Det var ingen lätt match för domaren...

...men Hareides gnäll om vem som bestämmer känns mest konstigt

SPORTBLADET

MALMÖ. När krutröken skingrats efter ett hetsig toppmöte är det framför allt en fråga som hänger i luften:

Är Malmö FF en guldkandidat nu igen?

Det går förstås inte att beskriva mötet mellan Malmö FF och IFK Göteborg i den 19:e omgången på något annat sätt än som en fotbollsfest i strålande solsken på en utsåld Swedbank stadion, två uppumpade klackar, Sveriges mest meriterade domare och de två lag som varit bäst så här långt i år: MFF i Europa, Blåvitt i allsvenskan.

Pressen för tillfället på Malmö vars chans att vinna allsvenskan vid förlust på sin höjd skulle kunna betraktas som teoretisk.

Det var inte så det såg ut på planen.

IFK Göteborg var tagna av stundens allvar, och efter en kvart var hela centrala mittfältet varnat. Gustav Svensson och Sebastian Eriksson kunde inte spela med samma aggressivitet, samtidigt blev Mattias Bjärsmyr skadad i baksidan lår, och MFF började få betalt för sitt tidiga spelövertag på allvar.

Jösses vad han springer

Blåvitt kunde inte hantera hemmalagets höga återerövringspress från forwards och yttrar (herre. Jösses. Vad. Jo. Inge. Berget. Springer. Över. 90. Minuter), samtidigt som Enoch Kofi Adu balanserade klokt och skar bort Göteborgs omställningsvapen. Gustav Engvall och nye Riku Riski hade inte kvaliteten att ta in uppspelen med två tunga mittbackar i ryggen.

– Göteborg är bra på att hålla ihop sina lagdelar, vi ville dra isär dem med diagonala bollar och samtidigt få upp bollen för att slippa spela oss igenom deras organisation, sa Åge Hareide.

Hareides matchplan kryddades med bollvinster i bra lägen som när Anton Tinnerholm drog fram längs högerkanten vilket ledde till hörnan Kari Arnason nickade i mål – 1-0.

Eller när Nikola Djurdjic gick omkull mot Thomas Rogne som kom fel i en duell på andra sidan med straff som följd. Där var Markus Rosenberg så bestämd att John Alvbåge aldrig ens reagerade – 2-0 innan första halvlek var över.

Tränaren Jörgen Lennartsson valde att göra ytterligare ett tidigt byte, ut med en passningssvag Eriksson i paus, in med Tom Pettersson för att också slippa spela med två varnade innermittfältare.

Ingen lätt match för Eriksson

– Vi tyckte att Tom Petterssons egenskaper passade bättre än Sebastian Erikssons vid den tidpunkten, motiverade Lennartsson bytet.

Blåvitt fungerade aningen bättre med Pettersson men den stora anledningen till att matchbilden svängde helt kändes snarare som en kombination av att MFF först gick ner på fembackslinje, och sedan fick Yoshimar Yotun utvisad (direkt rött).

Särskilt oroliga verkade MFF egentligen aldrig blivit. Emil Salomonsson reducerade visserligen på straff men är det något Göteborg har problem med i år är det att spela mot samlade försvar. Ett par halvhyfsade skott utifrån, ett och annat hotande inlägg men precis som mot Belenenses hade IFK stora problem att skapa chanser.

Det var hetsigt och upprört, känslorna flödade på både läktare och plan, totalt nio gula kort, ett rött och två straffar. Det var inte någon lätt match för Jonas Eriksson men så här efteråt tycker jag att han var rätt på de flesta situationer.

Hareides gnäll känns konstigt

Åge Hareides nya gnäll om vem som bestämmer känns mest konstigt – domarna har väl dömt som ett team sedan hörsnäckan uppfanns?

Malmö FF:s drömvecka fortsätter, plötsligt är de bara fyra poäng bakom IFK Göteborg

och IFK Norrköping som vann komfortabelt mot Örebro. Enligt den ”gulduträkning” jag lanserade häromveckan skulle det krävas tio segrar på sista tolv för att MFF ska nå upp till de 60 poäng som brukar krävas för SM-guld – nu är det nio segrar på elva matcher som gäller.

Ett MFF som presterar på dagens nivå kan förstås klara det men då krävs fokus även när det inte är stormatcher inför utsålda arenor.

Vad gäller IFK Göteborg går det inte att prata om kris när laget fortfarande leder serien och ligger på guldsnittet men deras senaste vecka har varit dyster: Borta från Europa League, ett nyförvärv som inte är kompis med bollen och lagkaptenen Mattias Bjärsmyr borta i runt en månad.

Det svänger fort i allsvenska toppen, och det har nog fan inte svängt färdigt ännu.