med vänstern.

MFF hade inför matchen fått en vilodag mindre, och kom dessutom från en annan tuff stormatch, 0-0-fajten mot AIK. Det syntes i andra halvlek där IFK Göteborg var laget med mest energi.

Etablera sig på offensiva

Jörgen Lennartsson bytte ut Gustav Engvall i pausen, anfallaren störs av problem med en menisk, smärtorna kommer och går.

– Det har fungerat tidigare och Gustav har gjort bra träningar i veckan. Men det var ganska tydligt att hans knä inte var riktigt redo för matchens intensitet, fart och tryck. Jag får ta på mig hans lite sämre prestation i första halvlek. Det var mitt fel som tog ut honom, sa Lennartsson.

Med Thomas Mikkelsen bredvid Lasse Vibe vann IFK Göteborg fler dueller, och kunde etablera spelet på offensiv planhalva på ett bättre sätt utan att för den sakens skull skapa de klara målchanserna. Farligast var Emil Salomonssons inlägg, och just Mikkelsen som hade en nick utanför i tredje tilläggsminuten.

Annars stod trebackslinjen i vägen.

– Malmö har tre väldigt bra mittbackar som det krävs extraordinär kvalitet att forcera, som Jörgen Lennartsson uttryckte det.

Med 3-5-2 får Markus Rosenberg en kedjekamrat samtidigt som Magnus Wolff Eikrem kan spela på sin favoritposition, som släpande anfallare. Men enligte Hareide var huvudanledningen dels en anpassning efter Blåvitt, dels att Rasmus Bengtsson är för bra för att sitta på bänken.

I nästa match mot Hammarby är Erik Johansson avstängd då han fick sitt tredje gula kort på tre matcher.

– Det är världsrekord, tre matcher, tre gula, sa Hareide och det lät på honom som att MFF då går tillbaka till 4-4-2.

Den som såg ut att trivas allra bäst i 3-5-2-systemet var Yoshimar Yotún till vänster. Nog för att han släppte till en del i defensiven men han deltog också i princip varenda anfall Malmö hade.

Det betydde tre poäng och seger i det tunga prestigemötet.