En Zlatan-referens: 'En riktig skitmatch'

Robert Laul: Talangens firande mot Blåvitts fans var korkat

SPORTBLADET

GÖTEBORG. Dålig spelkvalitet, lågt tempo, få målchanser, fula efterslängar, grinigt och irriterat.

Ursäkta franskan men som Zlatan Ibrahimovic skulle uttryckt det:

Det här var en riktig skitmatch.

Att två inhoppare till slut avgjorde den efter ett individuellt misstag var helt logiskt.

Jag tillhör absolut inte de som brukar spontangnälla på allsvensk fotboll. Tvärtom tycker jag att serien får oförtjänt mycket kritik av okunnigt folk som jämför med Champions League-kvartsfinaler och el clásicon.

Borde fått pengarna tillbaka

Med det sagt finns förstås matcher där publiken förtjänar att få hela entrépengen tillbaka, samt ersättning för både förlorad arbetstid och psykiskt lidande.

Göteborgsderbyt BK Häcken-IFK Göteborg var inte en sådan match.

Den var bitvis ännu sämre.

Åtminstone första halvlek, och sett till hur många kompetenta (i vanliga fall) spelare det fanns på planen.

Tappade boll åt båda håll

Det var en orgie i bolltapp vilket drog ner tempot och förstörde rytmen när lagen mest bytte boll med varandra.

Vi väntade på att matchbilden skulle sätta sig men det gjorde den aldrig.

Blåvitt hade problem att spela sig förbi Häckens förstapress, Häcken lyckades inte spela sig förbi Blåvitts sistapress.

Simon Gustafson var nonchalant och ofokuserad, Sebastian Eriksson slog passning efter passning i ingenmansland.

När möjligheten att avsluta plötsligt dök upp, tvekade spelarna.

Fler efterslängar än tuffa satsningar

När René Makondele fick halvlekens öppnaste läge var det inga höga odds på att strumprullaren skulle gå rakt upp i luften för att stanna i motvinden innan bollen med knapp styrfart landade nånstans på läktaren.

Jag tycker inte att den låga spelkvaliteten kan kopplas till ”derbykaraktär och närkampsspel”: Intensiteten var alltför låg och det var mer fula efterslängar än tuffa satsningar.

I 39:e minuten tog IFK-tränaren Jörgen Lennartsson fram ett anteckningsblock för att skriva upp det som inte fungerade inför paussnacket. Tre utslitna blyertspennor senare var han klar.

När domaren visade upp skylten med en tilläggsminut hördes en kollektiv suck från 9237 åskådare på Gamla Ullevi som hellre ville ut för att se vattnet rinna i kanalen eller något annat mer konstruktivt.

Tände till i andra halvlek

Inte heller på läktarna var det derbydrag även om Diego Luganos egen klack höll trumskinnet varmt.

I mitt block stod endast två spelare på efter första 45 minuterna: Mittbackarna Diego Lugano och Thomas Rogne. Båda spelade med stor auktoritet och gjorde få eller inga misstag på hela matchen.

På presskonferensen sa tränare Lennartsson och Peter Gerhardsson att de ägnade halvtidsvilan åt att prata om att höja kvaliteten. Lennartsson ville dessutom att hans Blåvitt skulle gå bredare med yttrarna Ankersen/Rieks för att söka fler spelvändningar.

Någon större skillnad blev det nu inte.

Däremot hände det betydligt mer i andra halvlek.

Blåvitt fick straff, Häcken protesterade men oklart varför, och Sebastian Erikssons vänsterfot revanscherade sig genom att trycka upp bollen i närheten av krysset.

Firade dumt mot Blåvita fansen

Simon Gustafson tog också revansch på sin egen misslyckade förstahalvlek när han kontrade in 1-1 men valde sedan att fira mot Blåvittklacken vilket fortfarande är korkat och onödigt.

Det väckte dock "bortafansen" som avslutade ljudstarkt, och snabbt förärade Häckentalangen med ramsan "Gustafson, kan du höra våran sång?".

Martin Ericssons inhopp lyfte Häcken ett snäpp men det var två IFK Göteborgs-inhoppare som skulle avgöra det här derbyt efter en plågsamt billig Häckenbjudning.

Vibe helt osynlig

I 87:e minuten tappade en oattackerad Samuel Gustafson bort bollen på egen planhalva, nyss inbytte Tom Pettersson slog en tittfintspassning till andre inhopparen Mikael Boman som rullade in 2-1 i fritt läge.

Jag vet inte om jag tycker att Blåvitt förtjänade segern, det här var en match inget av lagen förtjänade att vinna men det är de segrarna som brukar beskrivas som skönast. Efter att ha sett de blåvita reaktionerna vid slutsignalen tror jag att det stämmer.

Häcken har två poäng på fyra matcher och deras säsongsinledning får snart beskrivas som ett fiasko. IFK Göteborg har nio poäng och kan vara hyggligt nöjda.

– Poängmässigt är vi nöjda, defensivt är vi nöjda, lagmoralmässigt är vi väldigt nöjda, offensivt har det varit blandad kompott: Periodvis bra, periodvis mindre bra, summerade Jörgen Lennartsson.

En sak IFK-tränaren bör fundera på till nästa match är hur det ska bli fart på fjolårsskyttekungen Lasse Vibe.

Ett tag under matchen var jag tvungen att dubbellkolla om han verkligen befann sig på planen.

Å andra sidan: När dansken väl kommer igång lär Blåvitt lyfta ännu högre, och då är nio poäng på fyra matcher inte så dumt att ha på banken.