Laul: Jag förstår tanken ändå, MFF

Falkenberg var inte Malmös största motståndare

SPORTBLADET

FALKENBERG. Falkenbergs FF hälsade välkommen till allsvensk herrfotboll med sex dansande cheerleaders inför avspark.

Det var den lilla överraskningen denna galna kväll.

När hemmaspelarna dansat färdigt på planen hade de tagit poäng mot regerande mästarna – och publiken hade fått se sex spektakulära mål.

Helt oförberedda var vi nu inte.

Ifjol trycktes AIK dit med 4–1 på IP:n, att Falkenberg kan slå ur underläge är vida känt.

Kan ändå inte påstå att jag såg 3–3 komma.

Det gjorde nog inte FFF:s tränare Hasse Eklund heller.

– Den här matchen var som chokladhjulet på Liseberg. Man hoppades att det skulle stanna på rätt nummer. Nu blev det en sidovinst för oss, sa Eklund.

Låt oss ta det från början.

Efter Malmös segermatch mot Hammarby i måndags (3–1) hamnade jag i en hetsig Twitterdiskussion med ett antal hängivna MFF-supportrar.

Anledningen?

De gillade inte att jag dömt ut Jo Inge Bergets insats på högerkanten. Än mindre förtjusta var de i att Sportbladets jury underkände norrmannen som bara fick + i betyg.

Valet av Vindheim överraskade

Storsint som jag är öppnade jag för möjligheten att vi sett fel, och lovade att hålla ett extra öga på Berget mot Falkenberg.

Det behövde jag först inte göra eftersom MFF-tränaren Åge Hareide tydligen sett samma sak som jag själv noterat, att det var hög tid att släppa fram Agon Mehmeti i startelvan på Jo Inges bekostnad.

Inte så mycket att orda om, alltså.

Även på vänsterkanten var det nytt: Tobias Sana ut, Pawel Cibicki in.

Det skifte som överraskade mest var till höger i backlinjen där Andreas Vindheim ersatte Anton Tinnerholm. Lägg därtill att mittbacken Filip Helander var sjuk och Rasmus Bengtsson och Erik Johansson bildade mittlås tillsammans i en fyrbackslinje för första gången.

Jag förstår tanken bakom de många förändringarna.

Falkenberg var inte Malmös största motståndare, MFF:s fiende var den egna inställningen. In med tre hungriga bänknötare, och det problemet kunde vara löst.

”Inte nöjda med försvarsspelet”

Nu dröjde det visserligen inte länge förrän vi fick se Jo Inge Berget på planen i alla fall. Agon Mehmeti högg på ett inlägg, blev liggande i smärtor och fick bäras ut på bår. Tragiskt för Agon, och tråkigt för oss på läktaren då hans nio minuter varit pigga.

– Han fastnade i gräset och måste röntga foten, sa Åge Hareide.

Avbrottet innebar att den inledande MFF-djupledsstormen bedarrade, Falkenberg kunde sticka emellan med ett bra avslutsläge för Calle Wede men skottet gick över.

Ett så kallat momentum, matchbilden jämnade ut sig.

Om de offensiva förändringarna var tänkta att ge MFF energi, verkade bytena i backlinjen mest skapa förvirring.

– Vi är inte nöjda med försvarsspelet, framför allt inte i första halvlek, menade Hareide.

Inom loppet av två minuter hade MFF först tappat bort Christoffer Carlsson på bortre ytan, sedan släppt igenom Stefan Rodevåg till ett friläge centralt. 2–0 till Falkenberg efter 23 minuter, högeryttern Calle Wede bakom båda målen och han inte var färdig ännu.

Faktum är att den väldige (och väldigt nyttige) fotbollssvagabonden Hakeem Araba var nära att göra 3–0 strax innan paus men Robin Olsen kom snabbt ut på avslutet några meter från målet.

Åge Hareide skruvade om MFF i paus, plockade ut Vindheim, satte in Anton Tinnerholm, Magnus Wolf Eikrem tog ett steg tillbaka för att komma med mer i spelet, samtidigt som Tinnerholm flög fram som en kanonkula längs kanten.

Reduceringen (Berget) och kvitteringen (Cibicki) kom inom loppet av drygt två minuter, det var snabba kvalitetsmål båda två. Där och då kände nog de flesta att MFF tar det här till slut.

Men Falkenberg hade en klar idé om att såra Malmö längs kanterna, Calle Wede bytte sida och kunde hota i ytorna som uppstod bakom Tinnerholm. Nytt inlägg, ingen markering på Hakeem Araba och 3–2 satt genom en kraftfull språngnick.

4500 supportrar minus nästan 2000 MFF:are flög upp av glädje.

Berget skicka in MFF i matchen

Statistiken avslöjade att Malmö till slut vann bollinnehavet med 66–34 och hade hela 25 avslut mot mål. Att påstå att kvitteringen var rättvis är ingen överdrift. Men frågan är om inte FFF-keepern Otto Martler borde tagit Enoch Kofi Adus förvisso välplacerade yttersida från 25 meter?

Åge Hareide poängterade efteråt att han ville se matchen igen innan han analyserade den mer ingående men jag vet inte om han har så mycket för det. Vissa matcher lever sitt eget liv, liknar inte så mycket annat och säger inte så mycket om fortsättningen.

Falkenberg–Malmö 3–3 kändes som en sådan.

Men underhållande var det, inte minst duellerna mellan Araba och Oscar Lewicki där det såg ut att skilja en meter i längd. När Lewicki hoppade sköt Hakeem fram bröstet och vann duellen.

Jo Inge Berget? Jodå, han kvitterar ut en snäll trea i betyg tack vare sitt resoluta avslut som tog MFF tillbaka in i matchen igen.