Laul: Publikboom – men kan bli bättre

Finns ingen anledning att nöja sig här – många stolar gapar fortfarande tomma

SPORTBLADET

göteborg. Publikboom i allsvenskan där de flesta matcher numera spelas på vettiga arenor.

Det är bra.

Men det är inte tillräckligt bra.

Publikutvecklingen som ni kan läsa om här ger allsvenskan ett snitt på knappt 9 500 åskådare just nu, inte långt från svensk fotbolls egen drömgräns – 10 000 per match.

Med tanke på det galna guldrace som lär pågå långt fram på hösten är det inte otroligt att gränsen passeras.

Förklaringarna som nämns är många: Hammarbys comeback, Malmö FF:s Champions League-deltagande i fjol, allt mindre stök runt arenorna, dedikerade fans, storklubbarna går bra och de största föreningarna spelar i allsvenskan.

Men det finns ingen anledning att nöja sig här.

Fortfarande gapar alltför många stolar tomma varje match. Lag som AIK, Djur­gården, Elfsborg, Kalmar, Halmstad och Örebro med flera har plats för dubbelt eller åtminstone nästan dubbelt så många åskådare jämfört med deras respektive snitt.

Om alla arenor alltid skulle vara utsålda hade det inneburit ett allsvenskt snitt på nästan 18 000 åskådare, det finns som sagt mer att göra.

Reklamskyltar har tagits bort

För att nå ännu högre kanske det krävs ett mindre rörigt spelschema, och ett annat publiktänk när det sätts ihop. Hammarby har till exempel knappt någon bortamatch på helger i år. Jag vet att pusslet med polis, tv och Svenska spel är svårt att lägga men det borde inte vara omöjligt.

I dag är det oftast bekvämt och säkert att gå på allsvensk fotboll. De flesta föreningar har någorlunda nya arenor, nackdelarna är att de börjar se ungefär likadana ut. Charmiga, klassiska arenor à la Örjans Vall är lätträknade. Dessutom är det konstgräs på alldeles för många.

I går besökte jag senaste nybygget, Bra­vida Arena på Hisingen där Häcken håller till. Den är liten och tajt, enkel och trevlig.

– Vi behöver inte större – ännu, sa klubbdirektören Dennis Andersson.

På ena långsidan har reklamskyltarna tagits bort, och täcks i stället av identiteten klubben vill bygga: ”Här är alla lika olika och ingen är utanför. Vi är mångfald. Vi är fotboll. Vi är Hisingen”.

Bakom bortaläktaren finns en kiosk som inför varje match tapetseras med motståndarlagets färger. I går var den ljusblåvit eftersom Gefle IF var på besök, och hette Diohs hörna efter förre Häcken-spelaren Dioh Williams, nu i Gefle.

– Mot Hammarby var det grönt överallt här omkring, och vi spelade Bajen-musik, säger marknadschefen Marcus Jodin.

Har fått en ny inmarsch

SVT:s träffsäkra bloggare Elena Lövholm beskrev flörtandet med motståndar­supportrar som ”en svår balansgång” men jag vet inte om den är så svår eller om det ens är en balansgång.

Ju fler folk som går på fotboll, desto bättre. Dessutom mår svensk fotboll bra av vänlighet, rivaliteten finns där ändå.

De 25 Gefle-fansen som var på plats såg ut att trivas i solen (Bravida Arena och Gavlevallen påminner en del om varandra), hemmafansen har fått en ny inmarsch att sjunga med i, svängiga ”Vi älskar BK Häcken” av Andra Generationen (”Vår historia börjar här, på en ö vi håller kär, olé, olé, olé…”). 

Tyvärr kom bara 2 500 åskådare till matchen så publikboomen verkar inte ha nått Hisingen.

– Men om vi spelat på Gamla Ullevi hade det bara kommit 1 500, menar Marcus Jodin.

Hur som helst, man måste börja någonstans.

Häcken kan åtminstone inte anklagas för att inte försöka men borde kanske ta hjälp av Hammarby som arbetat efter inställningen att det inte handlar om att försöka locka nya supportrar utan om att få de befint­liga fansen att ta sig till arenorna, enligt evenemangsansvarige Göran Rickmer.

Det gäller förstås inte bara BK Häcken.